EU:s fleråriga budgetram 2014-2020 live

EU:s råd i konstellationen allmänna frågor diskuterar i dag två huvudfrågor. Offentligt diskuterar ministrarna budgetramen för åren 2014-2020. Du kan följa med ministrarnas diskussion direkt via Internet. Sändningen har nyss inletts (efter klockan 10 lokal tid).

Denna morgon finns det offentligt underlag som gör det lättare att följa med medlemsländernas inlägg:

Flerårig budgetram (2014–2020) – Förhandlingspaketets avsnitt som rör rubrikerna 1 (med undantag av sammanhållning och fonden för ett sammankopplat Europa), 3, 4 och 5 samt övergripande frågor; Bryssel den 22 mars 2012 (23.3) (OR. en) dokument 8057/12

Flerårig budgetram (2014–2020) – Förhandlingspaketets avsnitt som rör rubrikerna 1 (med undantag av sammanhållning och fonden för ett sammankopplat Europa), 3, 4 och 5 samt övergripande frågor; Bryssel den 22 mars 2012 (23.3) (OR. en) dokument 8057/12 ADD 1

Den andra frågan gäller uppföljningen av Europeiska rådets beslut från december, januari och mars. Det danska ordförandeskapet har publicerat ett PM: European Council - Follow-up by the Council; Brussels, 19 March 2012 dokument 7824/12. Diskussionen är inte offentlig.



Ralf Grahn
talare och föreläsare i EU-frågor

P.S. Genom att samla inläggen från redan 946 Europabloggar återspeglar flerspråkiga Bloggingportal.eu en del av det växande europeiska publika rummet, där EU-diskussionen online överskrider lands- och språkgränser. Den franska Europabloggen Regards-citoyens kombinerar oerhört aktivt egna artiklar, relevanta inlägg i andra medier och nyheter från EU-institutionerna.

Med på Bloggingportal.eu finns även min nuvarande aktiva bloggtrio, som består av nordiska Grahnblawg (på svenska) och min engelska blogg Grahnlaw (som Cision Finland rankade som fyra bland de politiska bloggarna i Finland) samt min finska blogg Eurooppaoikeus (vilket betyder Europarätt). Jag skriver och talar om demokrati och öppenhet i Europeiska unionen, men numera allt oftare om de för Europa avgörande utmaningarna rörande den ekonomiska tillväxten (EU2020) och den (digitala) inre marknaden.

Jag är aktiv även i följande sociala medier: Twitter, Facebook ja Google+

Budgetuppror i EU

Tio länder gör uppror mot EU-kommissionens och Europaparlamentets planer på långtidsbudget för 2014-2020 genom att kräva nedskärningar om cirka tio procent gentemot kommissionens förslag.

Jag tog redan en förhandstitt på finska på EU:s rådsmöte i konstellationen allmänna frågor måndagen den 26 mars 2012 (inklusive länkar till svenska, danska och engelska källor).

Den svenska regeringen prioriterar den europeiska tillväxtpolitiken. Mer till forskning och mindre till jordbruksstöd, säger EU-minister Birgitta Ohlsson, som även berättar om det frukostmöte där tio länder före allmänna rådet diskuterar en nedbantad långtidsbudget för 2014-2020.

Enligt Europaportalen.se är de tio länder som vill minska EU:s fleråriga budgetram med 100 miljarder euro: Sverige, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Danmark, Finland, Nederländerna, Italien, Österrike och Tjeckien.


Allmänna rådet

Danmark finns med bland frondörerna, men samtidigt har landet som ordförande i EU:s råd ett ansvar för att främja balanserade lösningar. Statsminister Helle Thorning-Schmidt betonade vikten av en framtidsinriktad budget som stöder ekonomisk tillväxt och nya arbetsplatser. Detta förutsätter omprioriteringar, vilka hon angav som allmänna riktlinjer.

Bakgrundsinformationen (background note) inför allmänna rådet ger vissa fingervisningar om tidtabellen och frågor på rubriknivå- Medborgarna blir inte särskilt bortskämda; själva diskussionsunderlagen är icke offentliga. I princip ska dock rådet diskutera långtidsbudgeten offentligt (video).


