I dag tar ratificeringen av Lissabonfördraget ett kliv framåt i Finland, när president Tarja Halonen ger grönt ljus för att slutföra det formella förfarandet. Riksdagen godkände EU:s reformfördrag redan i juni, med en överväldigande majoritet.
Lissabonfördraget behandlas fortfarande i utskott i det åländska lagtinget, som genom landskapsregeringen har lobbat hårt för att stärka Ålands inflytande i skötseln av EU-frågor i Finland.
Finlands regering publicerade i går ett pressmeddelande inför presidentföredragningen:
”Utrikesministeriet
11.9.2008 14.54
Finland ratificerar Lissabonfördraget
Statsrådet föreslog torsdagen den 11 september att republikens president ratificerar Lissabonfördraget och fastställer lagen om sättande i kraft av fördraget. Avsikten är att republikens president ska fatta beslut i ärendet fredagen den 12 september.
Riksdagen antog för sin del fördraget den 11 juni.
Behandlingen av Lissabonfördraget vid parlamenten i Europeiska unionens medlemsstater har slutförts i övriga medlemsstater med undantag för Sverige och Tjeckien. Vid folkomröstningen i Irland i juni röstade man mot fördraget. Av medlemsstaterna har 17 deponerat sina ratifikationsinstrument hos den italienska regeringen.
Lagen om sättande i kraft av Lissabonfördraget behandlas även på Ålands landskapsdagar, vars godkännande har begärts för att bestämmelserna i fördraget ska kunna sättas i kraft i landskapet. Landskapsdagarnas godkännande är inte en förutsättning för Finlands ratificering.
Statsrådet gjorde följande uttalande i samband med behandlingen av ärendet: ”Diskussioner om Ålands deltagande i behandlingen av EU-ärenden samt om landskapets möjligheter att påverka dem har förts med representanter för landskapet Åland. På basis av diskussionerna bereds ett principbeslut som ska godkännas av statsrådet. Dessutom har man tillsatt en arbetsgrupp som ska bereda en ändring av självstyrelselagen i fråga om landskapets möjlighet att bli hört i EG-domstolen.”
Vidare upplysningar: enhetschef Päivi Kaukoranta, utrikesministeriet, tfn (09) 160 55715.”
***
Källa:
http://www.vn.fi/ajankohtaista/tiedotteet/tiedote/sv.jsp?oid=238127
Pressmeddelandet kan läsas även på finska och engelska.
Ralf Grahn
Visar inlägg med etikett ratificering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ratificering. Visa alla inlägg
fredag 12 september 2008
fredag 6 juni 2008
Åland, Finland och Lissabonfördraget
I Europa har endast en fråga om Finlands ratifikation av Lissabonfördraget överskridit nyhetströskeln: Hotar Åland godkännandet av de reformerade EU-fördragen?
Det är kanske artigast mot EU-medborgarna att inleda betraktelsen från de större sammanhangen för att sedan gå till de mindre.
Europeiska unionen
För att Lissabonfördraget ska träda i kraft för Europeiska unionens omkring 500 miljoner invånare krävs det att alla medlemsländer ratificerar reformfördraget. Jag citerar propositionen av regeringen i Finland (RP 23/2008 rd), där det sägs (s. 120):
”Bestämmelserna i artikel 6 i Lissabonfördraget innebär att fördraget träder i kraft den 1 januari 2009, förutsatt att det har ratificerats av samtliga fördragsslutande parter. Villkoret att det ska ratificeras av samtliga medlemsstater överensstämmer med nuvarande artikel 48 i EU-fördraget. Om samtliga medlemsstaters ratifikationsinstrument inte har deponerats före ingången av 2009, träder fördraget i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats.”
Finland och 26 övriga medlemsstater måste alltså ratificera Lissabonfördraget för att det ska träda i kraft. Vill man hålla den överenskomna tidtabellen krävs det dessutom att samtliga ratifikationsinstrument har deponerats inom år 2008.
Ett enda medlemsland – stort eller litet – kan med andra ord stjälpa processen för resten av unionen. Finland har därför samma moraliska ansvar som varje annat EU-land gentemot resten av EU att nationellt godkänna det fördrag regeringen har undertecknat.
Finland
Riksdagen ska godkänna internationella förpliktelser som rör grundlagen i ett så kallat inskränkt grundlagsförfarande. Frågan avgörs med kvalificerad majoritet, och beslutet kräver två tredjedelar av de avgivna rösterna (Finlands grundlag 95 § 2 mom.).
Utrikesutskottets betänkande (UtUB 6/2008 rd) stöder sig på grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 13/2008 rd), där det konstateras att ett bifall av landskapet Åland inte är ett villkor för hur Finlands vilja att binda upp sig kommer till eller hur Finland uttrycker den.
Med andra ord, Finland kan godkänna Lissabonfördraget oberoende av om Åland bifaller fördraget för egen del.
Grundlagsutskottet påpekade dock att de rättsliga förhållandena blir mycket osäkra om Åland inte ger sitt bifall till ikraftträdandelagen, eftersom Finland inte till alla delar kunde garantera att fördraget genomförs på behörigt sätt i landskapet.
För invånarna i Europa är ståndpunkten om Finlands självständiga beslut av stor betydelse, för det betyder att Lissabonfördraget inte går i stöpet på grund av ett medlemsland som företräder en procent av EU:s befolkning, om två tredjedelar av riksdagen (där 199 ledamöter representerar Finlands fastland) godtar fördraget.
