Varför glömde EU-ledarna Europa 2020-strategin?

I sitt herdabrev till EU-ländernas ledare behandlade Herman Van Rompuy strategiska utmaningar på ett elegant och översiktligt sätt från en jämförande sympunkt. Jag rekommenderar varmt att du läser hans Issues Paper både med tanke på innehållet och på presentationen.

Det som dock verkar mystiskt är att Van Rompuy lyckades kringgå den övergripande strategi för tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning som Europeiska rådet har enat sig om för detta årtionde: Europa 2020.

Var det inte dessa frågor Europeiska rådets vårmöte skulle handla om?

I Europa 2020-strategin läggs med rätta tonvikten på behovet av en ny väg mot tillväxt som kan leda till en smart, hållbar och inkluderande ekonomi, överbrygga de strukturella svagheterna i den europeiska ekonomin, förbättra dess konkurrenskraft och produktivitet och stödja en hållbar social marknadsekonomi.

(Lägesrapport om Europa 2020-strategin; Bryssel den 23.11.2011 KOM(2011) 815 slutlig VOL. 2/5 – BILAGA I; sidan 2)

Märkligt är att brevet A plan for growth in Europe från de tolv statsministrarna inför Europeiska rådet lika sorgfälligt undvek att nämna Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla.


Europa 2020 återuppstår

Det krävdes José Manuel Barrosos svarsbrev för att påminna om att Europeiska unionen och medlemsländerna redan har en gemensam, heltäckande strategi för tillväxt, EU2020:

We have agreed on an ambitious and comprehensive growth and jobs strategy: Europe 2020. Our common ownership of it needs to be more visible to our citizens. They need to know that the EU has a clear strategy for building a better future and that all Member States are working in the same direction. There should be no artificial separation between EU and national growth policies, they reinforce each other.

Det är dock först i slutsatserna som Europeiska rådet påminner sig och andra om att smart och hållbar tillväxt för alla förverkligas genom Europa 2020-strategin (EU2020):

2. Europa 2020-strategin är Europas strategi för sysselsättning och tillväxt och utgör Europas övergripande svar på de utmaningar det står inför. Särskilt kan konstateras att de fem mål som har ställts upp för 2020 fortfarande är fullt relevanta och även i framtiden kommer att vara vägledande för medlemsstaternas och unionens åtgärder för att främja sysselsättning, förbättra förutsättningarna för innovation, forskning och utveckling, uppfylla våra mål i fråga om klimatförändring och energi, höja utbildningsnivåerna och främja social delaktighet, särskilt genom fattigdomsminskning.

Det låter riktigt bra, men hur i all världen lyckades så många ledare tappa bort EU2020 på vägen – och varför?

Hur övertygande verkar engagemanget?



Ralf Grahn
talare i EU-frågor, särskilt digital politik och juridik

P.S. Flerspråkiga Bloggingportal.eu återspeglar en del av det europeiska publika rummet genom att samla inläggen från mer än 900 Europabloggar. De bidrar till den europeiska diskussionen online över lands- och språkgränser. Med finns även min nuvarande bloggtrio, som består av Grahnblawg på svenska och min engelska blogg Grahnlaw (som Cision Finland nyss rankade som fyra bland de politiska bloggarna i Finland) samt min finska blogg Eurooppaoikeus (vilket betyder Europarätt).

Van Rompuys herdabrev till EU-ländernas ledare

Jag vill passa på att rekommendera det strategiskt inriktade brev ordförande Herman Van Rompuy skrev åt stats- och regeringscheferna för att fokusera diskussionen vid Europeiska rådet.

Herdabrevet, Issues Paper (den 29 februari 2012), inleddes genom lägga grunden för medlemsländernas nationella reformprogram och stabilitets- eller konvergensprogram (om begreppen här).


Väl underbyggt

Van Rompuy hänvisade till färska bedömningar om ekonomin i Europeiska unionen och medlemsländerna. För andra gången tillämpas planeringscykeln den europeiska planeringsterminen, som kommissionen kör i gång genom sin årliga tillväxtöversikt.

Den årliga tillväxtöversikten för år 2012 jämte bilagor utgör basen för Europeiska rådets vårmöte:

Årlig tillväxtöversikt 2012; KOM(2011) 815 slutlig (rådets handling 17229/11)

LÄGESRAPPORT OM EUROPA 2020-STRATEGIN – KOM(2011) 815 slutlig VOL. 2/5 – BILAGA I (rådets handling 17229/11 ADD 1) 

MAKROEKONOMISK RAPPORT - KOM(2011) 815 slutlig VOL. 3/5 - ANNEX II (rådets handling 17229/11 ADD 2) 

Utkast till gemensam sysselsättningsrapport - KOM(2011) 815 slutlig VOL. 4/5 Bilaga III (rådets handling 17229/11 ADD 3)

TILLVÄXTVÄNLIG SKATTEPOLITIK I MEDLEMSSTATERNA OCH BÄTTRE SKATTESAMORDNING I EU - KOM(2011) 815 slutlig VOL. 5/5 - ANNEX IV (rådets handling 17229/11 ADD 4)


Det danska ordförandeskapet för EU:s råd hade följt upp behandlingen av tillväxtöversikten 2012 och de vidhängande handlingarna (bilagorna) i de olika rådskonstellationerna:

Genomförandet av den europeiska planeringsterminen – Sammanfattande rapport (rådets handling 6662/12)

För första gången hade kommissionen publicerat en rapport som avser att ge förvarning om uppdykande problem. Utöver välkända bekymmer pekade rapporten på en oroväckande förlust av internationell konkurrenskraft och exportandelar för praktiskt taget alla EU-länder:

Rapporten om varningsmekanismen; Bryssel den 14.2.2012 COM(2012) 68 final

Vidare pekade Van Rompuy på kommissionens senaste interimsprognos, som tyder på ofrivillig nolltillväxt (pressmeddelande). Prognosen i detalj på engelska: Interim Forecast February 2012 (publicerad den 23 februari 2012).


