En humanistisk inre marknad?

I två blogginlägg - del ett och del två - tittade vi på den rapport som professor Mario Monti Europadagen 2010 överlämnade till den Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso: En ny strategi för den inre marknaden i ekonomins och samhällets tjänst i Europa.

Konsumenter och medborgare

Jämsides med Montis utredningsarbete beredde Europaparlamentet på eget initiativ ett betänkande om om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare. Föredragande i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) var Louis Grech. Betänkandet A7-0132/2010 stod färdigt den 3 maj 2010 för behandling in plenum.

Plenardebatt i Europaparlamentet

Förslaget till resolution avancerade snabbt till plenardebatt som hölls den 19 maj, visserligen som en gemensam debatt om fyra betänkanden om Europa 2020-strategin (EU2020), sammanhållningspolitik, ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft (från s. 67 i diskussionsprotokollet):

– betänkandet av Lambert van Nistelrooij, för utskottet för regional utveckling, om hur synergieffekterna av medel öronmärkta för forskning och innovation enligt förordning (EG) nr 1080/2006 avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling har utnyttjats i städer och regioner såväl som i medlemsstaterna och i unionen [2009/2243(INI)] (A7-0138/2010),

– betänkandet av Louis Grech, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare [2010/2011(INI)] (A7-0132/2010),

– betänkandet av Liem Hoang Ngoc, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, om långsiktigt hållbara offentliga finanser för ekonomisk återhämtning [KOM(2009/0545 – 2010/2038 (INI))] (A7-0147/2010), och

– betänkandet av Ricardo Cortés Lastra, för utskottet för regional utveckling, om sammanhållningspolitikens bidrag till att uppnå Lissabonmålen och målen för EU 2020 [2009/2235(INI)] (A7-0129/2010).

När nästan allt som berör ekonomiska frågeställningar på EU-planet diskuterades  samtidigt och inläggen breddade frågeställningarna ytterligare, är det kanske inte så överraskande att diskussionen om den inre marknaden inte var särskilt detaljerad eller djuplodande.   

Föredragandens inlägg kunde erbjuda en möjlighet att fokusera på väsentligheter och utkristallisera knäckfrågor i betänkandet, vilket har en viss betydelse eftersom utskottsbetänkanden i Europaparlamentet ofta liknar önskelistor för allt mellan himmel och jord.

Inre marknaden

För utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd presenterade Louis Grech (s. 70-71) betänkandet om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare [2010/2011(INI)] (A7-0132/2010). I inlägget hänvisade föredraganden till grundtanken i Montis färska rapport:

För att åstadkomma en livskraftig och stark inre marknad måste vi därför överbrygga motsättningen mellan marknadsintegration och sociala mål, något som Mario Monti tog upp i sin analytiska och stimulerande rapport. Det bästa systemet är, när allt kommer omkring, ett system som lyckas skapa balans mellan en vital och konkurrenskraftig ekonomi med incitament till innovation och skapande av nya arbetstillfällen och en ekonomi som ger konsumenten det skydd och även de sociala och miljömässiga garantier som våra medborgare kräver. Allt detta måste åstadkommas i en anda av kompromiss och solidaritet.

I den vidlyftiga diskussionen som gällde allt från konkurrenskrafts- och tillväxtprogrammet EU2020 till den ekonomiska styrningen, kommenterade Michel Barnier på kommissionens vägnar Montis rapport och Europaparlamentets betänkande om den inre marknaden (s. 72):

Förutom dessa särskilt viktiga initiativ, dessa EU-instrument, kommer vi också att mobilisera den inre marknaden, finansiella påtryckningsmedel och utrikespolitiska instrument för att eliminera vissa hinder. Jag vill också rekommendera Mario Montis rapport som lades fram för ett par dagar sedan, och jag vill också uttrycka min erkänsla för det intelligenta arbete som utförts av Louis Grech, en man som ger den inre marknaden en humanistisk och mer konkret dimension så som jag själv skulle vilja göra.

Med konkretiseringen av Europa 2020-strategin under arbete samt den ekonomiska och finansiella krisen på gång, var inte diskussionen om den inre marknaden allmänt taget särskilt omfattande eller specifik. Ett undantag var Malcolm Harbour, som för ECR-gruppen lyfte fram betydelsen av den inre marknaden vid sidan av de sju flaggskeppsinitiativen för EU2020 (s. 76):

Min andra synpunkt är att jag anser att återupplivandet av den inre marknaden bör göras till ett åttonde huvudinitiativ. Detta innebär inte att komplicera saker och ting i onödan, eftersom det borde vara initiativ nummer ett. Ni har hört från Louis Grech att det finns potential för att skapa arbetstillfällen, för att uppmuntra till mer innovation och för att övergå till en mer hållbar ekonomi, men vi behöver stöd från medborgare och konsumenter för detta förslag.