Åland
Befolkningen på Åland (28.000) motsvarar ungefär en halv procent av Finlands, så den riksdagsledamot som garanteras Åland svarar rätt väl mot proportionalitetsprincipen när det gäller politisk representation.
Grundlagsutskottet konstaterar att beslutet att sätta Lissabonfördraget i kraft på Åland förutsätter bifall av minst två tredjedelar av lagtinget.
Ålands lagting har 30 ledamöter, så om elva medlemmar motsätter sig leder det till att de nya förpliktelser som Lissabonfördraget innehåller och som hör till området för landskapets behörighet inte träder i kraft på Åland.
Grundlagsutskottet nämner att Åland har tagit upp följande frågor: subsidiaritetskontrollen, talerätt i Europeiska unionens domstol, representation i Europaparlamentet och utredning av följderna av unionen som juridisk person.
Ålands lagting har efter en utdragen remissdebatt sänt Lissabonfördraget till utskottsbehandling, men ingenting talar för att plenum kommer att avgöra frågan snart.
Särskilt tre skäl har pekat på en utdragen behandling: Utåt förhandlar landskapsregeringen med Finlands regering om ökat inflytande i de frågor grundlagsutskottet nämnde. Inom landskapet har förbudet mot snus och skattefri försäljning av snus samt förbudet mot vårjakt på sjöfågel stärkt den separatistiska oppositionen, som kräver att Finland förverkligar kraven utan prut. Ett avslag rörande Lissabonfördraget skulle leda till följder som grundlagsutskottet betecknade som rättsligt oklara, liksom till politiska vägval svåra att överskåda; sakligt sett behövs det en utredning av konsekvenserna.
Nu har ett fjärde skäl dykt upp, genom den lagmotion som har inlämnats av frigörelsesträvare. Sex ledamöter föreslår att landskapsregeringen ordnar en rådgivande folkomröstning om Lissabonfördraget mot bakgrund av den lösning av de så kallade inflytandefrågorna som föreligger vid tidpunkten för beslutet.
Undertecknarna anger inflytandefrågorna mycket skarpare än grundlagsutskottet, som nödvändiga krav: en egen åländsk plats i Europaparlamentet, egen talerätt inför EU-domstolen, rätt att delta i EU:s rådsarbete på alla nivåer och vid behov den ena av de två rösterna för Finlands riksdag i den parlamentariska subsidiaritetskontrollen som rör EU-lagförslag.
Ralf Grahn
Det är kanske artigast mot EU-medborgarna att inleda betraktelsen från de större sammanhangen för att sedan gå till de mindre.
Europeiska unionen
För att Lissabonfördraget ska träda i kraft för Europeiska unionens omkring 500 miljoner invånare krävs det att alla medlemsländer ratificerar reformfördraget. Jag citerar propositionen av regeringen i Finland (RP 23/2008 rd), där det sägs (s. 120):
”Bestämmelserna i artikel 6 i Lissabonfördraget innebär att fördraget träder i kraft den 1 januari 2009, förutsatt att det har ratificerats av samtliga fördragsslutande parter. Villkoret att det ska ratificeras av samtliga medlemsstater överensstämmer med nuvarande artikel 48 i EU-fördraget. Om samtliga medlemsstaters ratifikationsinstrument inte har deponerats före ingången av 2009, träder fördraget i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats.”
Finland och 26 övriga medlemsstater måste alltså ratificera Lissabonfördraget för att det ska träda i kraft. Vill man hålla den överenskomna tidtabellen krävs det dessutom att samtliga ratifikationsinstrument har deponerats inom år 2008.
Ett enda medlemsland – stort eller litet – kan med andra ord stjälpa processen för resten av unionen. Finland har därför samma moraliska ansvar som varje annat EU-land gentemot resten av EU att nationellt godkänna det fördrag regeringen har undertecknat.
Finland
Riksdagen ska godkänna internationella förpliktelser som rör grundlagen i ett så kallat inskränkt grundlagsförfarande. Frågan avgörs med kvalificerad majoritet, och beslutet kräver två tredjedelar av de avgivna rösterna (Finlands grundlag 95 § 2 mom.).
Utrikesutskottets betänkande (UtUB 6/2008 rd) stöder sig på grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 13/2008 rd), där det konstateras att ett bifall av landskapet Åland inte är ett villkor för hur Finlands vilja att binda upp sig kommer till eller hur Finland uttrycker den.
Med andra ord, Finland kan godkänna Lissabonfördraget oberoende av om Åland bifaller fördraget för egen del.
Grundlagsutskottet påpekade dock att de rättsliga förhållandena blir mycket osäkra om Åland inte ger sitt bifall till ikraftträdandelagen, eftersom Finland inte till alla delar kunde garantera att fördraget genomförs på behörigt sätt i landskapet.
För invånarna i Europa är ståndpunkten om Finlands självständiga beslut av stor betydelse, för det betyder att Lissabonfördraget inte går i stöpet på grund av ett medlemsland som företräder en procent av EU:s befolkning, om två tredjedelar av riksdagen (där 199 ledamöter representerar Finlands fastland) godtar fördraget.
Åland
Befolkningen på Åland (28.000) motsvarar ungefär en halv procent av Finlands, så den riksdagsledamot som garanteras Åland svarar rätt väl mot proportionalitetsprincipen när det gäller politisk representation.