Fokusering

Meningen med vårmötet var alltså att diskutera de kärnfrågor där medlemsländerna har skäl att sätta in stöten när de bereder sina nationella utvecklingsprogram och sitt stabilitetsprogram (för euroländerna) eller konvergensprogram (för ett land som fortfarande har en nationell valuta).

Därefter behandlade Van Rompuy ett antal strategiska utmaningar på ett elegant och översiktligt sätt från en jämförande sympunkt, även om han utelämnade en helhet stor som en hel kontinent...



Ralf Grahn
talare i EU-frågor, särskilt digital politik och juridik

P.S. Min nuvarande bloggtrio består utöver Grahnblawg på svenska av min engelska blogg Grahnlaw (som Cision Finland nyss rankade som fyra bland de politiska bloggarna i Finland) samt min finska blogg Eurooppaoikeus (vilket betyder Europarätt). De bidrar till den europeiska diskussionen online över lands- och språkgränserna. Flerspråkiga Bloggingportal.eu återspeglar en del av det europeiska publika rummet genom att samla inläggen från mer än 900 Europabloggar.

Tillväxt utan pengar kräver EU2020-reformer

Efter inledningen i slutsatserna och reformfrontens bemödanden att sätta fyr under pannan övergåg vi till de hörnstenar Europeiska rådet lade för att återgå till ekonomisk tillväxt, återvinna konkurrenskraft och återvända till bättre sysselsättning.

Jag behandlar kort de första styckena i Europeiska rådet 1-2 mars 2012 slutsatser (EUCO 4/12), i avsnitt I. Ekonomisk politik.


Tillväxt utan pengar

Det första stycket lägger grunden genom att fastställa att det allmänt taget inte finns pengar för stimulanspolitik av klassiskt snitt:

1. Europeiska unionen vidtar alla nödvändiga åtgärder för att Europa åter ska gå mot tillväxt och sysselsättning. Detta kräver en tvådelad strategi som omfattar såväl åtgärder för att garantera finansiell stabilitet och budgetkonsolidering som åtgärder för att främja tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning.

Jag diskuterade inledningsvis detta avgörande linjeval på Grahnlaw. Följden är att tillväxtpolitiken blir mycket krävande, eftersom det handlar om att omprioritera inom trängre budgetramar och att genomföra kvalitativa reformer, som ofta stöter på motstånd.

Den första Rapporten om varningsmekanismen 14.2.2012 KOM(2012) 68 pekar på en rad obalanser i EU-ländernas ekonomier, bland annat överskuldsättning, fastighetsbubblor och sviktande banker, men en grundläggande orsak till den ekonomiska krisen är den oroväckande förlusten av internationell konkurrenskraft (stigande enhetsarbetskostnader och förlorade andelar på exportmarkanderna) i praktiskt taget hela EU:

Ändrade världsexportmarknadsandelar för varor och tjänster (procentuell ändring över fem år) pekar på att flera medlemsstater kan ha drabbats av stora strukturella konkurrenskraftsförluster på världsmarknaden: Belgien, Danmark, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Nederländerna, Österrike, Finland, Sverige och Storbritannien har fortsatta förluster av marknadsandelar som överskrider det indikativa tröskelvärdet på 6 %. I flera av dessa medlemsstater är förlusterna av exportmarknadsandelar ännu mer markanta sett under en längre tidsperiod..

.


Europa 2020

Europeiska rådet påminner om att smart och hållbar tillväxt för alla förverkligas genom Europa 2020-strategin (EU2020)

2. Europa 2020-strategin är Europas strategi för sysselsättning och tillväxt och utgör Europas övergripande svar på de utmaningar det står inför. Särskilt kan konstateras att de fem mål som har ställts upp för 2020 fortfarande är fullt relevanta och även i framtiden kommer att vara vägledande för medlemsstaternas och unionens åtgärder för att främja sysselsättning, förbättra förutsättningarna för innovation, forskning och utveckling, uppfylla våra mål i fråga om klimatförändring och energi, höja utbildningsnivåerna och främja social delaktighet, särskilt genom fattigdomsminskning.

Syftet med Europa 2020 är att förena reformer på EU-nivå, de sju flaggskepps- eller huvudinitiativen, med strukturella tillväxtskapande reformer i EU-länderna för att tillsammans uppnå EU2020-målen (i tabellform).

Vi står alldeles inför nästa omgång av nationella reformprogram (National Reform Programmes NRP) som ska ges in till EU-kommissionen helst före den 15 april 2012, men senast före utgången av april. (Samtidigt levererar varje medlemsland sitt stabilitets- eller konvergensprogram vad gäller det offentliga hushållet.)

Ändå ser vi ytterst lite livskraftig och sporrande diskussion i EU-länderna med en klar koppling mellan de nationella reformerna och EU-nivån.