Europaparlamentet

Europaparlamentets talman Martin Schulz motsätter sig planerna på nedskärningar i EU:s långtidsbudget. Enligt Schulz kommer det inte att fungera om regeringscheferna ger fler uppgifter till EU samtidigt som man begränsar pengarna som behövs för att tillämpningen.

Europaparlamentets resolution den 8 juni 2011 om långtidsbudgeten erbjuder rätt mångsidiga politiska riktlinjer, såsom finansiering genom egna medel i stället för nationella bidrag. Kompletterande information hittar du här.


EU-kommissionen

I stället för nedskärningar vill EU-kommissionen se nya finansieringsformer, såsom en skatt på finansiella transaktioner som samtidigt skulle minska medlemsländernas bidrag till budgeten: The financial transaction tax will reduce Member States' GNI contributions to the EU budget by 50% (IP/12/300).

Kommissionens ordförande José Manuel Barroso har talat sig varm för en långtidsbudget som investerar i ekonomisk tillväxt (SPEECH/12/213 och SPEECH/12/214).



Ralf Grahn
talare och föreläsare i EU-frågor

P.S. Genom att samla inläggen från redan 946 Europabloggar återspeglar flerspråkiga Bloggingportal.eu en del av det växande europeiska publika rummet, där EU-diskussionen online överskrider lands- och språkgränser. I Erkan's Field Diary bevakar den turkiske antropologen, doktor Erkan Saka mångsidigt den politiska utvecklingen och kulturella skeenden i Turkiet och Europa. Många av länksamlingarna är på engelska. Rekommenderas varmt.

Med på Bloggingportal.eu finns även min nuvarande aktiva bloggtrio, som består av nordiska Grahnblawg (på svenska) och min engelska blogg Grahnlaw (som Cision Finland rankade som fyra bland de politiska bloggarna i Finland) samt min finska blogg Eurooppaoikeus (vilket betyder Europarätt). Jag skriver och talar om demokrati och öppenhet i Europeiska unionen, men numera allt oftare om de för Europa avgörande utmaningarna rörande den ekonomiska tillväxten (EU2020) och den (digitala) inre marknaden.

Reformtryck för EU:s finanser?

Ännu har jag inte hittat en enda forskare som sagt sig vara belåten med Europeiska unionens långtidsbudget. Kanske har jag inte letat tillräckligt?

”Det nuvarande systemet för EU:s intäkter är ogenomskinligt, komplicerat och orättvist.”

Det intressanta med uttalandet är inte innehållet, utan att det kommer från en tungviktspolitiker, Österrikes tidigare förbundskansler Wolfgang Schüssel. (I ett tidigare inlägg redogjorde jag för den svenska europaministern Cecilia Malmströms tal vid Sieps årskongress.)

Schüssel fortsätter med att säga att systemet måste ändras. Förhandlingarna om det nuvarande finansiella perspektivet (2007 – 2013) visade att det gällande regelverket har nått vägs ände. Han betonar särskilt vikten av att Europeiska unionen kan sprida stabilitet i grannskapet. Tillräckliga resurser är nyckeln till framsteg, så de österrikiska partierna har uppmanat regeringen att utreda en EU-skatt som kunde gälla till exempel valutahandel, flyg, sjöfart eller naturresurser. (Däremot utesluter han en skatt på inkomster eller lön.)

Man kan självfallet fundera över vissa betoningar: Länderna i EU:s grannskap intresserar säkert Österrike. En EU-skatt på sjöfart skulle kanske inte drabba Österrike hårdast.

Det viktiga är dock att även politiker i första ledet börjar intressera sig för EU:s budgetöversyn 2008-2009 och för den finansiella ramen från år 2014. Utan reformtryck blir det inte reformer.


Ralf Grahn


Källa:

Wolfgang Schüssel: Europe’s Finances – The old system at its limits; Bertelsmann Stiftung & CAP, Center for Applied Policy Research; Spotlight Europe, November 2007;
http://bertelsmann-stiftung.de/spotlight

Milibands utmaningar

När den brittiske utrikesministern David Miliband talade i Brygge, inför College of Europe, nämnde han utmaningar de enskilda staterna är alltför små och världsstyret alltför svagt att möta. Århundradets utmaningar är globala till sin räckvidd, inte nationella.

