I dag ska EG-kommissionen publicera grönboken om jordbrukspolitikens så kallade hälsokontroll. Jordbrukskommissionären Mariann Fischer Boel har i flera tal berett jordmånen för de föreslagna finjusteringarna av den gemensamma jordbrukspolitiken. Genom läckor är diskussionsunderlaget känt i praktiskt taget slutlig form, men de intresserade kan se vad Europeiska unionens nyhetsportal har att erbjuda i eftermiddag.
Medborgarjournalistiken fyller brister i den officiella informationen. Jag ska nämna tre exempel från bloggosfären för dem som vill få en alternativ belysning av EU:s gemensamma jordbrukspolitik:
Wyn Grant står bakom bloggen Common Agricultural Policy http://commonagpolicy.blogspot.com där händelser i den gemensamma jordbrukspolitiken kommenteras.
Jack Thurston är primus motor för Farmsubsidy.org http://www.farmsubsidy.org som aktivt försöker skapa öppenhet kring jordbruksbidragen. Organisationen har begärt och i vissa fall processat för att få ut uppgifter från kommissionen och medlemsländerna med stöd av offentlighetslagstiftningen.
Samme Jack Thurston sköter aktivt bloggen CAP Health Check http://caphealthcheck.eu där hans sitt färskaste inlägg, i dag, kritiserar kommissionens förslag för bristande ambition: Commission proposals lack ambition.
De kritiska rösterna talar för oss.
Ralf Grahn
Visar inlägg med etikett hälsokontroll. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hälsokontroll. Visa alla inlägg
tisdag 20 november 2007
lördag 17 november 2007
Jordbrukspolitiken: förnyare och bevarare
Den överväldigande majoriteten av Europeiska unionens medborgare, konsumenterna och skattebetalarna, har få vänner vid det bord där EU:s jordbruksministrar sitter. Ett utskott i det brittiska underhuset (House of Commons Environment, Food and Rural Affairs Committee) konstaterade att det finns en väl etablerad grupp reformvilliga länder (Britannien, Danmark, Nederländerna och Sverige). Utskottet välkomnade även samförståndet med Italien om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Utgångsläget för reformer är blygsamt i en union med 27 medlemsländer.
Trots allt bör man i en demokrati sträva till hållbara motiveringar och upplyst diskussion för att nå fram till en ansvarsmedveten politik och godtagbara resultat.
Några av utskottets slutsatser förtjänar därför att upprepas, eftersom de utmanar bromsklossarna att överväga sina ståndpunkter och åtminstone slipa argumenten för att, i slutändan, ändra sin hållning:
“Further reform of the CAP is both necessary and inevitable.”
“The only long-term justification for future expenditure of taxpayers’ money in the agricultural sector is for the provision of public goods. Payments should represent the most efficient means by which society can purchase the public goods – environmental, rural, social – it wishes to enjoy. For these payments to remain publicly acceptable, it is essential that they relate directly to the public goods provided and that, in turn, these public goods are measurable and capable of evaluation.”
“The objectives of the CAP have remained unchanged for the last 50 years and now seem dated. European agricultural policy has moved on since then, encompassing issues such as rural development, protection of the environment and animal welfare. The UK Government should begin negotiating, at the earliest opportunity, for a redrafting of the existing Article which lays out the objectives of the CAP – Article 33(1) – with the new text reflecting the wider context of modern rural policy.”
“Some of the key issues the UK Government must address in devising and pursuing such a rural policy for the EU should include:
· The prioritisation of objectives (for example, between environmental and rural development considerations)
· The degree of subsidiarity embodied in the new policy
· The relative advantages and disadvantages of financing such a policy – at least to some extent (i.e. co-financing) – at the Member State level
· How much of the current expenditure on the CAP would be required to fulfil the policy objectives chosen
· How best to manage the transition from the current CAP to this new ‘Rural Policy for the EU’
· The extent to which this new rural policy can contribute to the mitigation of, and adaptation to, climate change”
***
Reformfördraget eller Lissabonfördraget rör inte de anakronistiska målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (utom att fisket tas in under samma rubrik). Utskottets förhoppning om en snar förnyelse av grundfördragen ligger nog i en avlägsen framtid.
För en utomstående känns det överraskande att konsumenternas och skattebetalarnas intressen behandlas främst indirekt, som logiskt nödvändiga mottagare och betalare av kollektiva nyttigheter. Om regeringarna (jordbruksministrarna) i länderna för status quo inte bekymrar sig särskilt mycket om väljarna som helhet, kunde unionens medborgare i alla fall vara potentiella bundsförvanter för reformlägret.