Grundlagsutskottet konstaterar att beslutet att sätta Lissabonfördraget i kraft på Åland förutsätter bifall av minst två tredjedelar av lagtinget.
Ålands lagting har 30 ledamöter, så om elva medlemmar motsätter sig leder det till att de nya förpliktelser som Lissabonfördraget innehåller och som hör till området för landskapets behörighet inte träder i kraft på Åland.
Grundlagsutskottet nämner att Åland har tagit upp följande frågor: subsidiaritetskontrollen, talerätt i Europeiska unionens domstol, representation i Europaparlamentet och utredning av följderna av unionen som juridisk person.
Ålands lagting har efter en utdragen remissdebatt sänt Lissabonfördraget till utskottsbehandling, men ingenting talar för att plenum kommer att avgöra frågan snart.
Särskilt tre skäl har pekat på en utdragen behandling: Utåt förhandlar landskapsregeringen med Finlands regering om ökat inflytande i de frågor grundlagsutskottet nämnde. Inom landskapet har förbudet mot snus och skattefri försäljning av snus samt förbudet mot vårjakt på sjöfågel stärkt den separatistiska oppositionen, som kräver att Finland förverkligar kraven utan prut. Ett avslag rörande Lissabonfördraget skulle leda till följder som grundlagsutskottet betecknade som rättsligt oklara, liksom till politiska vägval svåra att överskåda; sakligt sett behövs det en utredning av konsekvenserna.
Nu har ett fjärde skäl dykt upp, genom den lagmotion som har inlämnats av frigörelsesträvare. Sex ledamöter föreslår att landskapsregeringen ordnar en rådgivande folkomröstning om Lissabonfördraget mot bakgrund av den lösning av de så kallade inflytandefrågorna som föreligger vid tidpunkten för beslutet.
Undertecknarna anger inflytandefrågorna mycket skarpare än grundlagsutskottet, som nödvändiga krav: en egen åländsk plats i Europaparlamentet, egen talerätt inför EU-domstolen, rätt att delta i EU:s rådsarbete på alla nivåer och vid behov den ena av de två rösterna för Finlands riksdag i den parlamentariska subsidiaritetskontrollen som rör EU-lagförslag.
Ralf Grahn
onsdag 4 juni 2008
Finland ratificerar Lissabonfördraget
Finlands riksdag inleder i dag, den 4 juni 2008 behandlingen av Lissabonfördraget i plenum med sikte på att ratificera Europeiska unionens reformerade fördrag.
Regeringens proposition (RP 23/2008 rd) är lika omfattande som den svenska departementsskrivelsen Lissabonfördraget (Ds 2007:48) eller lagrådsremissen Lissabonfördraget av den 29 maj 2008, och till följd av det systematiska tillvägagångssättet den utförligaste helhetsbeskrivningen av Lissabonfördraget jag har stött på.
Efter remissbehandlingen i april sändes regeringens proposition till utrikesutskottet för betänkande och till stora utskottet (som fungerar som EU-utskott) och grundlagsutskottet för utlåtande.
Specialutskotten gavs möjlighet att ge utlåtanden, och de flesta av dem har hörsammat begäran: förvaltningsutskottet, lagutskottet, kommunikationsutskottet, jord- och skogsbruksutskottet, försvarsutskottet, kulturutskottet, social- och hälsovårdsutskottet, ekonomiutskottet, arbetslivs- och jämställdhetsutskottet samt miljöutskottet.
Finland ingick i de två tredjedelar av EU:s medlemsländer som godkände det konstitutionella fördraget (hösten 2006). I stället för ett enhetligt EU-fördrag medför Lissabonfördraget en struktur som ligger närmare den nuvarande med två ändrade fördrag: fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Det senare är det nya namnet på fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget).
Trots att strukturen är annan än i det konstitutionella fördraget är mycket av stoffet gemensamt, eftersom avsikten är att förverkliga de centrala reformtankarna. Lissabonfördraget är ett slags konstitution minus eller ’light’.
Riksdagens utrikesutskott har skrivit betänkandet om Lissabonfördraget (UtUB 6/2008 rd). Från en allmän synpunkt är även stora utskottets utlåtande (StoUU 1/2008 rd) och grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 13/2008 rd) viktiga riksdagshandlingar.
Utrikesutskottet föreslår att riksdagen godkänner Lissabonfördraget och lagförslaget om att sätta i kraft de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen.
Enligt 95 § Finlands grundlag behövs riksdagens samtycke för att sätta i kraft internationella fördrag, när de innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen:
”Ikraftträdande av internationella förpliktelser
De bestämmelser i fördrag och andra internationella förpliktelser som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft genom lag. I övrigt sätts internationella förpliktelser i kraft genom förordning som utfärdas av republikens president.
Ett lagförslag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Om förslaget dock gäller grundlagen eller ändring av rikets territorium, skall riksdagen, utan att förslaget lämnas vilande, godkänna det med ett beslut som har fattats med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.
I en lag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse kan anges att bestämmelser om ikraftträdandet utfärdas genom förordning. Allmänna bestämmelser om publicering av fördrag och andra internationella förpliktelser utfärdas genom lag.”
Utrikesutskottet stöder sig på grundlagsutskottet, som har redogjort närmare för skälen till att Lissabonfördraget ska behandlas i så kallad inskränkt grundlagsordning, vilket betyder att betyder att beslutet ska godkännas med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna (enligt 95 § 2 mom.).