Osäkerheten och hoten år 2030 är klara. Inte ett Europa i krig inom sina gränser, utan i kamp med krafter utanför gränserna. Globalt kapital, människor och varor som man inte har slutit fred med. Religiös extremism och splittring utanför dörren. Osäkerhet rörande energin och en klimatförändring som hotar både tryggheten och välståndet. Konflikter och bristande stabilitet i regioner där vi har både ekonomiska och moraliska intressen.

***

Trots att Miliband försäkrade att Europeiska unionen varken ska bli en superstat eller en supermakt, leder hans lägesbeskrivning logiskt till behovet att se över EU:s mål och medel på alla plan: strategier, institutioner, resurser och operativ handling.

James Rogers, på bloggen Global Power Europe, har kritiserat bristen på logik. Det behövs både mjuk och hård makt i världen.

För egen del ska jag kort kommentera Milibands utmaningar med tanke på Europeiska unionens kommande prioriteringar.

Den yttre säkerheten är den grundläggande kollektiva nyttigheten, men i morgondagens värld kan den inte tryggas av de enskilda nationalstaterna. Det är på tiden att EU:s medlemsländer lyckas samla sig kring en fungerande utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, inklusive utvecklingen av ett gemensamt försvar. Det är nödvändigt att EU och Nato övervinner dödläget i sina relationer och finner fungerande samarbetsformer för det transatlantiska samarbetet.

Mjukare medel är bland annat EU:s utvidgning och grannskapspolitik, rättvisa handelsregler med omvärlden, utvecklingshjälp och humanitära aktioner. Europeiska värden som demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten hör till våra bästa potentiella exportvaror för en bättre värld.

Klimatpolitiken och energin kräver både utrikespolitisk handlingskraft och en fungerande inre marknad.

Den inre säkerheten innefattar gränsbevakning samt kamp mot terrorism, organiserad brottslighet och olaglig invandring. Vi behöver gemensamma åtgärder för arbetskraftsinvandring och regler för asyl.

Ekonomisk tillväxt och nya jobb kräver satsningar på Europas konkurrenskraft. Det gäller att gripa de möjligheter globaliseringen erbjuder, inte värja sig mot den genom kortsiktiga protektionistiska åtgärder.

Solidariteten gentemot de nya medlemsländerna måste finna uttryck som samtidigt skapar verkliga europeiska kollektiva nyttigheter, medan stödet för jordbruk och traditionell kohesion fasas ut.

Dessa politiska prioriteringar förutsätter fortsatta institutionella reformer: effektiva beslut och demokratisk legitimitet på alla områden.

De strategiska tyngdpunkterna bildar även hörnstenarna för EU:s kommande långtidsbudgeter.


Ralf Grahn


Källor:

David Miliband: Europe 2030: Model power not superpower; Brygge, den 15 november 2007; http://www.fco.gov.uk

James Rogers: David Miliband says ’no’ to a European superpower; Global Power Europe, 16 november 2007; http://www.globalpowereurope.eu

Sverige och Finland olika

Tidigare har jag konstaterat att Sverige och Finland hör till olika läger beträffande Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik (CAP) och den framtida EU-budgeten i stort. När Finlands regering kämpar för rätten att fortsättningsvis låta skattebetalarna finansiera extra, nationellt stöd för lantbruket i södra Finland, har svenska och danska kommentarer om illojal konkurrens väckt irritation på högsta politiska nivå.

Det som den finska regeringen och folkopinionen upplever som småaktighet och bristande solidaritet – en dolkstöt i ryggen – bottnar i långt mer, nämligen grundläggande skillnader i synen på Europeiska unionens budgetpolitik och jordbrukspolitik.

Jag konkretiserar skillnaderna genom två exempel.

Den svenska regeringen tog ställning till höstens EU-arbetsprogram. Jordbruk och fiske fick följande omnämnanden:

”Den gemensamma jordbrukspolitiken ska ses över och förenklas. Bland de sakfrågor som kan bli aktuella finns borttagande av den obligatoriska trädan, en utfasning av mjölkkvoterna, ökad modulering samt höjning av lägsta nivån på ansökningar för jordbruksstöd. En första diskussion väntas i höst och konkreta lagförslag kommer sannolikt läggas under våren 2008.”