Kommissionens diskussionsunderlag (grönbok) om översynen av jordbrukspolitiken 2008, utlovad till nästa vecka, ser ut att bli en kursorisk hälsokontroll, utan allvarligare diagnos eller behandling, för att inte tala om kirurgiska ingrepp. Därför ökar betydelsen av den översyn 2008-09 som ska gälla Europeiska unionens hela budget.
I december 2005 beslutade Europeiska rådet i praktiken och i maj 2006 bekräftade det interinstitutionella avtalet att kommissionen uppmanades ”att genomföra en fullständig och omfattande översyn som täcker alla aspekter på EU:s utgifter, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, och på inkomster, bland annat Förenade kungarikets rabatt, och lägga fram rapport om detta 2008-2009”.
För Jacques Chirac var löftet kanske ett skämt, men för Europas medborgare är det synnerligen viktigt.
Ralf Grahn
Källor:
House of Commons, Environment, Food and Rural Affairs Committee: The UK Government’s “Vision for the Common Agricultural Policy”; Published on 23 May 2007
Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning; Europeiska unionens officiella tidning 14.6.2006, C 139/1
Trots allt bör man i en demokrati sträva till hållbara motiveringar och upplyst diskussion för att nå fram till en ansvarsmedveten politik och godtagbara resultat.
Några av utskottets slutsatser förtjänar därför att upprepas, eftersom de utmanar bromsklossarna att överväga sina ståndpunkter och åtminstone slipa argumenten för att, i slutändan, ändra sin hållning:
“Further reform of the CAP is both necessary and inevitable.”
“The only long-term justification for future expenditure of taxpayers’ money in the agricultural sector is for the provision of public goods. Payments should represent the most efficient means by which society can purchase the public goods – environmental, rural, social – it wishes to enjoy. For these payments to remain publicly acceptable, it is essential that they relate directly to the public goods provided and that, in turn, these public goods are measurable and capable of evaluation.”
“The objectives of the CAP have remained unchanged for the last 50 years and now seem dated. European agricultural policy has moved on since then, encompassing issues such as rural development, protection of the environment and animal welfare. The UK Government should begin negotiating, at the earliest opportunity, for a redrafting of the existing Article which lays out the objectives of the CAP – Article 33(1) – with the new text reflecting the wider context of modern rural policy.”
“Some of the key issues the UK Government must address in devising and pursuing such a rural policy for the EU should include:
· The prioritisation of objectives (for example, between environmental and rural development considerations)
· The degree of subsidiarity embodied in the new policy
· The relative advantages and disadvantages of financing such a policy – at least to some extent (i.e. co-financing) – at the Member State level
· How much of the current expenditure on the CAP would be required to fulfil the policy objectives chosen
· How best to manage the transition from the current CAP to this new ‘Rural Policy for the EU’
· The extent to which this new rural policy can contribute to the mitigation of, and adaptation to, climate change”
***
Reformfördraget eller Lissabonfördraget rör inte de anakronistiska målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (utom att fisket tas in under samma rubrik). Utskottets förhoppning om en snar förnyelse av grundfördragen ligger nog i en avlägsen framtid.
För en utomstående känns det överraskande att konsumenternas och skattebetalarnas intressen behandlas främst indirekt, som logiskt nödvändiga mottagare och betalare av kollektiva nyttigheter. Om regeringarna (jordbruksministrarna) i länderna för status quo inte bekymrar sig särskilt mycket om väljarna som helhet, kunde unionens medborgare i alla fall vara potentiella bundsförvanter för reformlägret.
Kommissionens diskussionsunderlag (grönbok) om översynen av jordbrukspolitiken 2008, utlovad till nästa vecka, ser ut att bli en kursorisk hälsokontroll, utan allvarligare diagnos eller behandling, för att inte tala om kirurgiska ingrepp. Därför ökar betydelsen av den översyn 2008-09 som ska gälla Europeiska unionens hela budget.
I december 2005 beslutade Europeiska rådet i praktiken och i maj 2006 bekräftade det interinstitutionella avtalet att kommissionen uppmanades ”att genomföra en fullständig och omfattande översyn som täcker alla aspekter på EU:s utgifter, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, och på inkomster, bland annat Förenade kungarikets rabatt, och lägga fram rapport om detta 2008-2009”.
För Jacques Chirac var löftet kanske ett skämt, men för Europas medborgare är det synnerligen viktigt.
