Europeiska rådet, som samlar stats- eller regeringschefen från varje EU-land, har inte hittills imponerat genom handlingskraft eller vision. Det folkvalda Europaparlamentet har därför på eget initiativ tagit fram förslag om reformer för Europeiska unionen och euroområdet.
Europaparlamentet
Den 16 februari 2017 antog Europaparlamentet tre resolutioner om EU:s framtid. En (Mercedes Bresso och Elmar Brok) handlar om att utnyttja de existerande möjligheterna i Lissabonfördraget för att förbättra unionen, och den presenterade jag redan på finska.
Den tredje (Reimer Böge och Pervenche Berès) syftar till att stärka euroområdet genom budgetkapacitet.
Den andra (Guy Verhofstadt) föreslår några centrala ändringar i fördragen, och det är den jag ska försöka teckna en bild av i detta blogginlägg.
Betänkandet A8-0390/2016
Under signum 2014/2248(INI) kan vi följa med ärendets gång. Föredragande i utskottet för konstitutionella frågor (AFCO) var Guy Verhofstadt, som även är ordförande för den liberala ALDE-gruppen i parlamentet. Utskottet antog med 16 röster mot 5 (och en tom) ett betänkande om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen A8-0390/2016.
Debatt i plenum
Den 14 februari 2017 diskuterade Europaparlamentet de tre betänkandena i en gemensam debatt.
Mycket av debatten gick igen åt till en tudelad torgdiskussion mellan dem som vill förbättra förutsättningarna att lösa problem på europeisk nivå och dem som förkastar allt eller det mesta som gäller EU. Jag ska dock citera föredraganden Verhofstadt när han avrundade i slutskedet av plenardiskussionen:
I have heard three fundamental criticisms. The first is that this is too institutional, then that you are creating more – and a bigger – Europe and people do not want that, and that it is too visionary. Those are the three criticisms that I have heard this morning.
Firstly, on institutions, it is not the case that we produce a report on institutions because we like institutions and want to create them. No, we do this because they are the only way to tackle the problems we are facing today. We have been talking about, for example, cleaning up the banks. You need funds to clean up these banks at the European level. On refugee flows, you need a border and coast guard to tackle that problem. In the future, on terrorist threats, you will need an investigation and intelligence capacity at European level. So we are pleading for a number of institutional reforms, not because we like institutions, but because this is the only way to tackle at a European level the challenges we are facing today.
The second thing is that this is only a bigger Europe. No, in the report it is about a smaller Commission, and less regulation but more policies – that is what we need – and also social policies and tax policies. And then, finally, it is too visionary. Well I think that in Europe we need a vision and a project again. It is only when we show the way forward and a vision for the future, rather than just concentrating on day-to-day politics, that people and citizens can again be converted to the new European ideals
Alltså, behörighet och institutioner är inte självändamål utan medel att åstadkomma resultat för unionens medborgare i konkreta frågor.
Resolutionen P8_TA-PROV(2017)0048
Inför behandlingen producerade Europaparlamentets utredningstjänst EPRS på två sidor en översiktlig promemoria om frågorna i Verhofstadts betänkande (på engelska).
Behandlingen utmynnade i Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen P8_TA-PROV(2017)0048. Efter ett massivt nederlag för EU-totalvägrarnas motförslag och diverse detaljomröstningar antogs resolutionen med 283 röster mot 269 (83 tomma)(punkt 6).
Motiveringarna (punkterna A-AG) innehåller en klar analys av utmaningarna i omvärlden och bristerna i de existerande fördragen. Dessa leder sedan till konkreta reformförslag, inledningsvis baserade på följande princip:
1. Europaparlamentet anser att tiden för krishantering som grundar sig på tillfälliga och stegvisa beslut är förbi, och att en sådan krishantering endast leder till åtgärder som många gånger är alltför små och kommer alltför sent. Parlamentet är övertygat om att det nu är dags att fundera över hur man kan ta itu med bristerna i Europeiska unionens styrning genom att göra en omfattande och djupgående reform av Lissabonfördraget. I väntan på en sådan reform kan lösningar på kort och medellång sikt nås genom att man fullt ut använder befintliga fördrag.
Det behövs en grundläggande framtidsdebatt som leder till ett konvent med uppgift att förnya fördragen:
5. Europaparlamentet understryker att en omfattande demokratisk reform av fördragen måste åstadkommas genom eftertankar och diskussion kring Europeiska unionens framtid och överenskommelse om en vision för nuvarande och framtida generationer av unionsmedborgare, utmynnande i ett konvent, som garanterar delaktighet genom sin sammansättning av företrädare för de nationella parlamenten, regeringarna i samtliga medlemsstater, kommissionen och Europaparlamentet samt EU:s rådgivande organ, såsom Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, och även tillhandahåller en lämplig plattform för en sådan diskussion och dialog med unionsmedborgarna och det civila samhället.
Den röda tråden i resolutionen är behovet av tillräckliga befogenheter under demokratisk kontroll. Följande klämmar avrundar den mångsidiga resolutionen:
85. Europaparlamentet anser att Romfördragets 60-årsdag skulle vara ett lämpligt tillfälle att inleda en reflektion över Europeiska unionens framtid och komma överens om en vision för nuvarande och framtida generationer av unionsmedborgare, som mynnar ut i ett konvent vars syfte är att förbereda Europeiska unionen inför kommande årtionden.
86. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska centralbanken, revisionsrätten, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.
Norden
Uppföljningsverktyget VoteWatch Europe erbjuder möjlighet att filtrera omröstningsresultaten bland annat landsvis. Ser vi till omröstningarna den 16 februari 2017 beträffande betänkandet Verhofstadt bekräftas det allmänna intrycket av det ljumma intresset i Norden för att utveckla en handlingskraftig och demokratisk Europeisk union. För resolutionen röstade endast ett fåtal nordiska europaparlamentariker, 10 av 41 närvarande. Heder åt:
Danmark: Jens Rohde ALDE och Margrete Auken Gröna
Finland: Gröna Heidi Hautala, EPP Henna Virkkunen och Sirpa Pietikäinen, S&D Liisa Jaakonsaari och Miapetra Kumpula-Natri, ALDE Nils Torvalds (Finlands enda liberal?)
Sverige: ALDE Cecilia Wikström och Jasenko Selimovic
Ralf Grahn