”Regeringen anser att de viktigaste frågorna i samband med översynen är fortsatt marknadsanpassning, budgetbesparing, ökad samstämmighet med övriga politikområden. Det är också viktigt att förändringar av jordbrukspolitiken öppnar dörrar för fortsatta reformer i den kommande budgetöversynen.”

Jord- och skogsbruksministeriet i Finland har nyss tillsatt en arbetsgrupp för att höja jordbrukets inkomster. Regeringsprogrammet är utgångspunkten för arbetsgruppens uppgift:

”I programmet konstateras att den jordbrukspolitik som bedrivs tryggar verksamhetens lönsamhet för aktiva gårdar och en positiv inkomstutveckling för jordbrukarna samt gör det möjligt att hålla kvar produktionen av livsmedel som baserar sig på inhemska råvaror på nuvarande nivå.”

I ett nötskal är skillnaden följande: Sverige vill ta hänsyn till konsumenternas och skattebetalarnas intressen. Finland vill trygga jordbrukarnas inkomster och livsmedelsindustrins vinster.



Ralf Grahn


Källor:

Regeringens EU-arbetsprogram hösten 2007: Jordbruk och fiske; Regeringskansliet, 25 september 2007; http://www.regeringen.se

Arbetsgruppen försöker under ledning av minister Anttila finna vägar att höja jordbrukets inkomster; Jord- och skogsbruksministeriet, 12.11.2007; http://www.mmm.fi => svenska

Jordbrukspolitiken: förnyare och bevarare

Den överväldigande majoriteten av Europeiska unionens medborgare, konsumenterna och skattebetalarna, har få vänner vid det bord där EU:s jordbruksministrar sitter. Ett utskott i det brittiska underhuset (House of Commons Environment, Food and Rural Affairs Committee) konstaterade att det finns en väl etablerad grupp reformvilliga länder (Britannien, Danmark, Nederländerna och Sverige). Utskottet välkomnade även samförståndet med Italien om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Utgångsläget för reformer är blygsamt i en union med 27 medlemsländer.

Trots allt bör man i en demokrati sträva till hållbara motiveringar och upplyst diskussion för att nå fram till en ansvarsmedveten politik och godtagbara resultat.

Några av utskottets slutsatser förtjänar därför att upprepas, eftersom de utmanar bromsklossarna att överväga sina ståndpunkter och åtminstone slipa argumenten för att, i slutändan, ändra sin hållning:

“Further reform of the CAP is both necessary and inevitable.”

“The only long-term justification for future expenditure of taxpayers’ money in the agricultural sector is for the provision of public goods. Payments should represent the most efficient means by which society can purchase the public goods – environmental, rural, social – it wishes to enjoy. For these payments to remain publicly acceptable, it is essential that they relate directly to the public goods provided and that, in turn, these public goods are measurable and capable of evaluation.”

“The objectives of the CAP have remained unchanged for the last 50 years and now seem dated. European agricultural policy has moved on since then, encompassing issues such as rural development, protection of the environment and animal welfare. The UK Government should begin negotiating, at the earliest opportunity, for a redrafting of the existing Article which lays out the objectives of the CAP – Article 33(1) – with the new text reflecting the wider context of modern rural policy.”

“Some of the key issues the UK Government must address in devising and pursuing such a rural policy for the EU should include:

· The prioritisation of objectives (for example, between environmental and rural development considerations)
· The degree of subsidiarity embodied in the new policy
· The relative advantages and disadvantages of financing such a policy – at least to some extent (i.e. co-financing) – at the Member State level
· How much of the current expenditure on the CAP would be required to fulfil the policy objectives chosen
· How best to manage the transition from the current CAP to this new ‘Rural Policy for the EU’
· The extent to which this new rural policy can contribute to the mitigation of, and adaptation to, climate change”

***

Reformfördraget eller Lissabonfördraget rör inte de anakronistiska målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (utom att fisket tas in under samma rubrik). Utskottets förhoppning om en snar förnyelse av grundfördragen ligger nog i en avlägsen framtid.

