Inför Riksdagens Framtidsdag pekade jag på det tredje temaseminariet, om framtiden på nätet, i molnet och i andra digitala världar. Syftet var att ge impulser åt lagstiftarna.
Du kan, såsom jag gjorde, följa med diskussionen i efterskott via videoupptagningen.
Vad var behållningen av de sakkunnigas inledningar?
För det mesta var experterna Kristina Alexandersson, Erik Kruse, Inger Gran, Pelle Snickars, Marcus Bylund och Mathias Klang rätt vaga i sina framtidsskisser och försiktiga i sina rekommendationer.
Några minnesbilder vill jag dock lyfta fram, högst subjektivt.
Den digitala världen är en integrerad del av vår vardag, inte någonting skilt från ”real life”.
Den existerande lagstiftningen bygger på gamla förhållanden. Risken är att också nya lagar baserar sig på förlegade föreställningar om verkligheten.
Verkligheten har åkt ifrån en del (affärs)modeller, medan regleringsförsöken på internationell, europeisk och nationell nivå tenderar att fortsätta i gamla hjulspår.
Ytterligare förstärkning och förlängning av upphovsrätten är problematisk för arkiv, bibliotek och museer (ABM-sektorn).
Varför är eleverna mindre uppkopplade i skolan än utanför?
Både den offentliga och privata insamlingen av data om personer går väldigt långt. Här behövs det ordentliga diskussioner om grunderna.
ACTA
Låt oss ta ett exempel där vi hittar demokratiska regeringar i ett läger och de digitala infödingarna (som samtidigt är medborgare) i ett annat.
Säger framtidsseminariets färdriktningar någonting om hur vi borde handskas med till exempel ACTA, handelsavtalet för bekämpning av inte enbart varumärkesförfalskning utan intrång i immateriella rättigheter i allmänhet, inklusive upphovsrätten?
Det är frågor Europaparlamentet och de nationella parlamenten står inför i samband med ratificeringsdiskussionerna, men de berör oss även direkt som medborgare.
Ralf Grahn
P.S. Vi möter allt mer samma politiska utmaningar på internationell, europeisk och nationell nivå. Flerspråkiga Bloggingportal.eu bygger broar mellan de nationella bloggosfärerna även när det gäller informationssamhället och onlinemedier.
Visar inlägg med etikett riksdagen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett riksdagen. Visa alla inlägg
söndag 29 januari 2012
onsdag 26 oktober 2011
Riksdagen om en digital agenda för Finland
I blogginlägget Digital agenda för Finland 2011-2020 gav jag en inledande beskrivning av den nationella IKT-strategin i fotspåren på det EU2020-flaggskeppsinitiativ som utarbetats på EU-nivå:
En digital agenda för Europa; Bryssel den 26.8.2010 KOM(2010) 245 slutlig/2 (44 sidor)
Artikeln En digital agenda för Finland: kort kommentar kompletterade beskrivningen av statsrådets redogörelse.
Riksdagsbehandlingen
Statsrådet kan ge riksdagen meddelanden eller redogörelser i frågor som gäller rikets styrelse eller internationella förhållanden. I detta fall handlade det om en redogörelse, vilket betyder att Riksdagen behandlade frågan utan att rösta om förtroende för regeringen.
Du kan följa med handläggningen i Riksdagen via webbsidan med behandlingsinfo.
Själva redogörelsen finns här i pdf-form:
Ett produktivt och nyskapande Finland – Digital agenda för åren 2011–2020; Statsrådets redogörelse till riksdagen SRR 10/2010 rd (41 sidor)
Remissdebatten den 30 november 2010 och responsdebatten den 17 februari 2011 belyser rätt mångsidigt de förhoppningar som gäller Finlands framtid som informationssamhälle och de farhågor som rör förlorade positioner i tätklungan globalt.
I diskussionsprotokollen finns inläggen i plenardebatterna på originalspråket, till överväldigande del finska. Den som är intresserad kan givetvis använda sig av maskinöversättning, t.ex. via Google översättning.
På svenska finns dock kulturutskottets utlåtande KuUU 22/2010 rd, framtidsutskottets utlåtande FrUU 5/2010 rd och det ansvariga kommunikationsutskottets betänkande KoUB 25/2010 rd, vilka tillsammans erbjuder en god inblick i politiken rörande informations- och kommunikationsteknik (IKT) i Finland.