Evelyne Gebhardt (S&D) underströk de sociala aspekterna i partikamraten Grechs betänkande om den inre marknaden (s. 81):

I ert betänkande påpekar ni också mycket riktigt att en meningsfull bedömning av den inre marknadens sociala, konsumentrelaterade, miljömässiga och ekonomiska följder, och av de beslut som vi fattar inom den inre marknaden, är särskilt viktig. Det är just det som har saknats hittills, eller som inte har gjorts tillräckligt synligt för våra medborgare. Det är mycket viktigt att lyfta fram de humanistiska sidorna av vår politik och helhetssynen, även när det gäller den inre marknaden.

I ert betänkande nämner ni en sak som är särskilt viktig för oss socialdemokrater, och det är att socialpolitiken bör ställas i förgrunden för den inre marknaden och att det är särskilt viktigt att skydda tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Dessutom uppmanar ni till att dra upp en strategi för bättre information om de sociala fördelarna med den inre marknaden.

Det räcker med att betrakta dessa få punkter för att inse att vi skulle kunna uppnå en hel del om bara Europeiska kommissionen gav oss sitt stöd. Jag hoppas också verkligen att kommissionen på allvar kommer att ta tillfället i akt med Louis Grechs betänkande och sätta framsteg för EU-medborgarna i centrum. Detta uppmanar jag mycket starkt till, och som vi vet har Michel Barnier redan samtyckt. Om vi närmar oss den inre marknaden ur denna vinkel, kommer EU:s politik att mötas med större acceptans och vi kommer att kunna se fram mot en bättre framtid.

När föredraganden Louis Grech avrundade debatten (s. 110) instämde han med Malcolm Harbour om betydelsen av den inre marknaden och med Evelyne Gebhardt om behovet av starkt ledarskap från EU-institutionerna, särskilt från kommissionen.

Kommentar

När jag funderar över vad matnyttigt debatten bidrog med för utvecklingen av den inre marknaden så är det närmast två aspekter som framträder.

Utskottets skuggrapportör Malcolm Harbour var den som klarast uttryckte den inre marknadens strategiska potential och betydelse: det borde vara initiativ nummer ett.

Michel Barnier (EPP) för kommissionen samt föredraganden Louis Grech och ledamoten Evelyne Gebhardt som företrädde socialisterna (socialdemokraterna) underströk det sociala i EU:s marknadsekonomi som en förutsättning för acceptans och utveckling av den inre marknaden.

Viljan att bygga en bro till en historisk kompromiss var stark. Kommissionären för den inre marknaden, Barnier, blev nästan lyrisk när han gav marknaden ett humanistiskt skimmer (une dimension humaniste et plus concrète). Även Gebhardt lyfte fram det humanistiska: Es ist eine ganz wichtige Herangehensweise, wirklich das Humanistische, das Ganzheitliche der Politik auch beim Binnenmarkt aufzuzeigen.

Ralf Grahn

Blogginlägg om inremarknadsakten

Reformerna på Europeiska unionens (EU) och det Europeiska ekonomiska samarbetsområdets (EES) inre marknad har hög prioritet i ljuset av medlemsländernas, Europeiska rådets och (minister)rådets uttalanden. Den inre marknaden gäller företagen på ett område med ungefär 507 miljoner konsumenter. På svenska har jag den senaste tiden beskrivit stegen på vägen och berört de första konkreta förslagen i ett antal artiklar: Mario Monti lade grunden för en inre marknadsakt EU-reformer i ett nötskal: Din inre marknad? EU på väg mot en inre marknadsakt: ”Att uppmuntra och skydda nyskapandet” EU:s inre marknadsakt: Vår digitala samtid och framtid Inremarknadsakten för EU och EES Inremarknadsakten KOM(2011) 206 [12 ”hävstänger” och nyckelåtgärder i kortform] Krakowdeklarationen och uppföljning av inremarknadsakten Riskkapital för små och medelstora företag i EU Europeiska riskkapitalfonder och fonder för socialt företagande För artiklar på finska gjorde jag en liknande tematisk sammanställning på Eurooppaoikeus, plus ett senare blogginlägg här. Dessutom finns det en del artiklar publicerade i mars på min engelska blogg Grahnlaw. *** Detta ger en grund för kommande artiklar om förslagen i inremarknadsakten. Ralf Grahn sakkunnig, talare och föreläsare i EU-frågor P.S. Genom att samla inläggen från redan 950 Europabloggar återspeglar flerspråkiga Bloggingportal.eu en del av det växande europeiska publika rummet, där EU-diskussionen online överskrider lands- och språkgränser. Journalisten Nicolas Gros-Verheyde specialiserar sig på EU:s försvars-, säkerhets- och utrikespolitik. Hans franska blogg Bruxelles2 är en värdefull källa för intresserade. Med på Bloggingportal.eu finns även min nuvarande aktiva bloggtrio, som består av nordiska Grahnblawg (på svenska) och min engelska blogg Grahnlaw (som Cision Finland rankade som fyra bland de politiska bloggarna i Finland) samt min finska blogg Eurooppaoikeus (vilket betyder Europarätt). Jag skriver och talar om demokrati och öppenhet i Europeiska unionen, men numera allt oftare om de för Europa avgörande utmaningarna rörande den ekonomiska tillväxten (EU2020) och den (digitala) inre marknaden. Jag är aktiv även i följande sociala medier: Twitter, Facebook ja Google+