EU-ledarnas påminnelse om EU2020-strategin är välkommen, men nu borde de bredda debatten och sätta kraft i beredningen på hemmaplan för att vända utvecklingen.



Ralf Grahn
talare i EU-frågor, särskilt digital politik och juridik

P.S. Min nuvarande bloggtrio består utöver Grahnblawg på svenska av min engelska blogg Grahnlaw (som Cision Finland nyss rankade som fyra bland de politiska bloggarna i Finland) samt min finska blogg Eurooppaoikeus (vilket betyder Europarätt). De bidrar till den europeiska diskussionen online över lands- och språkgränserna. Flerspråkiga Bloggingportal.eu återspeglar en del av det europeiska publika rummet genom att samla inläggen från mer än 900 Europabloggar.

Finanspakten på svenska

Finanspakten, eller mer officiellt fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom ekonomiska och monetära unionen, finns nu även på svenska

Fördraget undertecknades nyss av 25 EU-länder, vilket betyder att enbart Storbritannien och Tjeckien lämnade sig utanför i detta skede. Antalet kan minska i slutändan om inte alla ratificerar finanspakten. Irland har bekräftat att landet ordnar en folkomröstning om det internationella avtalet.

Finanspaktens text finns i 22 språkversioner.



Ralf Grahn
talare i EU-frågor, särskilt digital politik och juridik

P.S. Har du redan bekantat dig med mina övriga bloggar? Den nuvarande trion består utöver Grahnblawg på svenska av min engelska blogg Grahnlaw (som Cision Finland nyss rankade som fyra bland de politiska bloggarna i Finland) samt min finska blogg Eurooppaoikeus (vilket betyder Europarätt).

Nyttigt om EU: Allmän rapport om Europeiska unionens verksamhet 2011

Redan tidigare hänvisade jag till den nyttiga årsrapporten Europeiska rådet under 2011 och den föregående utgåvan som gällde år 2010 i ett blogginlägg här på Grahnblawg.

En annan återkommande publikation jag kan rekommendera för dem som studerar politik, ekonomi eller juridik med EU-inriktning, eller jobbar som lärare, forskare, journalister, politiker, tjänstemän, liksom för företag, intresseorganisationer och medborgarrörelser samt intresserade medborgare är EU-kommissionens Allmän rapport om Europeiska unionens verksamhet 2011.

Både Europeiska rådets och kommissionens publikation kan laddas ned gratis. Med tanke på diskussioner över lands- och språkgänserna är det behändigt att de finns tillgängliga i 22 språkversioner, vilket hjälper det europeiska offentliga rummet att ta form.

Senast när jag beredde mitt anförande om öppenhet och demokrati inför det seminarium Attac ordnade i går i Helsingfors, The new budgetary discipline in the EU: Implications to socio-economic developments and democracy, kunde jag konstatera att skrifterna var till nytta för att i minnet återkalla de tämligen tumultartade händelserna i euroområdet.

I den allmänna rapporten handlade det denna gång särskilt om det första kapitlet, Förstärkt ekonomisk styrning i Europeiska unionen (från sidan 6) och den kronologiska översikten över EU:s insatser mot skuldkrisen (från 176).

På motsvarande sätt kan dessa årsberättelser användas som inkörsportar till andra politikområden i Europeiska unionen. Kommissionens rapport presenterar besluten på ett överskådligt sätt och kapitlens slutnoter innehåller referenser till mer ingående information.

EU är nog så snärjigt, så det är utmärkt att allmänheten har gratis tillgång till råmaterial för det offentliga samtalet.

Laddar du ned publikationerna, så kan du dessutom jobba med dem när du saknar nätförbindelse (till rimligt pris).



Ralf Grahn
talare i EU-frågor, särskilt digital politik och juridik

P.S. 1: Som EU-institutionernas centrala roll och ACTA-debatten visar, är Europeiska unionen – på gott eller ont - en viktig aktör både globalt och med tanke på medlemsländerna, även när det gäller ekonomin, liksom framtiden på Internet, för digitala medier och grundläggande rättigheter online och offline. Flerspråkiga Bloggingportal.eu samlar de färska inläggen från mer än 900 Europabloggar som diskuterar den framtid som också är din. Följer du med den europeiska debatten? Har du redan anmält din blogg?

P.S. 2: @Avaaz kallar folk att underteckna uppropet till Europaparlamentet (och de nationella parlamenten) att förkasta handelsavtalet mot varumärkesförfalskning (och mycket annat) ACTA. Avtalet skickas nu till Europeiska unionens domstol för utlåtande, men den politiska kampen fortsätter. Nyss hade redan 2.410.923 medborgare undertecknat onlinepetitionen. På Twitter går debatten het under #ACTA tills förslaget fått sin officiella jordfästning.

1400 inlägg om Europeiska unionen

Min engelska blogg Grahnlaw har nu publicerat mer än 1400 inlägg om europapolitik och europarätt. Juridiken i och politiken kring Lissabonfördraget har länge varit en tyngdpunkt. Just nu är övergången till det nya fördraget aktuell, inklusive de nya topptjänsterna och andra beslut för att genomföra bestämmelserna i praktiken.

Grahnlaw kan beskrivas som ett virtuellt bibliotek i EU-frågor, eftersom inte enbart de aktuella artiklarna, utan några hundra skilda webbinlägg dagligen drar till sig besökare, som vill hitta fakta eller opinioner om Europeiska unionen.