Ralf Grahn
Källor:
House of Commons, Environment, Food and Rural Affairs Committee: The UK Government’s “Vision for the Common Agricultural Policy”; Published on 23 May 2007
Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning; Europeiska unionens officiella tidning 14.6.2006, C 139/1
torsdag 15 november 2007
EU:s jordbruk: de avgörande frågorna
I år slukar Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik 55,1 miljarder euro, vilket är 43,6 procent av unionens utgifter. Trots att det underlag för översynen som kommissionen offentliggör inkommande vecka oftast betecknas som en anspråkslös hälsokontroll, borde reformförslagen 2008 tjäna genomgången av EU:s hela budget 2008-09 och samtidigt peka framåt mot den långtidsbudget som ska gälla från år 2014.
Var och en som intresserar sig för Europeiska unionens framtid har därför skäl att tänka igenom de yttersta frågorna för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Tamsin Cooper, David Baldock och Martin Farmer ställer fyra grundläggande frågor som kräver övertygande svar:
Vad gör jordbruket så speciellt att det är befogat att styra stora mängder offentliga medel till detta ändamål?
Vilka är de klara målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken och utvecklingen av landsbygden?
Kan dessa målsättningar uppnås genom nuvarande eller nya åtgärder?
Hur mycket medel behövs för den gemensamma jordbrukspolitiken eller dess efterföljare?
Med lite andra ord gäller det att på vägen mot år 2013 hitta svar på sådana existentiella frågor som: Är det rätt att det allmänna griper in i jordbruket? Om så är fallet, ska politiken vara gemensam? Borde den basera sig på lantbruket? Vilka är målsättningarna för politiken? Vad kostar den?
Forskarna finner två händelseförlopp praktiskt taget självklara: Medlen för den gemensamma jordbrukspolitiken minskas reellt efter år 2013. Det europeiska lantbruket fortsätter utvecklingen mot allt större anpassning till marknaderna.
Ralf Grahn
Källa:
Tamsin Cooper, David Baldock & Martin Farmer: Towards the CAP Health Check and the European Budget Review; IEEP, Institute for European Environmental Policy; 1 September 2007; http://www.ieep.eu
Var och en som intresserar sig för Europeiska unionens framtid har därför skäl att tänka igenom de yttersta frågorna för den gemensamma jordbrukspolitiken.
Tamsin Cooper, David Baldock och Martin Farmer ställer fyra grundläggande frågor som kräver övertygande svar:
Vad gör jordbruket så speciellt att det är befogat att styra stora mängder offentliga medel till detta ändamål?
Vilka är de klara målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken och utvecklingen av landsbygden?
Kan dessa målsättningar uppnås genom nuvarande eller nya åtgärder?
Hur mycket medel behövs för den gemensamma jordbrukspolitiken eller dess efterföljare?
Med lite andra ord gäller det att på vägen mot år 2013 hitta svar på sådana existentiella frågor som: Är det rätt att det allmänna griper in i jordbruket? Om så är fallet, ska politiken vara gemensam? Borde den basera sig på lantbruket? Vilka är målsättningarna för politiken? Vad kostar den?
Forskarna finner två händelseförlopp praktiskt taget självklara: Medlen för den gemensamma jordbrukspolitiken minskas reellt efter år 2013. Det europeiska lantbruket fortsätter utvecklingen mot allt större anpassning till marknaderna.
Ralf Grahn
Källa:
Tamsin Cooper, David Baldock & Martin Farmer: Towards the CAP Health Check and the European Budget Review; IEEP, Institute for European Environmental Policy; 1 September 2007; http://www.ieep.eu
EUs jordbrukspolitik reformeras?
Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik är fortfarande den största utgiftsposten i budgeten. De grundläggande principerna skrevs in i Romfördraget om Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC). På femtio år har världen förändrats mycket, men inte ramarna för jordbrukspolitiken.
År 1957 var kriget ännu i färskt minne i de sex ursprungliga medlemsländerna och en trygg tillgång till livsmedel ett bekymmer för politikerna. I dag är fetman ett större problem i EU-länderna.
***
Enligt artikel 33.1 i EG-fördraget skall den gemensamma jordbrukspolitiken ha som mål att
a) höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften,
b) på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket,
c) stabilisera marknaderna,
d) trygga försörjningen,
e) tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.
***
Jordbruksbefolkningens levnadsstandard prioriteras alltså framom konsumenternas och skattebetalarnas intressen.
Kommissionen förvaltar den gemensamma jordbrukspolitiken under medlemsländernas (rådets) uppsikt. Rådet utfärdar förordningar och direktiv samt fattar beslut, medan Europaparlamentet blott hörs (artikel 37.2 tredje stycket).
Europaparlamentet kan föra fram önskemål om jordbruksbudgeten, men inte fatta bindande beslut om ändringar, eftersom dessa utgifter anses vara obligatoriska. (Reformfördraget eller Lissabonfördraget stärker Europaparlamentets ställning genom att slopa indelningen i obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter.)