Lissabonfördraget träder i kraft den 1 januari 2009, om alla medlemsländer har deponerat sina ratifikationsinstrument före det.
Medierna i Europa har närmast varit intresserade av de EU-länder där ratificeringen av Lissabonfördraget kan stöta på svårigheter. Finland, som ju godkände det konstitutionella fördraget med bred marginal, har därför inte tilldragit sig särskilt mycket uppmärksamhet. En enda fråga har överstigit den internationella nyhetströskeln: Åland.
Ralf Grahn
Källor:
Regeringens proposition till Riksdagen med förslag om godkännande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen’ (RP 23/2008 rd)
http://www.finlex.fi/sv/esitykset/he/2008/20080023.pdf
Utrikesutskottets betänkande 6/2008 rd
http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/?${APPL}=utppdf_ru&${BASE}=utppdf_ru&${THWIDS}=0.20/1212579200_46856&${TRIPPIFE}=PDF.pdf
Regeringens proposition (RP 23/2008 rd) är lika omfattande som den svenska departementsskrivelsen Lissabonfördraget (Ds 2007:48) eller lagrådsremissen Lissabonfördraget av den 29 maj 2008, och till följd av det systematiska tillvägagångssättet den utförligaste helhetsbeskrivningen av Lissabonfördraget jag har stött på.
Efter remissbehandlingen i april sändes regeringens proposition till utrikesutskottet för betänkande och till stora utskottet (som fungerar som EU-utskott) och grundlagsutskottet för utlåtande.
Specialutskotten gavs möjlighet att ge utlåtanden, och de flesta av dem har hörsammat begäran: förvaltningsutskottet, lagutskottet, kommunikationsutskottet, jord- och skogsbruksutskottet, försvarsutskottet, kulturutskottet, social- och hälsovårdsutskottet, ekonomiutskottet, arbetslivs- och jämställdhetsutskottet samt miljöutskottet.
Finland ingick i de två tredjedelar av EU:s medlemsländer som godkände det konstitutionella fördraget (hösten 2006). I stället för ett enhetligt EU-fördrag medför Lissabonfördraget en struktur som ligger närmare den nuvarande med två ändrade fördrag: fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Det senare är det nya namnet på fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget).
Trots att strukturen är annan än i det konstitutionella fördraget är mycket av stoffet gemensamt, eftersom avsikten är att förverkliga de centrala reformtankarna. Lissabonfördraget är ett slags konstitution minus eller ’light’.
Riksdagens utrikesutskott har skrivit betänkandet om Lissabonfördraget (UtUB 6/2008 rd). Från en allmän synpunkt är även stora utskottets utlåtande (StoUU 1/2008 rd) och grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 13/2008 rd) viktiga riksdagshandlingar.
Utrikesutskottet föreslår att riksdagen godkänner Lissabonfördraget och lagförslaget om att sätta i kraft de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen.
Enligt 95 § Finlands grundlag behövs riksdagens samtycke för att sätta i kraft internationella fördrag, när de innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen:
”Ikraftträdande av internationella förpliktelser
De bestämmelser i fördrag och andra internationella förpliktelser som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft genom lag. I övrigt sätts internationella förpliktelser i kraft genom förordning som utfärdas av republikens president.
Ett lagförslag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Om förslaget dock gäller grundlagen eller ändring av rikets territorium, skall riksdagen, utan att förslaget lämnas vilande, godkänna det med ett beslut som har fattats med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.
I en lag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse kan anges att bestämmelser om ikraftträdandet utfärdas genom förordning. Allmänna bestämmelser om publicering av fördrag och andra internationella förpliktelser utfärdas genom lag.”
Utrikesutskottet stöder sig på grundlagsutskottet, som har redogjort närmare för skälen till att Lissabonfördraget ska behandlas i så kallad inskränkt grundlagsordning, vilket betyder att betyder att beslutet ska godkännas med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna (enligt 95 § 2 mom.).
Lissabonfördraget träder i kraft den 1 januari 2009, om alla medlemsländer har deponerat sina ratifikationsinstrument före det.
Medierna i Europa har närmast varit intresserade av de EU-länder där ratificeringen av Lissabonfördraget kan stöta på svårigheter. Finland, som ju godkände det konstitutionella fördraget med bred marginal, har därför inte tilldragit sig särskilt mycket uppmärksamhet. En enda fråga har överstigit den internationella nyhetströskeln: Åland.
Ralf Grahn
Källor:
Regeringens proposition till Riksdagen med förslag om godkännande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen’ (RP 23/2008 rd)
http://www.finlex.fi/sv/esitykset/he/2008/20080023.pdf
Utrikesutskottets betänkande 6/2008 rd
http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/?${APPL}=utppdf_ru&${BASE}=utppdf_ru&${THWIDS}=0.20/1212579200_46856&${TRIPPIFE}=PDF.pdf
lördag 31 maj 2008
Sverige och Lissabonfördraget
Femton EU-länder har nu klarat av den viktigaste biten av ratificeringen av Lissabonfördraget. Presidentens underskrift eller deponeringen av ratifikationsinstrumentet saknas ännu för flera av dem, men ett klart flertal bland medlemsländerna har alltså i sak stökat undan det nationella godkännandet för Europeiska unionens reformerade grundfördrag.
Sverige har hela tiden följt en långsam tidtabell. När de första EU-medlemmarna körde igång ratifikationen, sände Sverige en i sig förtjänstfull departementspromemoria ut på en omfattande remissrunda.