EU-institutionerna, nationella förvaltningar, undervisning och forskning, journalistik, företag och organisationer är representerade bland besökarna. Intresserade EU-medborgare utgör en betydande läsargrupp. Största delen av läsarna kommer från Europa och Nordamerika.



Jag känner en viss glädje över att Grahnlaw (in English) har utvecklats till en av de ledande europabloggarna i världen.



Ralf Grahn



J.K. Den flerspråkiga Bloggingportal.eu samlar redan 481 europabloggar. Läs och diskutera vår gemensamma europeiska framtid.

Bloggingportal.eu samlar eurobloggarna

Jag har lagt till de senaste posterna från Bloggingportal.eu till höger för att de ska vara lätt åtkomliga för alla som är intresserade av Europeiska frågor och Europeiska unionen.

Europavalet närmar sig och kampanjerna kör i gång. Det är skäl att följa med och delta i diskussionen på europeisk nivå.

Du kan anmäla din egen blogg eller föreslå en lämplig euroblogg.

Här är några rader jag tecknade ned på min engelska blogg Grahnlaw:


Euroblogging: Expanding Bloggingportal.eu

Two months have gone since I wrote about the launch of the Euroblog aggregator Bloggingportal.eu.

During this time, checking Bloggingportal.eu has become a daily habit for me, a handy way to scan about a hundred daily posts and to read the ones I find interesting (and have time for). I can also check the preferences highlighted by the editors.

I now have the latest post headlines appearing visibly on my own blog.

In two months the multilingual Bloggingportal.eu has expanded by almost 19 per cent, by 53 blogs (from 281 to 334).


Act now!

There is still room for expansion, I think. Bloggers can submit their own blog on European affairs or they can suggest a suitable blog for inclusion. Please, do.

***

The initiators and editors of Bloggingportal.eu are doing a great job in creating the European public space.


Ralf Grahn

Åland, Finland och Lissabonfördraget

I Europa har endast en fråga om Finlands ratifikation av Lissabonfördraget överskridit nyhetströskeln: Hotar Åland godkännandet av de reformerade EU-fördragen?

Det är kanske artigast mot EU-medborgarna att inleda betraktelsen från de större sammanhangen för att sedan gå till de mindre.


Europeiska unionen

För att Lissabonfördraget ska träda i kraft för Europeiska unionens omkring 500 miljoner invånare krävs det att alla medlemsländer ratificerar reformfördraget. Jag citerar propositionen av regeringen i Finland (RP 23/2008 rd), där det sägs (s. 120):

”Bestämmelserna i artikel 6 i Lissabonfördraget innebär att fördraget träder i kraft den 1 januari 2009, förutsatt att det har ratificerats av samtliga fördragsslutande parter. Villkoret att det ska ratificeras av samtliga medlemsstater överensstämmer med nuvarande artikel 48 i EU-fördraget. Om samtliga medlemsstaters ratifikationsinstrument inte har deponerats före ingången av 2009, träder fördraget i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats.”

Finland och 26 övriga medlemsstater måste alltså ratificera Lissabonfördraget för att det ska träda i kraft. Vill man hålla den överenskomna tidtabellen krävs det dessutom att samtliga ratifikationsinstrument har deponerats inom år 2008.

Ett enda medlemsland – stort eller litet – kan med andra ord stjälpa processen för resten av unionen. Finland har därför samma moraliska ansvar som varje annat EU-land gentemot resten av EU att nationellt godkänna det fördrag regeringen har undertecknat.


Finland

Riksdagen ska godkänna internationella förpliktelser som rör grundlagen i ett så kallat inskränkt grundlagsförfarande. Frågan avgörs med kvalificerad majoritet, och beslutet kräver två tredjedelar av de avgivna rösterna (Finlands grundlag 95 § 2 mom.).

Utrikesutskottets betänkande (UtUB 6/2008 rd) stöder sig på grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 13/2008 rd), där det konstateras att ett bifall av landskapet Åland inte är ett villkor för hur Finlands vilja att binda upp sig kommer till eller hur Finland uttrycker den.

Med andra ord, Finland kan godkänna Lissabonfördraget oberoende av om Åland bifaller fördraget för egen del.

Grundlagsutskottet påpekade dock att de rättsliga förhållandena blir mycket osäkra om Åland inte ger sitt bifall till ikraftträdandelagen, eftersom Finland inte till alla delar kunde garantera att fördraget genomförs på behörigt sätt i landskapet.

För invånarna i Europa är ståndpunkten om Finlands självständiga beslut av stor betydelse, för det betyder att Lissabonfördraget inte går i stöpet på grund av ett medlemsland som företräder en procent av EU:s befolkning, om två tredjedelar av riksdagen (där 199 ledamöter representerar Finlands fastland) godtar fördraget.



Åland


Befolkningen på Åland (28.000) motsvarar ungefär en halv procent av Finlands, så den riksdagsledamot som garanteras Åland svarar rätt väl mot proportionalitetsprincipen när det gäller politisk representation.

Grundlagsutskottet konstaterar att beslutet att sätta Lissabonfördraget i kraft på Åland förutsätter bifall av minst två tredjedelar av lagtinget.

Ålands lagting har 30 ledamöter, så om elva medlemmar motsätter sig leder det till att de nya förpliktelser som Lissabonfördraget innehåller och som hör till området för landskapets behörighet inte träder i kraft på Åland.

Grundlagsutskottet nämner att Åland har tagit upp följande frågor: subsidiaritetskontrollen, talerätt i Europeiska unionens domstol, representation i Europaparlamentet och utredning av följderna av unionen som juridisk person.