Inkommande vecka kommer kommissionen att lägga fram sin syn på 2008 års översyn av jordbrukspolitiken. Ofta används ordet hälsokontroll (CAP health check) för att beskriva översynen.
Uppgifter som sipprat ut i offentligheten tyder inte på att översynen kommer att medföra särskilt djupgående förändringar, något som den gärna använda termen hälsokontroll ger en antydan om.
På grund av jordbrukets centrala roll i unionens budget, får detta följder för den allmänna budgetöversynen 2008-09, där alla inkomster och utgifter ska ingå, inklusive jordbruket och budgetrabatterna.
Utsikterna för radikala reformer är dock inte stora då heller, eftersom överenskommelsen år 2002 mellan Frankrikes Jacques Chirac och Tysklands Gerhard Schröder tilläts flyta in i den nuvarande budgetramen, som tryggar jordbruksutgifterna till slutet av år 2013.
Särskilt Frankrike har envetet försvarat den gemensamma jordbrukspolitiken, till och med på bekostnad av de möjligheter ett avtal under världshandelsorganisationen WTO:s Doharunda skulle erbjuda industrin och servicenäringarna i Europa.
Finlands roll är intressant. Å ena sidan uppträder landets företrädare som pådrivare när det gäller att ta till vara de möjligheter globaliseringen erbjuder och att förbättra Europeiska unionens konkurrenskraft genom reformer i Lissabonagendans anda. Å andra sidan har Finland upprepade gånger bildat front tillsammans med Frankrike och andra länder för att skydda jordbruket mot förändrings- och reformtryck.
Sverige har tillsammans med Storbritannien hört till de länder som konsekvent har drivit på frihandel, ekonomiska reformer och en radikal förnyelse av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Ralf Grahn
År 1957 var kriget ännu i färskt minne i de sex ursprungliga medlemsländerna och en trygg tillgång till livsmedel ett bekymmer för politikerna. I dag är fetman ett större problem i EU-länderna.
***
Enligt artikel 33.1 i EG-fördraget skall den gemensamma jordbrukspolitiken ha som mål att
a) höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften,
b) på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket,
c) stabilisera marknaderna,
d) trygga försörjningen,
e) tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.
***
Jordbruksbefolkningens levnadsstandard prioriteras alltså framom konsumenternas och skattebetalarnas intressen.
Kommissionen förvaltar den gemensamma jordbrukspolitiken under medlemsländernas (rådets) uppsikt. Rådet utfärdar förordningar och direktiv samt fattar beslut, medan Europaparlamentet blott hörs (artikel 37.2 tredje stycket).
Europaparlamentet kan föra fram önskemål om jordbruksbudgeten, men inte fatta bindande beslut om ändringar, eftersom dessa utgifter anses vara obligatoriska. (Reformfördraget eller Lissabonfördraget stärker Europaparlamentets ställning genom att slopa indelningen i obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter.)
Inkommande vecka kommer kommissionen att lägga fram sin syn på 2008 års översyn av jordbrukspolitiken. Ofta används ordet hälsokontroll (CAP health check) för att beskriva översynen.
Uppgifter som sipprat ut i offentligheten tyder inte på att översynen kommer att medföra särskilt djupgående förändringar, något som den gärna använda termen hälsokontroll ger en antydan om.
På grund av jordbrukets centrala roll i unionens budget, får detta följder för den allmänna budgetöversynen 2008-09, där alla inkomster och utgifter ska ingå, inklusive jordbruket och budgetrabatterna.
Utsikterna för radikala reformer är dock inte stora då heller, eftersom överenskommelsen år 2002 mellan Frankrikes Jacques Chirac och Tysklands Gerhard Schröder tilläts flyta in i den nuvarande budgetramen, som tryggar jordbruksutgifterna till slutet av år 2013.
Särskilt Frankrike har envetet försvarat den gemensamma jordbrukspolitiken, till och med på bekostnad av de möjligheter ett avtal under världshandelsorganisationen WTO:s Doharunda skulle erbjuda industrin och servicenäringarna i Europa.
Finlands roll är intressant. Å ena sidan uppträder landets företrädare som pådrivare när det gäller att ta till vara de möjligheter globaliseringen erbjuder och att förbättra Europeiska unionens konkurrenskraft genom reformer i Lissabonagendans anda. Å andra sidan har Finland upprepade gånger bildat front tillsammans med Frankrike och andra länder för att skydda jordbruket mot förändrings- och reformtryck.
Sverige har tillsammans med Storbritannien hört till de länder som konsekvent har drivit på frihandel, ekonomiska reformer och en radikal förnyelse av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Ralf Grahn
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)