Europeiskt observationscentrum för varumärkesförfalskning och pirattillverkning

Som tidigare sagt, EU-kommissionen är inte nöjd med skyddet för immateriella rättigheter hittills, utan ytterligare åtgärder bereds. De gäller inte enbart förfalskning och pirattillverkning av märkesvaror och läkemedel, utan intrång i alla immateriella rättigheter.

Därigenom berörs även upphovsrätten och företeelser som fildelningen av de åtgärder som planeras.




KOM(2009) 467



Ett steg på vägen mot nya regler och åtgärder för att bekämpa intrång är EU-kommissionens meddelande om att stärka säkerställandet av skydd för immateriella rättigheter på den inre marknaden; Bryssel den 11.9.2009 KOM(2009) 467 slutlig (13 sidor).




Europeiskt observationscentrum för varumärkesförfalskning och pirattillverkning



Senaste vår bildade kommissionen ett Europeiskt observationscentrum för varumärkesförfalskning och pirattillverkning (European Observatory on Counterfeiting and Piracy), vilket ges en allmän beskrivning i meddelandet.

Kommissionen betonar vikten av att samla företrädare för de myndigheter och näringslivsorganisationer (”berörda parter”) som har mest erfarenhet av att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning.

Europeiska konsumenter måste också vara väl representerade, menar kommissionen.



Synnerligen litet konkret information har sipprat ut om observationscentrets sammansättning och aktiviteter, men hur det ligger till med representationen kan var och en bedöma i ljuset av det exempel jag redogjorde för i inlägget European Observatory on Counterfeiting and Piracy på engelskspråkiga Grahnlaw (16 februari 2010).


Är det så vi ska styras?




Ralf Grahn

Sverige och Finland olika

Tidigare har jag konstaterat att Sverige och Finland hör till olika läger beträffande Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik (CAP) och den framtida EU-budgeten i stort. När Finlands regering kämpar för rätten att fortsättningsvis låta skattebetalarna finansiera extra, nationellt stöd för lantbruket i södra Finland, har svenska och danska kommentarer om illojal konkurrens väckt irritation på högsta politiska nivå.

Det som den finska regeringen och folkopinionen upplever som småaktighet och bristande solidaritet – en dolkstöt i ryggen – bottnar i långt mer, nämligen grundläggande skillnader i synen på Europeiska unionens budgetpolitik och jordbrukspolitik.

Jag konkretiserar skillnaderna genom två exempel.

Den svenska regeringen tog ställning till höstens EU-arbetsprogram. Jordbruk och fiske fick följande omnämnanden:

”Den gemensamma jordbrukspolitiken ska ses över och förenklas. Bland de sakfrågor som kan bli aktuella finns borttagande av den obligatoriska trädan, en utfasning av mjölkkvoterna, ökad modulering samt höjning av lägsta nivån på ansökningar för jordbruksstöd. En första diskussion väntas i höst och konkreta lagförslag kommer sannolikt läggas under våren 2008.”

”Regeringen anser att de viktigaste frågorna i samband med översynen är fortsatt marknadsanpassning, budgetbesparing, ökad samstämmighet med övriga politikområden. Det är också viktigt att förändringar av jordbrukspolitiken öppnar dörrar för fortsatta reformer i den kommande budgetöversynen.”

Jord- och skogsbruksministeriet i Finland har nyss tillsatt en arbetsgrupp för att höja jordbrukets inkomster. Regeringsprogrammet är utgångspunkten för arbetsgruppens uppgift:

”I programmet konstateras att den jordbrukspolitik som bedrivs tryggar verksamhetens lönsamhet för aktiva gårdar och en positiv inkomstutveckling för jordbrukarna samt gör det möjligt att hålla kvar produktionen av livsmedel som baserar sig på inhemska råvaror på nuvarande nivå.”