Den 18 februari 2011 godkände Riksdagen betänkandet med två klämmar som vägvisare för den regering som skulle bildas efter valet. Riksdagens skrivelse Rsk 46/2010 rd betonade behovet att se över hushållens kostnader för för bredband i glesbygden och vikten av att ge en instans inom statsrådet tillräckliga befogenheter för att utveckla IKT-frågorna mer effektivt än hittills:
Ralf Grahn
P.S. Bästa läsare, jag är tacksam för information om befintliga och kommande nationella strategier för informationssamhället i EU-länderna, inklusive uppgifter om eventuella språkversioner. Även följdbeslut och aktuella planer intresserar mig. Kommentera här eller skicka ett mejl.
En digital agenda för Europa; Bryssel den 26.8.2010 KOM(2010) 245 slutlig/2 (44 sidor)
Artikeln En digital agenda för Finland: kort kommentar kompletterade beskrivningen av statsrådets redogörelse.
Riksdagsbehandlingen
Statsrådet kan ge riksdagen meddelanden eller redogörelser i frågor som gäller rikets styrelse eller internationella förhållanden. I detta fall handlade det om en redogörelse, vilket betyder att Riksdagen behandlade frågan utan att rösta om förtroende för regeringen.
Du kan följa med handläggningen i Riksdagen via webbsidan med behandlingsinfo.
Själva redogörelsen finns här i pdf-form:
Ett produktivt och nyskapande Finland – Digital agenda för åren 2011–2020; Statsrådets redogörelse till riksdagen SRR 10/2010 rd (41 sidor)
Remissdebatten den 30 november 2010 och responsdebatten den 17 februari 2011 belyser rätt mångsidigt de förhoppningar som gäller Finlands framtid som informationssamhälle och de farhågor som rör förlorade positioner i tätklungan globalt.
I diskussionsprotokollen finns inläggen i plenardebatterna på originalspråket, till överväldigande del finska. Den som är intresserad kan givetvis använda sig av maskinöversättning, t.ex. via Google översättning.
På svenska finns dock kulturutskottets utlåtande KuUU 22/2010 rd, framtidsutskottets utlåtande FrUU 5/2010 rd och det ansvariga kommunikationsutskottets betänkande KoUB 25/2010 rd, vilka tillsammans erbjuder en god inblick i politiken rörande informations- och kommunikationsteknik (IKT) i Finland.
Den 18 februari 2011 godkände Riksdagen betänkandet med två klämmar som vägvisare för den regering som skulle bildas efter valet. Riksdagens skrivelse Rsk 46/2010 rd betonade behovet att se över hushållens kostnader för för bredband i glesbygden och vikten av att ge en instans inom statsrådet tillräckliga befogenheter för att utveckla IKT-frågorna mer effektivt än hittills:
1. Metoderna för att genomföra projektet för bredband i glesbygden och projektmålen bör bedömas på nytt i början av nästa valperiod såsom det föreslås i redogörelsen. I bedömningen ska avseende fästas vid kostnadskalkylerna för såväl stamnät som abonnentförbindelser, vilka preciserats efter anbudsförfarandena, eventuella ändringsbehov till följd av teknikutvecklingen samt den tilläggsfinansiering och de nya finansieringsmodeller som i förekommande fall behövs för att nå målen.
2. De befogenheter och resursbeslut avseende utveckling av informationssamhället som hittills följt förvaltningsgränserna bör koncentreras till en instans vid statsrådet.
Ralf Grahn
P.S. Bästa läsare, jag är tacksam för information om befintliga och kommande nationella strategier för informationssamhället i EU-länderna, inklusive uppgifter om eventuella språkversioner. Även följdbeslut och aktuella planer intresserar mig. Kommentera här eller skicka ett mejl.
måndag 24 oktober 2011
En digital agenda för Finland: kort kommentar
I inlägget Digital agenda för Finland 2011-2020 gav jag en inledande beskrivning av den nationella IKT-strategin i fotspåren på det EU2020-flaggskeppsinitiativ som utarbetats på EU-nivå:
En digital agenda för Europa; Bryssel den 26.8.2010 KOM(2010) 245 slutlig/2 (44 sidor)
Beskrivningen av nuläget och utvecklingen innehöll rätt detaljerade beskrivningar av statliga beslut samt avslutade och pågående utvecklingsprojekt för informationssamhället i Finland.