Ålands lagting har efter en utdragen remissdebatt sänt Lissabonfördraget till utskottsbehandling, men ingenting talar för att plenum kommer att avgöra frågan snart.
Särskilt tre skäl har pekat på en utdragen behandling: Utåt förhandlar landskapsregeringen med Finlands regering om ökat inflytande i de frågor grundlagsutskottet nämnde. Inom landskapet har förbudet mot snus och skattefri försäljning av snus samt förbudet mot vårjakt på sjöfågel stärkt den separatistiska oppositionen, som kräver att Finland förverkligar kraven utan prut. Ett avslag rörande Lissabonfördraget skulle leda till följder som grundlagsutskottet betecknade som rättsligt oklara, liksom till politiska vägval svåra att överskåda; sakligt sett behövs det en utredning av konsekvenserna.

Nu har ett fjärde skäl dykt upp, genom den lagmotion som har inlämnats av frigörelsesträvare. Sex ledamöter föreslår att landskapsregeringen ordnar en rådgivande folkomröstning om Lissabonfördraget mot bakgrund av den lösning av de så kallade inflytandefrågorna som föreligger vid tidpunkten för beslutet.

Undertecknarna anger inflytandefrågorna mycket skarpare än grundlagsutskottet, som nödvändiga krav: en egen åländsk plats i Europaparlamentet, egen talerätt inför EU-domstolen, rätt att delta i EU:s rådsarbete på alla nivåer och vid behov den ena av de två rösterna för Finlands riksdag i den parlamentariska subsidiaritetskontrollen som rör EU-lagförslag.


Ralf Grahn

Finland ratificerar Lissabonfördraget

Finlands riksdag inleder i dag, den 4 juni 2008 behandlingen av Lissabonfördraget i plenum med sikte på att ratificera Europeiska unionens reformerade fördrag.

Regeringens proposition (RP 23/2008 rd) är lika omfattande som den svenska departementsskrivelsen Lissabonfördraget (Ds 2007:48) eller lagrådsremissen Lissabonfördraget av den 29 maj 2008, och till följd av det systematiska tillvägagångssättet den utförligaste helhetsbeskrivningen av Lissabonfördraget jag har stött på.

Efter remissbehandlingen i april sändes regeringens proposition till utrikesutskottet för betänkande och till stora utskottet (som fungerar som EU-utskott) och grundlagsutskottet för utlåtande.

Specialutskotten gavs möjlighet att ge utlåtanden, och de flesta av dem har hörsammat begäran: förvaltningsutskottet, lagutskottet, kommunikationsutskottet, jord- och skogsbruksutskottet, försvarsutskottet, kulturutskottet, social- och hälsovårdsutskottet, ekonomiutskottet, arbetslivs- och jämställdhetsutskottet samt miljöutskottet.

Finland ingick i de två tredjedelar av EU:s medlemsländer som godkände det konstitutionella fördraget (hösten 2006). I stället för ett enhetligt EU-fördrag medför Lissabonfördraget en struktur som ligger närmare den nuvarande med två ändrade fördrag: fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Det senare är det nya namnet på fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget).

Trots att strukturen är annan än i det konstitutionella fördraget är mycket av stoffet gemensamt, eftersom avsikten är att förverkliga de centrala reformtankarna. Lissabonfördraget är ett slags konstitution minus eller ’light’.

Riksdagens utrikesutskott har skrivit betänkandet om Lissabonfördraget (UtUB 6/2008 rd). Från en allmän synpunkt är även stora utskottets utlåtande (StoUU 1/2008 rd) och grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 13/2008 rd) viktiga riksdagshandlingar.

Utrikesutskottet föreslår att riksdagen godkänner Lissabonfördraget och lagförslaget om att sätta i kraft de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen.

Enligt 95 § Finlands grundlag behövs riksdagens samtycke för att sätta i kraft internationella fördrag, när de innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen:

”Ikraftträdande av internationella förpliktelser

De bestämmelser i fördrag och andra internationella förpliktelser som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft genom lag. I övrigt sätts internationella förpliktelser i kraft genom förordning som utfärdas av republikens president.

Ett lagförslag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Om förslaget dock gäller grundlagen eller ändring av rikets territorium, skall riksdagen, utan att förslaget lämnas vilande, godkänna det med ett beslut som har fattats med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

I en lag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse kan anges att bestämmelser om ikraftträdandet utfärdas genom förordning. Allmänna bestämmelser om publicering av fördrag och andra internationella förpliktelser utfärdas genom lag.”

Utrikesutskottet stöder sig på grundlagsutskottet, som har redogjort närmare för skälen till att Lissabonfördraget ska behandlas i så kallad inskränkt grundlagsordning, vilket betyder att betyder att beslutet ska godkännas med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna (enligt 95 § 2 mom.).

Lissabonfördraget träder i kraft den 1 januari 2009, om alla medlemsländer har deponerat sina ratifikationsinstrument före det.

Medierna i Europa har närmast varit intresserade av de EU-länder där ratificeringen av Lissabonfördraget kan stöta på svårigheter. Finland, som ju godkände det konstitutionella fördraget med bred marginal, har därför inte tilldragit sig särskilt mycket uppmärksamhet. En enda fråga har överstigit den internationella nyhetströskeln: Åland.