Den detaljerade skrivelsen Lissabonfördraget (Statsrådsberedningen, Departementsserien Ds 2007:48, 20 december 2007) har hittills varit en av de grundligaste analyserna av Lissabonfördraget och en värdefull källa för dem som sysslar med europarätt.
Den svenska regeringen har nu, efter remisstidens slut i mars 2008, skrivit ett utkast till proposition om att godkänna Lissabonfördraget. Den 29 maj skickade regeringen förslaget på remiss till Lagrådet.
(Lagrådet i Sverige kollar att ett lagförslag inte strider mot grundlagen och granskar om det är juridiskt konsekvent.)
Förslaget till proposition är den färskaste omfattande utredningen om Lissabonfördraget på svenska, så det ligger nära till hands att det tar över rollen som källa av departementsskrivelsen. Ungefär lika heltäckande är Finlands regeringsproposition om att godkänna Lissabonfördraget (RP 23/2008 rd, givetvis tillgängligt även på finska HE 23/2008 vp).
Ralf Grahn
Källor:
Regeringskansliet har beslutat överlämna Lissabonfördraget till Lagrådet (Regeringskansliet, Statsrådsberedningen, pressmeddelande 29 maj 2008)
http://www.regeringen.se/sb/d/10616/a/106295
Lissabonfördraget (Statsrådsberedningen, Lagrådsremiss, 29 maj 2008): Ladda ner Lissabonfördraget (pdf 1,5 MB)
http://www.regeringen.se/sb/d/5676/a/106277
Lagrådsremisser och propositioner (Regeringskansliet, uppdaterad 25 september 2006)
http://www.regeringen.se/sb/d/1522/a/13506
Lagrådet
http://www.lagradet.se
Regeringens proposition till Riksdagen med förslag om godkännande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen’ (RP 23/2008 rd)
http://www.finlex.fi/sv/esitykset/he/2008/20080023.pdf
Sverige har hela tiden följt en långsam tidtabell. När de första EU-medlemmarna körde igång ratifikationen, sände Sverige en i sig förtjänstfull departementspromemoria ut på en omfattande remissrunda.
Den detaljerade skrivelsen Lissabonfördraget (Statsrådsberedningen, Departementsserien Ds 2007:48, 20 december 2007) har hittills varit en av de grundligaste analyserna av Lissabonfördraget och en värdefull källa för dem som sysslar med europarätt.
Den svenska regeringen har nu, efter remisstidens slut i mars 2008, skrivit ett utkast till proposition om att godkänna Lissabonfördraget. Den 29 maj skickade regeringen förslaget på remiss till Lagrådet.
(Lagrådet i Sverige kollar att ett lagförslag inte strider mot grundlagen och granskar om det är juridiskt konsekvent.)
Förslaget till proposition är den färskaste omfattande utredningen om Lissabonfördraget på svenska, så det ligger nära till hands att det tar över rollen som källa av departementsskrivelsen. Ungefär lika heltäckande är Finlands regeringsproposition om att godkänna Lissabonfördraget (RP 23/2008 rd, givetvis tillgängligt även på finska HE 23/2008 vp).
Ralf Grahn
Källor:
Regeringskansliet har beslutat överlämna Lissabonfördraget till Lagrådet (Regeringskansliet, Statsrådsberedningen, pressmeddelande 29 maj 2008)
http://www.regeringen.se/sb/d/10616/a/106295
Lissabonfördraget (Statsrådsberedningen, Lagrådsremiss, 29 maj 2008): Ladda ner Lissabonfördraget (pdf 1,5 MB)
http://www.regeringen.se/sb/d/5676/a/106277
Lagrådsremisser och propositioner (Regeringskansliet, uppdaterad 25 september 2006)
http://www.regeringen.se/sb/d/1522/a/13506
Lagrådet
http://www.lagradet.se
Regeringens proposition till Riksdagen med förslag om godkännande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen’ (RP 23/2008 rd)
http://www.finlex.fi/sv/esitykset/he/2008/20080023.pdf
tisdag 15 januari 2008
Ratificeringen av Lissabonfördraget
Ungern var först ute med att ratificera Lissabonfördraget. Frankrike kommer att finnas i tätklungan bland EU-länderna, eftersom tidtabellen är följande:
Nationalförsamlingen behandlar reformfördraget i dag, senaten i slutet av januari och den 7 februari samlas de båda kamrarna för att justera grundlagen så att den omfattar Europeiska unionens ändrade fördrag.
Ralf Grahn
Källa:
Le Traité européen au Parlement français; RFI 15.1.2008 ;
http://www.rfi.fr/actufr/articles/097/article_61488.asp
Nationalförsamlingen behandlar reformfördraget i dag, senaten i slutet av januari och den 7 februari samlas de båda kamrarna för att justera grundlagen så att den omfattar Europeiska unionens ändrade fördrag.
Ralf Grahn
Källa:
Le Traité européen au Parlement français; RFI 15.1.2008 ;
http://www.rfi.fr/actufr/articles/097/article_61488.asp
fredag 21 december 2007
EU: Storbritanniens utanförskap allt tydligare
I dag blev nio nya länder en del av Schengenområdet för fri rörlighet inom Europeiska unionen. Invånarna i Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern kan känna att de inte längre är EU-medborgare av andra klass. På det praktiska planet blir det bekvämare att resa inom området som numera omfattar 24 stater. Nu gäller det landgränserna och hamnarna, medan flygplatserna följer om några månader.