Informations- och kommunikationstekniken griper in på nästan alla livs- och samhällsområden: vardagens informationssamhälle, infrastruktur för datakommunikation, digitala tjänster och digitalt innehåll, informationssystemens interoperabilitet, social– och hälsovård, utbildning och informationssamhällsforskning, informationsskydd och säkerhet, upphovsrättsliga frågor och i förhållande till EU:s digitala agenda.
Det andra huvudavsnittet, En digital strategi för ett produktivt och nyskapande Finland, angav en färdriktning och en vision till år 2020.
Rubrikerna erbjuder en antydan om de strävanden som upplevs som angelägna: ett produktivitetssprång inom servicen, den åldrande befolkningen som resurs, föregångsland inom hållbar utveckling, tillväxt genom en fungerande inre marknad, informationen används produktivt, användarna vet vilka tjänster som behövs, tillgången till tjänster och användarnas kunnande förbättras samt ledningen och styrningen förnyas.
Varje underavsnitt anger allmänna målsättningar, följda av åtgärder som ses som nödvändiga.
Grundinställningen är mycket utvecklingsinspirerad. Det är möjligt att slutet av valperioden och öppna frågor om ansvaret för utvecklingen av arbetet för informationssamhället liksom mellan ministerierna ledde till att riktlinjerna förblev rätt vaga i konturerna, i väntan på en ny regering.
Riksdagen
Statsrådet kan ge riksdagen meddelanden eller redogörelser i frågor som gäller rikets styrelse eller internationella förhållanden. I detta fall handlade det om en redogörelse, vilket betyder att Riksdagen behandlade frågan utan att rösta om förtroende för regeringen.
Du kan följa med handläggningen i Riksdagen via webbsidan med behandlingsinfo.
Själva redogörelsen finns här i pdf-form:
Ett produktivt och nyskapande Finland – Digital agenda för åren 2011–2020; Statsrådets redogörelse till riksdagen SRR 10/2010 rd (41 sidor)
Ralf Grahn
P.S. Jag är tacksam för information om befintliga och kommande nationella strategier för informationssamhället i EU-länderna, inklusive uppgifter om eventuella språkversioner.
En digital agenda för Europa; Bryssel den 26.8.2010 KOM(2010) 245 slutlig/2 (44 sidor)
Beskrivningen av nuläget och utvecklingen innehöll rätt detaljerade beskrivningar av statliga beslut samt avslutade och pågående utvecklingsprojekt för informationssamhället i Finland.
Informations- och kommunikationstekniken griper in på nästan alla livs- och samhällsområden: vardagens informationssamhälle, infrastruktur för datakommunikation, digitala tjänster och digitalt innehåll, informationssystemens interoperabilitet, social– och hälsovård, utbildning och informationssamhällsforskning, informationsskydd och säkerhet, upphovsrättsliga frågor och i förhållande till EU:s digitala agenda.
Det andra huvudavsnittet, En digital strategi för ett produktivt och nyskapande Finland, angav en färdriktning och en vision till år 2020.
Rubrikerna erbjuder en antydan om de strävanden som upplevs som angelägna: ett produktivitetssprång inom servicen, den åldrande befolkningen som resurs, föregångsland inom hållbar utveckling, tillväxt genom en fungerande inre marknad, informationen används produktivt, användarna vet vilka tjänster som behövs, tillgången till tjänster och användarnas kunnande förbättras samt ledningen och styrningen förnyas.
Varje underavsnitt anger allmänna målsättningar, följda av åtgärder som ses som nödvändiga.
Grundinställningen är mycket utvecklingsinspirerad. Det är möjligt att slutet av valperioden och öppna frågor om ansvaret för utvecklingen av arbetet för informationssamhället liksom mellan ministerierna ledde till att riktlinjerna förblev rätt vaga i konturerna, i väntan på en ny regering.
Riksdagen
Statsrådet kan ge riksdagen meddelanden eller redogörelser i frågor som gäller rikets styrelse eller internationella förhållanden. I detta fall handlade det om en redogörelse, vilket betyder att Riksdagen behandlade frågan utan att rösta om förtroende för regeringen.
Du kan följa med handläggningen i Riksdagen via webbsidan med behandlingsinfo.