Ralf Grahn



Källor:

Regeringens proposition till Riksdagen med förslag om godkännande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen’ (RP 23/2008 rd)

http://www.finlex.fi/sv/esitykset/he/2008/20080023.pdf



Utrikesutskottets betänkande 6/2008 rd

http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/?${APPL}=utppdf_ru&${BASE}=utppdf_ru&${THWIDS}=0.20/1212579200_46856&${TRIPPIFE}=PDF.pdf

Lissabonfördraget ingressen

Konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar (regeringskonferensen 2007) publicerade reformfördragets slutliga text, daterad den 3 december 2007. Rubriken för dokumentet (CIG 14/07) är Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Det förnyade EU-fördragets ingress är en lämplig utgångspunkt när man vill bekanta sig med en del grundläggande drag i den europeiska integrationen. De europeiska värdena styr det gemensamma projektet; något optimistiskt sägs de ha blivit universella.

Merparten av EU-fördragets ingress har samma lydelse som nu. Helt nytt är enbart det andra skälet, som tas över från det konstitutionella fördraget (fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, undertecknat den 29 oktober 2004 och offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning den 16 december 2004, C-serien, nr 310).

Dessutom har man anpassat texten på två ställen, så att hänvisningarna även gäller fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (det nuvarande EG-fördraget).

Här följer Lissabonfördragets konsoliderade ingress.


***

Hans Majestät Belgarnas Konung m fl,

SOM ÖNSKAR slutföra den process som inleddes genom Amsterdamfördraget och Nicefördraget i syfte att stärka unionens effektivitet och demokratiska legitimitet samt förbättra samstämmigheten i dess åtgärder,

HAR ENATS OM att ändra fördraget om Europeiska unionen, fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

och har för detta ändamål som sina befullmäktigade ombud utsett:

-----

VILKA, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form,

HAR ENATS OM FÖLJANDE:


INGRESSEN

SOM ÄR BESLUTNA att övergå till en ny fas i den europeiska integrationsprocess som inleddes med upprättandet av Europeiska gemenskaperna,

SOM HAR INSPIRERATS av Europas kulturella, religiösa och humanistiska arv, ur vilket de universella värden har utvecklats som utgörs av människans okränkbara och oförytterliga rättigheter liksom frihet, demokrati, jämlikhet och rättsstaten,

SOM ERINRAR OM den historiska betydelsen av att delningen av den europeiska kontinenten har upphört och behovet av att skapa en fast grundval för uppbyggnaden av det framtida Europa,

SOM BEKRÄFTAR den vikt som de fäster vid principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt vid rättsstatsprincipen,

SOM BEKRÄFTAR den vikt som de fäster vid de grundläggande sociala rättigheterna såsom dessa fastställs i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961, och i 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter,

SOM ÖNSKAR stärka solidariteten mellan sina folk samtidigt som de respekterar deras historia, kultur och traditioner,

SOM ÖNSKAR ytterligare stärka institutionernas demokratiska karaktär och effektivitet för att sätta dess i stånd att inom en gemensam institutionell ram bättre fullgöra de uppgifter som har anförtrotts dem,

SOM HAR FÖRESATT SIG att stärka och uppnå en konvergens mellan ekonomierna i sina länder samt att upprätta en ekonomisk och monetär union som i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt omfattar en gemensam och stabil valuta,

SOM ÄR BESLUTNA att med beaktande av principen om en hållbar utveckling och inom ramen för en förverkligad inre marknad, en ökad sammanhållning och ett förbättrat miljöskydd främja ekonomiska och sociala framsteg för sina folk samt att genomföra en politik som säkerställer att framsteg i fråga om ekonomisk integration åtföljs av motsvarande framsteg på andra områden,

SOM HAR FÖRESATT SIG att införa ett gemensamt unionsmedborgarskap för medborgarna i sina länder,

SOM HAR FÖRESATT SIG att genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, vilken omfattar den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik som i enlighet med bestämmelserna i artikel 17 skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, och därmed stärka den europeiska identiteten och självständigheten i syfte att främja fred, säkerhet och framsteg i Europa och i övriga delar av världen,

SOM HAR FÖRESATT SIG att underlätta fri rörlighet för personer, samtidigt som säkerheten och tryggheten för deras folk säkerställs, genom att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, i enlighet med bestämmelserna i detta fördrag och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

SOM HAR FÖRESATT SIG att fortsätta processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten fattas så nära medborgarna som möjligt i enlighet med subsidiaritetsprincipen,

SOM BEAKTAR de ytterligare steg som skall tas för att föra den europeiska integrationen framåt,

HAR BESLUTAT att upprätta en europeisk union och har för detta ändamål som befullmäktigade ombud utsett

---

SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, har enats om följande:

---


***

Lissabonfördraget utgör ett steg till i den långa integrationsprocess som inleddes genom Europeiska kol- och stålgemenskapen och senast har lett till Maastricht-, Amsterdam- och Nicefördragen.

Ingressen avspeglar tydligt att Europeiska unionen, i detta utvecklingsskede, fortfarande i grunden är en mellanstatlig organisation och den juridiska basen består av internationella fördrag.

Där Förenta staternas grundlag inleds med orden ”We the People of the United States”, är det konungar, presidenter, drottningar, en storhertig, en förbundspresident och en regering som utgör den konstituerande församlingen för Europeiska unionen.

Om denna församling får ett skov av givmildhet, kan det hända att Europeiska unionens medborgare ges tillgång till konsoliderade versioner av de förnyade fördragen.


