Romförklaringen i Europaparlamentet

Vid Europeiska rådet den 9 mars 2017 konstaterade talman Antonio Tajani att diskussionen om Europas framtid startade genom Europaparlamentets tre resolutioner - baserade på rapporterna Verhofstadt, Bresso/Brok och Berès/Böge - samt kommissionens vitbok.

I går underströk talmannen de tre resolutionerna för ett medborgarnas Europa, när parlamentet diskuterade torsdagens Europeiska råd, fredagens EU27-toppmöte och den Romförklaring stats- och regeringscheferna har utlovat i samband med 60-årsfirandet av Romfördragen den 25 mars 2017. Tajani nämnde även här kommissionens vitbok om EU:s framtid (vilken öppnade för en alleuropeisk debatt).

Substansförslagen från Europaparlamentet och diskussionsöppningen från kommissionen är just det den pågående serien blogginlägg handlat om, åtminstone delvis fortsatt genom två artiklar på finska: om termer för framtidsdiskussionen och om den polska regeringens destruktiva hållning (liberum veto).

Donald Tusk, den nyss återvalde ordföranden för Europeiska rådet, missade igen en möjlighet att visa uppskattning för Europaparlamentets pådrivande roll i unionens framtidsdebatt.

Tusk betonade i stället åter den politiska endräkten (political unity) som den mest värdefulla tillgången för alla EU27-länder, utan undantag. Han gick inte närmare in på vad denna enighet innebär, vare sig med hänsyn till möjligheter att bryta stagnationen eller i förhållande till den polska regeringens uttalade avsikt att försöka lamslå EU:s verksamhet. - Se analys om Polen av Konrad Schuller i FAZ.  

  

***

Hur har EU27-ledarna engagerat unionens medborgare för unionens framtid?

Var är impulserna och riktlinjerna?

Om demokrati och handlingskraft ligger i EU-medborgarnas intresse, är fortsatt stagnation och disintegration för alla verkligen att föredra framom framsteg ens genom några medlemsländer?

Om ni vill avancera snabbt, låt villiga visa vägen; om ni vill förmultna, kompostera er tillsammans(?)

***

Den som är intresserad av en saklig sammanställning av Europeiska rådet, EU27-toppmötet och Romförklaringen kan bekanta sig med den utmärkta sammanställningen från Europaparlamentets utredningstjänst EPRS.

Ralf Grahn

Europaparlamentet och inremarknadsstrategin

Den inre marknaden skapar i dag betydande välståndsfördelar, men mycket mindre än vad den kunde ge. Enligt studien Mapping the Cost of Non-Europe, 2014-19 (European Parliamentary Research Service EPRS; Third Edition: April 2015; 86 sidor) kunde europeiska lösningar årligen bidra med ytterligare 615 miljarder euro genom den inre marknaden och 415 miljarder euro genom den digitala inre marknaden, som vi såg i föregående inlägg.

Vi ska nu inleda en ingående granskning av utvecklingen på den inre marknaden.

Innan Europeiska kommissionen den 28 oktober 2015 publicerade sin inremarknadsstrategi COM(2015) 550  var Europaparlamentet proaktivt.

IMCO

Eftersom kommissionens meddelande inte var ett lagförslag som krävde parlamentets medverkan tog Europaparlamentet redan före offentliggörandet initiativ till ett betänkande om inremarknadsstrategin. På parlamentets webbplats för uppföljning av lagstiftningen Oeil kan vi följa proceduren på engelska eller franska: 2015/2354(INI) Single market strategy.

Uppdraget gick till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, förkortat IMCO efter Committee on the Internal Market and Consumer Protection. Föredragande var Lara Comi (EPP, IT).  Utskottets samråd  den 23 februari 2016 med företrädare för intresseorganisationer leddes av ordföranden Vicky Ford (ECR, UK) och diskussionen finns bandad för den som är intresserad (2:22).

Expertutredningen

Den legendariske kommissionsordföranden Jacques Delors lär ha sagt att ingen förälskar sig i en gemensam marknad, men enheten för europeiskt mervärde vid Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS) kommer nog rätt nära.

I god tid, i februari 2015, hade IMCO-utskottet tagit initiativ till en grupp (panel) på hög nivå för att ta ett strategiskt grepp om den inre marknaden. De sakkunnigas rapport om att utnyttja den inre marknadens potential publicerades i januari 2016 (tillgänglig enbart på engelska): A strategy for completing the Single Market: the trillion euro bonus - Report of the High-Level Panel of Experts to the IMCO Committee (EPRS European Parliamentary Research Service; January 2016; 119 sidor).

Experterna vill ha en bättre styrning av den inre marknaden, från Europeiska rådet, via medlemsländernas regeringar till regioner och kommuner. De nationella företrädarna borde - i Bryssel och på hemmaplan - engagera sig för de gemensamma fördelarna i stället för att bromsa och urvattna.  