Av de nya medlemsländerna inför Malta och Cypern euron i årsskiftet. Slovenien var först bland de nya medlemmarna genom introduktionen i början av år 2007. Flertalet av de nya EU-länderna vill bli medlemmar i EMU, men villkoren är hårda för de tidigare planekonomierna, vilka redan har åstadkommit en otrolig övergång till att bli fungerande marknadsekonomier. Kriterierna för inflationen och det offentliga hushållet tolkas även strängt.
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU:s officiella tidning 14.12.2007, C 303/1) blir juridiskt bindande för alla nya medlemsländer utom Polen, om Lissabonfördraget (EU:s officiella tidning 17.12.2007, C 306/1) träder i kraft.
Av de tolv nya medlemmarna är alla utom Cypern och Malta medlemmar i Nato, som fortfarande är grunden i Europeiska unionens försvar och försvarsgarantier även om förnuftet talar för en framtida fördjupning inom EU:s ram.
Gränserna mellan de nya och de gamla EU-medlemmarna håller på att suddas ut. Allt flera av EU-kärnorna blir gemensamma.
***
Medaljen har en baksida. De äldre medlemsländer som står utanför centrala samarbetsområden blir allt mera isolerade. Mot denna bakgrund är det förståeligt att den nya regeringen i Danmark vill pröva möjligheten att genom en folkomröstning avstå från landets undantag i EU-samarbetet.
Särskilt Storbritannien har den senaste tiden drivit allt längre ut i Atlanten. De negativa folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna utnyttjade Storbritannien av inrikespolitiska skäl för att befria sig från det konstitutionella fördrag landet hade undertecknat. I förhandlingarna om reformfördraget genomdrev den brittiska regeringen nya allmänna försämringar och ställde nya oförhandlingsbara krav på friskrivning från gemensamma regler.
Statsminister Gordon Brown har låtit bli att besöka Europeiska unionens institutioner i Bryssel, något som Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy gjorde omedelbart när de tillträdde sina ämbeten. Brown har haft synnerligen litet att säga om EU, utom att unionen borde öppna sig mot omvärlden och låta bli att reformera sina institutioner framöver.
Genom att inte delta i ceremonin för undertecknandet av Lissabonfördraget lyckades Brown mobilisera protester från både EU-motståndarna och proeuropéerna på hemmaplan. Hans beteende kan knappast ha skaffat honom nya vänner bland EU-ländernas ledare heller, eller främjat brittiska intressen i unionen, där den i stort vettiga ekonomiska politik britterna företräder kunde ha en viktig bundsförvant åtminstone i kommissionen.
Browns murrighet har ingalunda minskat den hatstämning mot ”Bryssel” som piskas upp av Murdochpressen och präglar det brittiska debattklimatet. (Att tala om euroskeptiker är att använda en förskönande omskrivning.)
***
Självpåtagen isolering får politiska följder. När Valéry Giscard d’Estaing på sin blogg besvarade en fråga om den kommande ordföranden för Europeiska rådet, manade han till stor omsorg vid valet av person. Den som väljs borde komma från ett land som ingår i eurozonen och i Schengenområdet samt omfattar EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.
Det var uteslutning av varje brittisk företrädare (inklusive Tony Blair) med 3 – 0.
***
Eurozonen och Schengenområdet växer och den nya polska regeringen vill bli av med landets friskrivning från de grundläggande rättigheterna. Storbritannien hör inte till en enda av kärnorna i EU-samarbetet och antalet gelikar minskar ständigt.
Det finns ett område där Förenade konungariket utan tvekan skulle platsa, om den politiska viljan (och insikten) fanns: försvaret.
Storbritannien har den förnämsta militära kapaciteten bland EU-länderna och landet ingår i Nato. Men det är bindningen till USA som gör att Storbritannien snarare stjälper än hjälper till att bygga upp en trovärdig europeisk försvarsförmåga i förening med det transatlantiska band Nato erbjuder.
På sikt är det ändå ett europeiskt försvar (under demokratisk kontroll) med försvarspakten Nato som mellanstatlig länk över Atlanten, som är visionen för Europeiska unionen. Här är president Sarkozy närmare sanningen än Brown.
Det brittiska utanförskapet börjar bli grundmurat.
***
Nu har parlamentet i Skottland röstat för en brittisk folkomröstning om Lissabonfördraget. Regionparlamentet har enbart uttryckt en åsikt, eftersom frågan avgörs av parlamentet i London. Men ställningstagandet ökar trycket i det brittiska parlamentet och bland folket mot Browns linje att ratificera Lissabonfördraget den parlamentariska vägen.
Eftersom Labourpartiet samtidigt sjunker som en sten i opinionsmätningarna, är det möjligt att Browns linje att inte genomföra en folkomröstning bryter samman. Det finns knappast någon som tror att en folkomröstning om ett EU-fördrag kan vinnas i dagens Storbritannien (oberoende av vad det innehåller i sak).
Förfaller Lissabonfördraget är det svårt att tänka sig att flertalet av EU-ländernas ledare, hjärtligt trötta på snart 35 år av brittisk obstruktion, skulle inleda en ytterligare förhandlingsrunda för att få britterna med på noterna.
Det ligger närmare till hands att EU-länderna, eller åtminstone de mera integrationsvilliga bland dem, skulle ombilda unionen utan medlemskap av Storbritannien. Den nya unionen kunde sätta in en ny växel i Europaprojektet.