Ralf Grahn

Ny tid för EU-ordförandeskapen

Det nya fördraget om Europeiska unionen (Lissabonfördraget) medför betydande förändringar i ordförandeskapet för rådet. Det enhetliga ordförandeskapet enligt rotation mellan medlemsländerna för ett halvt år i sänder byts ut mot ett mer mångfasetterat system.

Europeiska rådet ska ge unionen de impulser som behövs för dess utveckling och bestämma dess allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar. Det består av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer samt ordföranden och kommissionens ordförande. EU-fördraget säger i sin nya lydelse följande om ordföranden (artikel 9b.5-6):

”5. Europeiska rådet skall välja sin ordförande med kvalificerad majoritet för en period av två och ett halvt år, som kan förlängas en gång. I händelse av förhinder eller allvarlig försummelse får Europeiska rådet avbryta ordförandens mandat enligt samma förfarande.

6. Europeiska rådets ordförande skall
a) leda Europeiska rådets arbete och driva det framåt,
b) säkerställa förberedelserna av och kontinuiteten i Europeiska rådets arbete i samarbete med kommissionens ordförande och på grundval av arbetet i rådet i konstellationen allmänna frågor,
c) verka för att underlätta sammanhållning och konsensus inom Europeiska rådet,
d) lägga fram en rapport för Europaparlamentet efter varje möte i Europeiska rådet.

Europeiska rådets ordförande skall på sin nivå och i denna egenskap representera unionen utåt i de frågor som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, utan att de befogenheter åsidosätts som har tilldelats unionens höge representant för utrikes- och säkerhetspolitik.

Europeiska rådets ordförande får inte inneha ett nationellt mandat.”

***

Ordförandeskapet i Europeiska rådet övertas alltså av viss person, som sålunda minskar synligheten för ordförandeskapslandet. Samarbete krävs särskilt i förhållande till rådet för allmänna angelägenheter som har i uppdrag att koordinera de olika rådskonstellationernas arbete inför Europeiska rådet.

Även arbetsfördelningen med den höge representanten för utrikes- och säkerhetspolitiken kan leda till spänningar, eftersom ordföranden uttryckligen ges i uppdrag att ”på sin nivå” representera unionen utåt i de frågor som hör till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Trängsel i toppen kan det bli även i förhållande till kommissionens ordförande, om denne vill hävda ”gemenskapsinstitutionerna” i förhållande till den mellanstatliga ordföranden för Europeiska rådet.

***

Den nya posten öppnar å andra sidan intressanta möjligheter. Europeiska rådets ordförande får inte inneha ett nationellt mandat, men möjligheten finns att sammanslå uppdragen som ordförande för Europeiska rådet och kommissionen.

Konkurrensen om ledande uppdrag talar dock emot att medlemsländerna skulle önska eller kunna förena posterna. Det ligger närmare till hands att de knyter ett politiskt paket, vilket även får stöd i förklaring 2 till artiklarna 9b.5, 9b.6, 9d.7 och 9e i fördraget om Europeiska unionen:

”Vid valet av de personer som skall inneha befattningarna som Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande och unionens höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik bör vederbörlig hänsyn tas till behovet av att respektera de geografiska och demografiska skillnaderna inom unionen och dess medlemsstater.”

***

Sannolikt kommer den nya ordföranden att utses bland personer som har varit eller är medlem i Europeiska rådet, med andra ord någon som verkat som stats- eller regeringschef i något av medlemsländerna.

Europeiska rådets ordförande blir sannolikt unionens mest synliga ansikte utåt. Samtidigt som Europeiska rådet blir en av unionens institutioner (den viktigaste) innebär en skild ordförande en stärkning av mellanstatligheten, medan en gemensam ordförande för Europeiska rådet och kommissionen skulle förena ”gemenskapsdrag” med mellanstatlig legitimitet.

Mycket beror också på den person som väljs och på hur han eller hon lyckas i den huvudsakliga uppgiften: att få Europeiska rådet att fungera trots motstridiga viljor och konsensusbeslut som regel och formell enhällighet som krav i centrala frågor.


Ralf Grahn

Europavalet 2009

Enligt Fördraget om Europeiska unionen (i Lissabonfördraget artikel 8a.4) ska de politiska partierna på europeisk nivå bidra till att skapa ett europeiskt politiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas vilja.

I går tog Europaparlamentet ett viktigt steg på vägen genom att med klara röstsiffror (538 för, 74 emot, 10 blanka) med vissa ändringar godkänna Jo Leinens rapport om finansieringen av politiska partier och stiftelser på europeisk nivå.

En europeisk publik sfär förutsätter politiska partier på EU-nivå, men hittills har flertalet av de europeiska partierna varit enbart lösa koalitioner av nationella partier. Europapartierna har överskuggats av de politiska grupperna i Europaparlamentet, för att inte tala om aktörerna i den nationella politiken.

Ändå handlar det om den nivå som – i en värld som globaliseras – allt mer avgör förutsättningarna för både säkerhet och välstånd.

De nya reglerna förväntas träda i kraft i början av nästa år. De ger de europeiska partierna bättre möjligheter att verka, men mycket återstår att göra för europapartierna.

Här kommer de nationella partierna att spela en stor roll. Dels bestämmer de i partierna på EU-planet, dels är de den naturliga kanalen för att höja medvetandet om att europapartierna finns och vad de gör.

Inte heller det räcker. Det är inte nog att europapartierna blir aktiva, de måste bli interaktiva.