För en utomstående känns det överraskande att konsumenternas och skattebetalarnas intressen behandlas främst indirekt, som logiskt nödvändiga mottagare och betalare av kollektiva nyttigheter. Om regeringarna (jordbruksministrarna) i länderna för status quo inte bekymrar sig särskilt mycket om väljarna som helhet, kunde unionens medborgare i alla fall vara potentiella bundsförvanter för reformlägret.

Kommissionens diskussionsunderlag (grönbok) om översynen av jordbrukspolitiken 2008, utlovad till nästa vecka, ser ut att bli en kursorisk hälsokontroll, utan allvarligare diagnos eller behandling, för att inte tala om kirurgiska ingrepp. Därför ökar betydelsen av den översyn 2008-09 som ska gälla Europeiska unionens hela budget.

I december 2005 beslutade Europeiska rådet i praktiken och i maj 2006 bekräftade det interinstitutionella avtalet att kommissionen uppmanades ”att genomföra en fullständig och omfattande översyn som täcker alla aspekter på EU:s utgifter, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, och på inkomster, bland annat Förenade kungarikets rabatt, och lägga fram rapport om detta 2008-2009”.

För Jacques Chirac var löftet kanske ett skämt, men för Europas medborgare är det synnerligen viktigt.


Ralf Grahn


Källor:

House of Commons, Environment, Food and Rural Affairs Committee: The UK Government’s “Vision for the Common Agricultural Policy”; Published on 23 May 2007

Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning; Europeiska unionens officiella tidning 14.6.2006, C 139/1

Jordbrukspolitiken: förnyare och bevarare

Den överväldigande majoriteten av Europeiska unionens medborgare, konsumenterna och skattebetalarna, har få vänner vid det bord där EU:s jordbruksministrar sitter. Ett utskott i det brittiska underhuset (House of Commons Environment, Food and Rural Affairs Committee) konstaterade att det finns en väl etablerad grupp reformvilliga länder (Britannien, Danmark, Nederländerna och Sverige). Utskottet välkomnade även samförståndet med Italien om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Utgångsläget för reformer är blygsamt i en union med 27 medlemsländer.

Trots allt bör man i en demokrati sträva till hållbara motiveringar och upplyst diskussion för att nå fram till en ansvarsmedveten politik och godtagbara resultat.

Några av utskottets slutsatser förtjänar därför att upprepas, eftersom de utmanar bromsklossarna att överväga sina ståndpunkter och åtminstone slipa argumenten för att, i slutändan, ändra sin hållning:

“Further reform of the CAP is both necessary and inevitable.”

“The only long-term justification for future expenditure of taxpayers’ money in the agricultural sector is for the provision of public goods. Payments should represent the most efficient means by which society can purchase the public goods – environmental, rural, social – it wishes to enjoy. For these payments to remain publicly acceptable, it is essential that they relate directly to the public goods provided and that, in turn, these public goods are measurable and capable of evaluation.”

“The objectives of the CAP have remained unchanged for the last 50 years and now seem dated. European agricultural policy has moved on since then, encompassing issues such as rural development, protection of the environment and animal welfare. The UK Government should begin negotiating, at the earliest opportunity, for a redrafting of the existing Article which lays out the objectives of the CAP – Article 33(1) – with the new text reflecting the wider context of modern rural policy.”

“Some of the key issues the UK Government must address in devising and pursuing such a rural policy for the EU should include:

· The prioritisation of objectives (for example, between environmental and rural development considerations)
· The degree of subsidiarity embodied in the new policy
· The relative advantages and disadvantages of financing such a policy – at least to some extent (i.e. co-financing) – at the Member State level
· How much of the current expenditure on the CAP would be required to fulfil the policy objectives chosen
· How best to manage the transition from the current CAP to this new ‘Rural Policy for the EU’
· The extent to which this new rural policy can contribute to the mitigation of, and adaptation to, climate change”

***

Reformfördraget eller Lissabonfördraget rör inte de anakronistiska målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (utom att fisket tas in under samma rubrik). Utskottets förhoppning om en snar förnyelse av grundfördragen ligger nog i en avlägsen framtid.