I några blogginlägg kommer jag att göra plock i högnivågruppens rapport.

Ralf Grahn

Åtgärder på unionsnivå: europeiskt mervärde

Senast hänvisade jag till utredningen om den potentiella nyttan av en mer genuin inre marknad (i vid bemärkelse). Enheten för europeiskt mervärde vid Europaparlamentets utredningstjänst har fortsatt projektet för att påvisa nyttan av åtgärder på unionsplanet. Parlamentet har publicerat en sammanställning av sektorutredningarna, med två uppdateringar.

Europeiskt mervärde: flera politikområden

Den senaste utgåvan som innefattar flera politikområden uppskattar den potentiella nyttan av EU-åtgärder till 1597 miljarder euro:

Mapping the Cost of Non-Europe, 2014-19 (European Parliamentary Research Service EPRS; Third Edition: April 2015; 86 sidor). Utöver originalspråket engelska finns studien tillgänglig även på spanska, tyska, franska och portugisiska.

Studien samlar analyser och rapporter där Europaparlamentet har sett att:

‘målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå’ (artikel 5.3 EU-fördraget).

Det handlar alltså om viktiga sidor av principerna om subsidiaritet och proportionalitet: åtgärder på europeisk nivå när det finns ett europeiskt mervärde att hämta för företag, arbetstagare, skattebetalare eller konsumenter.  

Analysen gäller ett antal viktiga politikområden: den digitala ekonomin; den inre marknaden och trafik; den ekonomiska och monetära unionen (EMU) och bankunionen; energi och miljö; forskning och utveckling; medborgarnas rättigheter; socialpolitik; och internationella förbindelser.

Europeiska lösningar bidrar sedan länge till levnadsstandard och sysselsättning, men längre gående integrering kunde på sikt höja bruttonationalprodukten för EU28 med 1597 miljarder euro, lika med 12 procent, vilket borde väcka både medborgare och politiker till ljudliga reformkrav. Se Cost of NON-Europe Map (april 2015) från enheten för europeiskt mervärde vid Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS).

Av de potentiella fördelarna kunde den inre marknaden enligt denna sammanfattande utredning bidra med 615 miljarder euro och den digitala inre marknaden med 415.

Ralf Grahn

Europaparlamentet: Europeiskt mervärde

Utöver medverkan i lagstiftning och budgetfrågor driver Europaparlamentet - ofta med ett medborgarperspektiv - aktivt på den europeiska integrationen genom utredningar och rapporter på eget initiativ för att stimulera kommissionen till förslag och åtgärder samt i synnerhet för att aktivera Europeiska rådet och (minister)rådet. 

Som grund för medverkan till en mer ambitiös agenda hänvisar parlamentet till artikel 225 EUF-fördraget när det gäller den indirekta rätten till lagstiftningsinitiativ:

Artikel 225

(f.d. artikel 192 andra stycket FEG)

Europaparlamentet får genom beslut av en majoritet av sina ledamöter anmoda kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i frågor som enligt Europaparlamentets uppfattning kräver att en unionsrättsakt utarbetas för att fördragen ska kunna genomföras. Om kommissionen inte lägger fram något förslag, ska den underrätta Europaparlamentet om skälen till detta.

Om fakta och rationella överväganden ännu spelar en roll i en värld där “post-truth” är årets engelska ord, vad borde motivera bättre än mervärde genom europeiska lösningar i stället för missade chanser genom splittring?

Europeiskt mervärde: inre marknaden   

Ett exempel på Europaparlamentets proaktiva grepp är studierna om vad det kostar att inte utnyttja möjligheterna på europeisk nivå fullt ut.

År 2013 tog Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) initiav till en rapport om kostnaden för avsaknaden av åtgärder på EU-nivå med hänsyn till den inre marknaden. Följande år publicerades studien:

The Cost of Non-Europe in the Single Market - 'Cecchini Revisited' An overview of the potential economic gains from further completion of the European Single Market (EPRS European Parliamentary Research Service; September 2014; 38 sidor; finns även på tyska och franska).

Rapporten betraktar kostnaderna av splittrade marknader samt hinder, luckor och brister på den inre marknaden på fem områden:

• Den fria rörligheten för varor
• Den fria rörligheten för tjänster (i vid bemärkelse)
• Offentlig upphandling och koncessioner
• Den digitala ekonomin och
• Konsumentskyddslagstiftningen (acquis)

Rapporten erbjuder underlag för framtida lagstiftning och en bättre förvaltning av den inre marknaden.

En fullständig inre marknad på dessa områden kunde erbjuda fördelar om mellan 651 och 1100 miljarder euro på årsnivå, vilket motsvarar mellan 5 och 8,6 procent av bruttonationalprodukten i EU.

Ralf Grahn