Det gäller för dem att skapa möjligheter till deltagande för politiskt intresserade personer, något som PES (Party of European Socialists) har inlett genom ett öppet samråd kring programmet inför Europaparlamentsvalet 2009.

***

Valet i juni 2009 kommer inte att sakna betydelse. Allt mera av framtidens utmaningar måste hanteras gemensamt, ovanför det nationella planet. Om Lissabonfördraget träder i kraft enligt planerna, kommer det nya Europaparlamentet att vara en mer jämbördig lagstiftare med rådet på nya områden.

De tongivande politiska rörelserna planerar att nominera sina kandidater till posten som ordförande för EU-kommissionen. På så sett personifieras valkampanjen på Europanivå och valresultatet kan få ökad betydelse.

***

I Lissabonfördraget (artikel 9d.7) heter det:

”Med hänsyn till valen till Europaparlamentet och efter lämpligt samråd skall Europeiska rådet med kvalificerad majoritet föreslå Europaparlamentet en kandidat till befattningen som kommissionens ordförande. Denna kandidat skall väljas av Europaparlamentet med en majoritet av dess ledamöter. Om denna kandidat inte får majoritet, skall Europeiska rådet med kvalificerad majoritet inom en månad föreslå en ny kandidat som skall väljas av Europaparlamentet i enlighet med samma förfarande.”

Det är svårt att tro att stats- och regeringscheferna kunde frångå kandidaten för den politiska rörelse som segrat i parlamentsvalet. Dessutom skulle Europaparlamentet sannolikt rata ett sådant förslag.

Genom Lissabonfördraget tar Europeiska unionen ett kliv mot ett parlamentariskt styrelseskick, där väljarnas röst avgör.

***

Fullt ut förverkligas inte den parlamentariska demokratin. Europeiska rådet och rådet (regeringarna och medlemsstaterna) behåller makten i de avgörande frågorna såsom ”konstitutionen”, långtidsbudgeten samt utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. I många fall kan de sägas garantera maktlösheten, eftersom de viktigaste frågorna förutsätter enhälliga beslut (liberum veto).

Även när det gäller kommissionens sammansättning är medlemsländernas ställning stark (artikel 9d.7 andra och tredje stycket):

”Rådet skall i samförstånd med den valda ordföranden anta förteckningen över övriga personer som det föreslår till ledamöter av kommissionen. Dessa skall väljas på grundval av förslag från medlemsstaterna i enlighet med kriterierna i punkt 3 andra stycket och punkt 5 andra stycket.

Ordföranden, unionens höge representant för utrikes- och säkerhetspolitik och de övriga kommissionsledamöterna skall kollektivt godkännas vid en omröstning i Europaparlamentet. På grundval av detta godkännande skall kommissionen utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet.”

***

Europapartierna utvecklas, utmaningarna europeiseras, Europaparlamentets behörighet ökar, valkampanjen personifieras och kommissionens ordförandeval parlamentariseras.

Europavalet år 2009 blir ett val av första rangen.


Ralf Grahn


Källor och bakgrund:

Europaparlamentet: Pressmeddelande om finansiering av europeiska politiska partier; torsdagens omröstningsresultat; torsdagens antagna beslut om partifinansieringen;
http://www.europarl.europa.eu

Wikipedia: European Parliament election, 2009; http://en.wikipedia.org/wiki/European_Parliament_election,_2009

House of Lords kräver konsoliderat EU-fördrag

Eftersom Europeiska unionens råd och de övriga institutionerna vägrat publicera konsoliderade versioner av Lissabonfördraget, har jag efterlyst publicering av regeringarna i medlemsländerna, av icke-statliga organisationer såsom tankesmedjor och forskningsinstitut samt av kommersiella förlag (även om lagstiftning inklusive förslag borde vara tillgängliga gratis för var och en). Jag har diskuterat olika argument för publiceringen, bland annat fördragen, EU:s egna regler samt politiska principer om öppenhet och användarvänlighet.

Hittills har jag hittat konsoliderade (uppdaterade) versioner av reformfördraget på tre språk: franska, spanska och engelska.

Fastän de samlade fördragen finns på tre ”stora” språk, kräver EU-institutionernas och regeringarnas omotiverade ovilja fortsatt diskussion.

Jag konstaterar därför med glädje ett ställningstagande av det brittiska överhusets EU-utskott:

“15. We accordingly recommend that, as soon as possible, the Government deposit in Parliament a full and thorough analysis of the changes which the Reform Treaty, on the basis of existing texts, would bring about, drawing attention to the differences from existing Treaty provisions. This should include both a consolidated version of the Treaties as amended by the Reform Treaty and an in-depth policy analysis of the effect of the changes. We expect that all Departments would be involved in the preparation of this material.”

***

Om House of Lords anser att en konsoliderad version av Lissabonfördraget är nödvändig, frågar jag varför Europeiska unionens medborgare ska förnekas tillgång till fullständiga versioner av Lissabonfördraget på sina egna språk.

Studerande, lärare, forskare; lokala, regionala, nationella och EU-tjänstemän; partier och andra medborgarorganisationer; politiker på alla nivåer; journalister; lobbyister; aktiva medborgare; i varje medlemsland finns det människor som behöver läsligare versioner av det reformfördrag som snart ska undertecknas.


Ralf Grahn


Källa:

House of Lords Select Committee on European Union: Thirty-Fifth Report, Chapter 1;
http://www.publications.parliament.uk