I ett nötskal är skillnaden följande: Sverige vill ta hänsyn till konsumenternas och skattebetalarnas intressen. Finland vill trygga jordbrukarnas inkomster och livsmedelsindustrins vinster.



Ralf Grahn


Källor:

Regeringens EU-arbetsprogram hösten 2007: Jordbruk och fiske; Regeringskansliet, 25 september 2007; http://www.regeringen.se

Arbetsgruppen försöker under ledning av minister Anttila finna vägar att höja jordbrukets inkomster; Jord- och skogsbruksministeriet, 12.11.2007; http://www.mmm.fi => svenska

Jordbrukspolitiken: förnyare och bevarare

Den överväldigande majoriteten av Europeiska unionens medborgare, konsumenterna och skattebetalarna, har få vänner vid det bord där EU:s jordbruksministrar sitter. Ett utskott i det brittiska underhuset (House of Commons Environment, Food and Rural Affairs Committee) konstaterade att det finns en väl etablerad grupp reformvilliga länder (Britannien, Danmark, Nederländerna och Sverige). Utskottet välkomnade även samförståndet med Italien om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Utgångsläget för reformer är blygsamt i en union med 27 medlemsländer.

Trots allt bör man i en demokrati sträva till hållbara motiveringar och upplyst diskussion för att nå fram till en ansvarsmedveten politik och godtagbara resultat.

Några av utskottets slutsatser förtjänar därför att upprepas, eftersom de utmanar bromsklossarna att överväga sina ståndpunkter och åtminstone slipa argumenten för att, i slutändan, ändra sin hållning:

“Further reform of the CAP is both necessary and inevitable.”

“The only long-term justification for future expenditure of taxpayers’ money in the agricultural sector is for the provision of public goods. Payments should represent the most efficient means by which society can purchase the public goods – environmental, rural, social – it wishes to enjoy. For these payments to remain publicly acceptable, it is essential that they relate directly to the public goods provided and that, in turn, these public goods are measurable and capable of evaluation.”

“The objectives of the CAP have remained unchanged for the last 50 years and now seem dated. European agricultural policy has moved on since then, encompassing issues such as rural development, protection of the environment and animal welfare. The UK Government should begin negotiating, at the earliest opportunity, for a redrafting of the existing Article which lays out the objectives of the CAP – Article 33(1) – with the new text reflecting the wider context of modern rural policy.”

“Some of the key issues the UK Government must address in devising and pursuing such a rural policy for the EU should include:

· The prioritisation of objectives (for example, between environmental and rural development considerations)
· The degree of subsidiarity embodied in the new policy
· The relative advantages and disadvantages of financing such a policy – at least to some extent (i.e. co-financing) – at the Member State level
· How much of the current expenditure on the CAP would be required to fulfil the policy objectives chosen
· How best to manage the transition from the current CAP to this new ‘Rural Policy for the EU’
· The extent to which this new rural policy can contribute to the mitigation of, and adaptation to, climate change”

***

Reformfördraget eller Lissabonfördraget rör inte de anakronistiska målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (utom att fisket tas in under samma rubrik). Utskottets förhoppning om en snar förnyelse av grundfördragen ligger nog i en avlägsen framtid.

För en utomstående känns det överraskande att konsumenternas och skattebetalarnas intressen behandlas främst indirekt, som logiskt nödvändiga mottagare och betalare av kollektiva nyttigheter. Om regeringarna (jordbruksministrarna) i länderna för status quo inte bekymrar sig särskilt mycket om väljarna som helhet, kunde unionens medborgare i alla fall vara potentiella bundsförvanter för reformlägret.

Kommissionens diskussionsunderlag (grönbok) om översynen av jordbrukspolitiken 2008, utlovad till nästa vecka, ser ut att bli en kursorisk hälsokontroll, utan allvarligare diagnos eller behandling, för att inte tala om kirurgiska ingrepp. Därför ökar betydelsen av den översyn 2008-09 som ska gälla Europeiska unionens hela budget.

I december 2005 beslutade Europeiska rådet i praktiken och i maj 2006 bekräftade det interinstitutionella avtalet att kommissionen uppmanades ”att genomföra en fullständig och omfattande översyn som täcker alla aspekter på EU:s utgifter, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, och på inkomster, bland annat Förenade kungarikets rabatt, och lägga fram rapport om detta 2008-2009”.

För Jacques Chirac var löftet kanske ett skämt, men för Europas medborgare är det synnerligen viktigt.


Ralf Grahn


Källor:

House of Commons, Environment, Food and Rural Affairs Committee: The UK Government’s “Vision for the Common Agricultural Policy”; Published on 23 May 2007

Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning; Europeiska unionens officiella tidning 14.6.2006, C 139/1