Själva redogörelsen finns här i pdf-form:
Ett produktivt och nyskapande Finland – Digital agenda för åren 2011–2020; Statsrådets redogörelse till riksdagen SRR 10/2010 rd (41 sidor)
Ralf Grahn
P.S. Jag är tacksam för information om befintliga och kommande nationella strategier för informationssamhället i EU-länderna, inklusive uppgifter om eventuella språkversioner.
fredag 6 februari 2009
Erfarenheter av upphandlingslagen i Finland
När Finlands Riksdag antog den nya lagstiftningen om upphandling förutsatte den att regeringen redogör för effekterna och anger eventuella ändringsbehov. Upphandling i samarbete mellan kommuner och den tredje sektorns roll som producent av social- och hälsovårdstjänster var frågor som Riksdagen ville få mer klarhet om.
Den nya upphandlingslagstiftningen i Finland består av de så kallade upphandlingslagen (348/2007), officiellt lagen om offentlig upphandling, och den så kallade försörjningslagen (349/2007), officiellt lagen om upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
De nya lagarna trädde i kraft den 1 juni 2007 tillsammans med statsrådets förordning om offentlig upphandling (614/2007) som innehåller bestämmelser om annonseringsförfarandet och om statistikföring.
Regeringen utredde både myndigheternas och företagarnas erfarenheter under det första året rätt grundligt inför redogörelsen till Riksdagen.
Regeringen anser att ett år en kort tid för en djupare analys av reformbehov, men Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen (SRR 7/2008 rd) ger en systematisk bild av hur de nya lagarna fungerar. Procedurerna har utvecklats och myndigheterna har blivit bättre på att sköta upphandlingen. Å andra sidan upplever både förvaltningen och företagen – särskilt små och medelstora företag – att förfarandena är tungrodda.
Redogörelsen ägnar särskild uppmärksamhet åt upphandlingen av social- och hälsovårdstjänster, där kvalitet och mänskliga faktorer är viktiga. Regeringen ger exempel på hur kvalitativa kriterier kan användas i upphandlingen.
Redogörelsen hänvisar till utredningar och reformer som är på gång både i Finland och inom Europeiska unionen.
Redogörelsen hittar man via www.riksdagen.fi via Riksdagsärenden och dokument, eller direkt:
http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/?${APPL}=akirjat_ru&${BASE}=akirjat_ru&${THWIDS}=0.17/1233894377_59108&${TRIPPIFE}=PDF.pdf
De 30 länderna inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har samma EU-direktiv som bas och de praktiska frågorna är i mycket gemensamma. Redogörelsen om upphandlingslagen har därför intresse som referens även utanför Finlands gränser.
Ralf Grahn
P.S. Jag behandlar Europeiska gemenskapens upphandlingsdirektiv 2004/18/EG, andra frågor om offentlig upphandling och EU-fördragen (Lissabonfördraget) i detalj i min engelska blogg
http://grahnlaw.blogspot.com
Mot en europarättslig bakgrund rör jag mig närmare det nationella planet i Finland och Sverige här och i min finska blogg
http://eurooppaoikeus.blogspot.com
Den nya upphandlingslagstiftningen i Finland består av de så kallade upphandlingslagen (348/2007), officiellt lagen om offentlig upphandling, och den så kallade försörjningslagen (349/2007), officiellt lagen om upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
De nya lagarna trädde i kraft den 1 juni 2007 tillsammans med statsrådets förordning om offentlig upphandling (614/2007) som innehåller bestämmelser om annonseringsförfarandet och om statistikföring.
Regeringen utredde både myndigheternas och företagarnas erfarenheter under det första året rätt grundligt inför redogörelsen till Riksdagen.
Regeringen anser att ett år en kort tid för en djupare analys av reformbehov, men Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen (SRR 7/2008 rd) ger en systematisk bild av hur de nya lagarna fungerar. Procedurerna har utvecklats och myndigheterna har blivit bättre på att sköta upphandlingen. Å andra sidan upplever både förvaltningen och företagen – särskilt små och medelstora företag – att förfarandena är tungrodda.
Redogörelsen ägnar särskild uppmärksamhet åt upphandlingen av social- och hälsovårdstjänster, där kvalitet och mänskliga faktorer är viktiga. Regeringen ger exempel på hur kvalitativa kriterier kan användas i upphandlingen.
Redogörelsen hänvisar till utredningar och reformer som är på gång både i Finland och inom Europeiska unionen.