För Storbritannien kan utanförskapet snart förvandlas från språkbild till konkret verklighet.
Ralf Grahn
Källor:
Europeiska kommissionen: Utvidgning av Schengenområdet – EU:s mål om fri rörlighet för personer uppnås; Pressmeddelande den 20 december 2007; http://europa.eu
Europeiska kommissionen: Sixth report on practical preparations for the euro: countdown for Cyprus and Malta; Pressmeddelande den 27 november 2007; http://europa.eu
Nato: NATO Member Countries; http://www.nato.int
New Scotsman: MSPs back EU treaty poll; 19 December 2007;
http://news.scotsman.com
Ylva Nilsson: “Brown straffar ut sig – vem bromsar nu Sarkozy?”; Europa-Nytt den 13 december 2007; http://www.europanytt.se
Av de nya medlemsländerna inför Malta och Cypern euron i årsskiftet. Slovenien var först bland de nya medlemmarna genom introduktionen i början av år 2007. Flertalet av de nya EU-länderna vill bli medlemmar i EMU, men villkoren är hårda för de tidigare planekonomierna, vilka redan har åstadkommit en otrolig övergång till att bli fungerande marknadsekonomier. Kriterierna för inflationen och det offentliga hushållet tolkas även strängt.
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU:s officiella tidning 14.12.2007, C 303/1) blir juridiskt bindande för alla nya medlemsländer utom Polen, om Lissabonfördraget (EU:s officiella tidning 17.12.2007, C 306/1) träder i kraft.
Av de tolv nya medlemmarna är alla utom Cypern och Malta medlemmar i Nato, som fortfarande är grunden i Europeiska unionens försvar och försvarsgarantier även om förnuftet talar för en framtida fördjupning inom EU:s ram.
Gränserna mellan de nya och de gamla EU-medlemmarna håller på att suddas ut. Allt flera av EU-kärnorna blir gemensamma.
***
Medaljen har en baksida. De äldre medlemsländer som står utanför centrala samarbetsområden blir allt mera isolerade. Mot denna bakgrund är det förståeligt att den nya regeringen i Danmark vill pröva möjligheten att genom en folkomröstning avstå från landets undantag i EU-samarbetet.
Särskilt Storbritannien har den senaste tiden drivit allt längre ut i Atlanten. De negativa folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna utnyttjade Storbritannien av inrikespolitiska skäl för att befria sig från det konstitutionella fördrag landet hade undertecknat. I förhandlingarna om reformfördraget genomdrev den brittiska regeringen nya allmänna försämringar och ställde nya oförhandlingsbara krav på friskrivning från gemensamma regler.
Statsminister Gordon Brown har låtit bli att besöka Europeiska unionens institutioner i Bryssel, något som Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy gjorde omedelbart när de tillträdde sina ämbeten. Brown har haft synnerligen litet att säga om EU, utom att unionen borde öppna sig mot omvärlden och låta bli att reformera sina institutioner framöver.
Genom att inte delta i ceremonin för undertecknandet av Lissabonfördraget lyckades Brown mobilisera protester från både EU-motståndarna och proeuropéerna på hemmaplan. Hans beteende kan knappast ha skaffat honom nya vänner bland EU-ländernas ledare heller, eller främjat brittiska intressen i unionen, där den i stort vettiga ekonomiska politik britterna företräder kunde ha en viktig bundsförvant åtminstone i kommissionen.
Browns murrighet har ingalunda minskat den hatstämning mot ”Bryssel” som piskas upp av Murdochpressen och präglar det brittiska debattklimatet. (Att tala om euroskeptiker är att använda en förskönande omskrivning.)
***
Självpåtagen isolering får politiska följder. När Valéry Giscard d’Estaing på sin blogg besvarade en fråga om den kommande ordföranden för Europeiska rådet, manade han till stor omsorg vid valet av person. Den som väljs borde komma från ett land som ingår i eurozonen och i Schengenområdet samt omfattar EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.
Det var uteslutning av varje brittisk företrädare (inklusive Tony Blair) med 3 – 0.
***
Eurozonen och Schengenområdet växer och den nya polska regeringen vill bli av med landets friskrivning från de grundläggande rättigheterna. Storbritannien hör inte till en enda av kärnorna i EU-samarbetet och antalet gelikar minskar ständigt.
Det finns ett område där Förenade konungariket utan tvekan skulle platsa, om den politiska viljan (och insikten) fanns: försvaret.
Storbritannien har den förnämsta militära kapaciteten bland EU-länderna och landet ingår i Nato. Men det är bindningen till USA som gör att Storbritannien snarare stjälper än hjälper till att bygga upp en trovärdig europeisk försvarsförmåga i förening med det transatlantiska band Nato erbjuder.
På sikt är det ändå ett europeiskt försvar (under demokratisk kontroll) med försvarspakten Nato som mellanstatlig länk över Atlanten, som är visionen för Europeiska unionen. Här är president Sarkozy närmare sanningen än Brown.
Det brittiska utanförskapet börjar bli grundmurat.
***
Nu har parlamentet i Skottland röstat för en brittisk folkomröstning om Lissabonfördraget. Regionparlamentet har enbart uttryckt en åsikt, eftersom frågan avgörs av parlamentet i London. Men ställningstagandet ökar trycket i det brittiska parlamentet och bland folket mot Browns linje att ratificera Lissabonfördraget den parlamentariska vägen.