För en utomstående känns det överraskande att konsumenternas och skattebetalarnas intressen behandlas främst indirekt, som logiskt nödvändiga mottagare och betalare av kollektiva nyttigheter. Om regeringarna (jordbruksministrarna) i länderna för status quo inte bekymrar sig särskilt mycket om väljarna som helhet, kunde unionens medborgare i alla fall vara potentiella bundsförvanter för reformlägret.

Kommissionens diskussionsunderlag (grönbok) om översynen av jordbrukspolitiken 2008, utlovad till nästa vecka, ser ut att bli en kursorisk hälsokontroll, utan allvarligare diagnos eller behandling, för att inte tala om kirurgiska ingrepp. Därför ökar betydelsen av den översyn 2008-09 som ska gälla Europeiska unionens hela budget.

I december 2005 beslutade Europeiska rådet i praktiken och i maj 2006 bekräftade det interinstitutionella avtalet att kommissionen uppmanades ”att genomföra en fullständig och omfattande översyn som täcker alla aspekter på EU:s utgifter, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, och på inkomster, bland annat Förenade kungarikets rabatt, och lägga fram rapport om detta 2008-2009”.

För Jacques Chirac var löftet kanske ett skämt, men för Europas medborgare är det synnerligen viktigt.


Ralf Grahn


Källor:

House of Commons, Environment, Food and Rural Affairs Committee: The UK Government’s “Vision for the Common Agricultural Policy”; Published on 23 May 2007

Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning; Europeiska unionens officiella tidning 14.6.2006, C 139/1

EU:s budget och medborgarnas intressen

Tänk om Europeiska unionens budget skulle reformeras så att den tjänade medborgarnas intressen? En så radikal förändring skulle kräva en grundläggande reform av budgetreglerna.

Enligt Sebastian Dullien ja Daniela Schwarzer visade Europeiska rådets förhandlingar om den nuvarande långtidsbugeten (2007–2013) att det nuvarande förfarandet har nått vägs ände. Klausulen om en budgetöversyn 2008–09 är ett medgivande om detta. Forskarnas sammanfattning av nuläget är klar:

”the EU budget is generally judged as being in a complete mismatch to the tasks the EU has assigned itself.”

När medborgarna i förhandlingarna företräds av medlemsländernas regeringar, är resultaten inte nödvändigtvis effektiva, demokratiska eller godtagbara. Europeiska unionens medborgare kan inte ge uttryck för sina gemensamma uppfattningar om vilka utgifter som borde prioriteras, och de kan inte genom val ändra preferenserna. Rådet fattar de avgörande besluten (budgetram, intäkter), så Europaparlamentets behörighet och ansvar för budgeten är begränsade.

I framtiden behöver Europeiska unionen en politiskt ansvarig regering, som gör upp ett förslag till budget. Europaparlamentet beslutar om både intäkter (skatter) och utgifter. Det folkvalda Europaparlamentet vore den centrala budgetmyndigheten, viktigare är rådet.

I stället för jordbruk och regionalpolitik skulle Europeiska unionens medel riktas in på att främja en hållbar ekonomisk tillväxt. På så sätt skulle Lissabonstrategin för tillväxt och jobb tilldelas mera resurser på EU-nivå, särskilt för stora gemensamma projekt inom forskning och utveckling.

Budgeten skulle även ges en ny uppgift: stabiliseringen av ekonomin på unionsnivå.

Inkomsterna och utgifterna skulle utnyttjas för att utjämna konjunkturerna.

Dessutom skulle åtminstone medlemmarna i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) ges ett nytt instrument för att utjämna konjunkturerna. Den nya ”stabilitetspelaren” kunde enligt forskarna skapas genom en arbetslöshetsförsäkring på EU-nivå, kompletterad av de nationella systemen.

***

Om medlen används för nyttigare ändamål än i nuet, gagnar det medborgarna genom de arbetsplatser som bevaras och uppstår. Det nya systemet vore även demokratiskt legitimt.



Ralf Grahn


Källa:

Sebastian Dullien & Daniela Schwarzer: Integrating the macro-economic dimension into the EU budget: reasons, instruments and the question of democratic legitimacy; EU-Consent EU-Budget Working Paper No. 4; August 2007; http://www.eu-consent.net