Redogörelsen hittar man via www.riksdagen.fi via Riksdagsärenden och dokument, eller direkt:
http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/?${APPL}=akirjat_ru&${BASE}=akirjat_ru&${THWIDS}=0.17/1233894377_59108&${TRIPPIFE}=PDF.pdf
De 30 länderna inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har samma EU-direktiv som bas och de praktiska frågorna är i mycket gemensamma. Redogörelsen om upphandlingslagen har därför intresse som referens även utanför Finlands gränser.
Ralf Grahn
P.S. Jag behandlar Europeiska gemenskapens upphandlingsdirektiv 2004/18/EG, andra frågor om offentlig upphandling och EU-fördragen (Lissabonfördraget) i detalj i min engelska blogg
http://grahnlaw.blogspot.com
Mot en europarättslig bakgrund rör jag mig närmare det nationella planet i Finland och Sverige här och i min finska blogg
http://eurooppaoikeus.blogspot.com
onsdag 4 juni 2008
Finland ratificerar Lissabonfördraget
Finlands riksdag inleder i dag, den 4 juni 2008 behandlingen av Lissabonfördraget i plenum med sikte på att ratificera Europeiska unionens reformerade fördrag.
Regeringens proposition (RP 23/2008 rd) är lika omfattande som den svenska departementsskrivelsen Lissabonfördraget (Ds 2007:48) eller lagrådsremissen Lissabonfördraget av den 29 maj 2008, och till följd av det systematiska tillvägagångssättet den utförligaste helhetsbeskrivningen av Lissabonfördraget jag har stött på.
Efter remissbehandlingen i april sändes regeringens proposition till utrikesutskottet för betänkande och till stora utskottet (som fungerar som EU-utskott) och grundlagsutskottet för utlåtande.
Specialutskotten gavs möjlighet att ge utlåtanden, och de flesta av dem har hörsammat begäran: förvaltningsutskottet, lagutskottet, kommunikationsutskottet, jord- och skogsbruksutskottet, försvarsutskottet, kulturutskottet, social- och hälsovårdsutskottet, ekonomiutskottet, arbetslivs- och jämställdhetsutskottet samt miljöutskottet.
Finland ingick i de två tredjedelar av EU:s medlemsländer som godkände det konstitutionella fördraget (hösten 2006). I stället för ett enhetligt EU-fördrag medför Lissabonfördraget en struktur som ligger närmare den nuvarande med två ändrade fördrag: fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Det senare är det nya namnet på fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget).
Trots att strukturen är annan än i det konstitutionella fördraget är mycket av stoffet gemensamt, eftersom avsikten är att förverkliga de centrala reformtankarna. Lissabonfördraget är ett slags konstitution minus eller ’light’.
Riksdagens utrikesutskott har skrivit betänkandet om Lissabonfördraget (UtUB 6/2008 rd). Från en allmän synpunkt är även stora utskottets utlåtande (StoUU 1/2008 rd) och grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 13/2008 rd) viktiga riksdagshandlingar.
Utrikesutskottet föreslår att riksdagen godkänner Lissabonfördraget och lagförslaget om att sätta i kraft de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen.
Enligt 95 § Finlands grundlag behövs riksdagens samtycke för att sätta i kraft internationella fördrag, när de innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen:
”Ikraftträdande av internationella förpliktelser
De bestämmelser i fördrag och andra internationella förpliktelser som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft genom lag. I övrigt sätts internationella förpliktelser i kraft genom förordning som utfärdas av republikens president.
Ett lagförslag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Om förslaget dock gäller grundlagen eller ändring av rikets territorium, skall riksdagen, utan att förslaget lämnas vilande, godkänna det med ett beslut som har fattats med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.
I en lag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse kan anges att bestämmelser om ikraftträdandet utfärdas genom förordning. Allmänna bestämmelser om publicering av fördrag och andra internationella förpliktelser utfärdas genom lag.”
Utrikesutskottet stöder sig på grundlagsutskottet, som har redogjort närmare för skälen till att Lissabonfördraget ska behandlas i så kallad inskränkt grundlagsordning, vilket betyder att betyder att beslutet ska godkännas med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna (enligt 95 § 2 mom.).
Lissabonfördraget träder i kraft den 1 januari 2009, om alla medlemsländer har deponerat sina ratifikationsinstrument före det.
Medierna i Europa har närmast varit intresserade av de EU-länder där ratificeringen av Lissabonfördraget kan stöta på svårigheter. Finland, som ju godkände det konstitutionella fördraget med bred marginal, har därför inte tilldragit sig särskilt mycket uppmärksamhet. En enda fråga har överstigit den internationella nyhetströskeln: Åland.