Eftersom Labourpartiet samtidigt sjunker som en sten i opinionsmätningarna, är det möjligt att Browns linje att inte genomföra en folkomröstning bryter samman. Det finns knappast någon som tror att en folkomröstning om ett EU-fördrag kan vinnas i dagens Storbritannien (oberoende av vad det innehåller i sak).
Förfaller Lissabonfördraget är det svårt att tänka sig att flertalet av EU-ländernas ledare, hjärtligt trötta på snart 35 år av brittisk obstruktion, skulle inleda en ytterligare förhandlingsrunda för att få britterna med på noterna.
Det ligger närmare till hands att EU-länderna, eller åtminstone de mera integrationsvilliga bland dem, skulle ombilda unionen utan medlemskap av Storbritannien. Den nya unionen kunde sätta in en ny växel i Europaprojektet.
För Storbritannien kan utanförskapet snart förvandlas från språkbild till konkret verklighet.
Ralf Grahn
Källor:
Europeiska kommissionen: Utvidgning av Schengenområdet – EU:s mål om fri rörlighet för personer uppnås; Pressmeddelande den 20 december 2007; http://europa.eu
Europeiska kommissionen: Sixth report on practical preparations for the euro: countdown for Cyprus and Malta; Pressmeddelande den 27 november 2007; http://europa.eu
Nato: NATO Member Countries; http://www.nato.int
New Scotsman: MSPs back EU treaty poll; 19 December 2007;
http://news.scotsman.com
Ylva Nilsson: “Brown straffar ut sig – vem bromsar nu Sarkozy?”; Europa-Nytt den 13 december 2007; http://www.europanytt.se
torsdag 6 december 2007
Frankrike och Slovenien ratificerar snabbt
Utrikesutskottet i den franska nationalförsamlingen har lagt fram en rapport som innehåller en konsoliderad (samlad och uppdaterad) version av Lissabonfördraget i den form det godkändes politiskt av stats- och regeringscheferna den 18 oktober 2007. Det är möjligt att jurist-lingvisterna har gjort språkliga justeringar i den slutliga text som i förrgår lades fram på rådets webbsidor om regeringskonferensen 2007.
Frankrike har redan tidigare meddelat att ratificeringen av reformfördraget kommer att gå snabbt. Ratificeringen i parlamentet inleds den 14 december 2007, dagen efter att Lissabonfördraget undertecknats. President Nicolas Sarkozy har uttryckt en förhoppning om att Frankrike kunde föregå med gott exempel genom att vara ett av de första medlemsländerna som ratificerar de förnyade EU-fördragen.
Före ratifikationen behövs en justering av grundlagen, men hela processen antas bli slutförd i början av februari 2008.
Det blivande ordförandelandet Slovenien har en liknande ambition. Landet vill vara ett av de första som slutför ratificeringen av EU-reformfördragen.
***
Medlemsländernas gemensamma målsättning är att de reformerade fördragen kan träda i kraft den 1 januari 2009, före valet av nästa Europaparlament och kommission.
Sannolikt kommer ratificeringen att ske på parlamentarisk väg i 26 av medlemsländerna, medan konstitutionen i Irland kräver en folkomröstning. För parlamenten i 18 medlemsländer – bland dem Finland – kan ratificeringen ske rätt behändigt eftersom det närmast gäller att fastställa förlusterna i förhållande till det konstitutionella fördrag de redan tidigare godkände.
Ralf Grahn
Källor:
EurActiv.fr: La France entamera la ratification du traité européen le 14 décembre ; 21.10.2007 ;
http://www.euractiv.fr/avenir-de-lue/article/france-entamera-ratification-traite-europeen-14-decembre-00419
Janez Lenarčič presented the novelties of the Lisbon Treaty in the National Assembly of the Republic of Slovenia; 4.12.2007; http://www.svez.gov.si
Frankrike har redan tidigare meddelat att ratificeringen av reformfördraget kommer att gå snabbt. Ratificeringen i parlamentet inleds den 14 december 2007, dagen efter att Lissabonfördraget undertecknats. President Nicolas Sarkozy har uttryckt en förhoppning om att Frankrike kunde föregå med gott exempel genom att vara ett av de första medlemsländerna som ratificerar de förnyade EU-fördragen.
Före ratifikationen behövs en justering av grundlagen, men hela processen antas bli slutförd i början av februari 2008.
Det blivande ordförandelandet Slovenien har en liknande ambition. Landet vill vara ett av de första som slutför ratificeringen av EU-reformfördragen.
***
Medlemsländernas gemensamma målsättning är att de reformerade fördragen kan träda i kraft den 1 januari 2009, före valet av nästa Europaparlament och kommission.
Sannolikt kommer ratificeringen att ske på parlamentarisk väg i 26 av medlemsländerna, medan konstitutionen i Irland kräver en folkomröstning. För parlamenten i 18 medlemsländer – bland dem Finland – kan ratificeringen ske rätt behändigt eftersom det närmast gäller att fastställa förlusterna i förhållande till det konstitutionella fördrag de redan tidigare godkände.
Ralf Grahn
Källor:
EurActiv.fr: La France entamera la ratification du traité européen le 14 décembre ; 21.10.2007 ;
http://www.euractiv.fr/avenir-de-lue/article/france-entamera-ratification-traite-europeen-14-decembre-00419
Janez Lenarčič presented the novelties of the Lisbon Treaty in the National Assembly of the Republic of Slovenia; 4.12.2007; http://www.svez.gov.si
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)