Ralf Grahn
Källor:
Regeringens proposition till Riksdagen med förslag om godkännande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen’ (RP 23/2008 rd)
http://www.finlex.fi/sv/esitykset/he/2008/20080023.pdf
Utrikesutskottets betänkande 6/2008 rd
http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/?${APPL}=utppdf_ru&${BASE}=utppdf_ru&${THWIDS}=0.20/1212579200_46856&${TRIPPIFE}=PDF.pdf
Regeringens proposition (RP 23/2008 rd) är lika omfattande som den svenska departementsskrivelsen Lissabonfördraget (Ds 2007:48) eller lagrådsremissen Lissabonfördraget av den 29 maj 2008, och till följd av det systematiska tillvägagångssättet den utförligaste helhetsbeskrivningen av Lissabonfördraget jag har stött på.
Efter remissbehandlingen i april sändes regeringens proposition till utrikesutskottet för betänkande och till stora utskottet (som fungerar som EU-utskott) och grundlagsutskottet för utlåtande.
Specialutskotten gavs möjlighet att ge utlåtanden, och de flesta av dem har hörsammat begäran: förvaltningsutskottet, lagutskottet, kommunikationsutskottet, jord- och skogsbruksutskottet, försvarsutskottet, kulturutskottet, social- och hälsovårdsutskottet, ekonomiutskottet, arbetslivs- och jämställdhetsutskottet samt miljöutskottet.
Finland ingick i de två tredjedelar av EU:s medlemsländer som godkände det konstitutionella fördraget (hösten 2006). I stället för ett enhetligt EU-fördrag medför Lissabonfördraget en struktur som ligger närmare den nuvarande med två ändrade fördrag: fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Det senare är det nya namnet på fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget).
Trots att strukturen är annan än i det konstitutionella fördraget är mycket av stoffet gemensamt, eftersom avsikten är att förverkliga de centrala reformtankarna. Lissabonfördraget är ett slags konstitution minus eller ’light’.
Riksdagens utrikesutskott har skrivit betänkandet om Lissabonfördraget (UtUB 6/2008 rd). Från en allmän synpunkt är även stora utskottets utlåtande (StoUU 1/2008 rd) och grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 13/2008 rd) viktiga riksdagshandlingar.
Utrikesutskottet föreslår att riksdagen godkänner Lissabonfördraget och lagförslaget om att sätta i kraft de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen.
Enligt 95 § Finlands grundlag behövs riksdagens samtycke för att sätta i kraft internationella fördrag, när de innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen:
”Ikraftträdande av internationella förpliktelser
De bestämmelser i fördrag och andra internationella förpliktelser som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft genom lag. I övrigt sätts internationella förpliktelser i kraft genom förordning som utfärdas av republikens president.
Ett lagförslag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Om förslaget dock gäller grundlagen eller ändring av rikets territorium, skall riksdagen, utan att förslaget lämnas vilande, godkänna det med ett beslut som har fattats med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.
I en lag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse kan anges att bestämmelser om ikraftträdandet utfärdas genom förordning. Allmänna bestämmelser om publicering av fördrag och andra internationella förpliktelser utfärdas genom lag.”
Utrikesutskottet stöder sig på grundlagsutskottet, som har redogjort närmare för skälen till att Lissabonfördraget ska behandlas i så kallad inskränkt grundlagsordning, vilket betyder att betyder att beslutet ska godkännas med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna (enligt 95 § 2 mom.).
Lissabonfördraget träder i kraft den 1 januari 2009, om alla medlemsländer har deponerat sina ratifikationsinstrument före det.
Medierna i Europa har närmast varit intresserade av de EU-länder där ratificeringen av Lissabonfördraget kan stöta på svårigheter. Finland, som ju godkände det konstitutionella fördraget med bred marginal, har därför inte tilldragit sig särskilt mycket uppmärksamhet. En enda fråga har överstigit den internationella nyhetströskeln: Åland.
Ralf Grahn
Källor:
Regeringens proposition till Riksdagen med förslag om godkännande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen’ (RP 23/2008 rd)
http://www.finlex.fi/sv/esitykset/he/2008/20080023.pdf
Utrikesutskottets betänkande 6/2008 rd
http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/?${APPL}=utppdf_ru&${BASE}=utppdf_ru&${THWIDS}=0.20/1212579200_46856&${TRIPPIFE}=PDF.pdf
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)