Nytt: EFSF

Mitt senaste blogginlägg på svenska finns på Grahnlaw Suomi Finland: Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF): allmänt (den 4 september 2011).


Ralf Grahn

Nytt: EFSM

Mitt senaste blogginlägg på svenska finns på Grahnlaw Suomi Finland: Europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM) (den 4 september 2011).


Ralf Grahn

Europeiska stabiliseringsmekanismen 2010

Uppdatering: Eftersom det nya användargränssnittet på Blogger ser ut leda till att texten grötar ihop sig, utan mellanrubriker och skilda stycken, postar jag inlägget på Grahnlaw Suomi Finland. Europainformationen i Finland erbjuder kortfattad bakgrundsinformation om den ekonomiska och monetära unionen (EMU): Ekonomisk och monetär politik (uppdaterad den 12 januari 2011). Med 332 miljoner invånare är euroområdet befolkningsmässigt större än dollarns hemland USA (312 miljoner). De små öppna ekonomierna i Norden har sina livligaste ekonomiska och finansiella förbindelser med de närliggande länderna i eurozonen. Det är därför klart att Eurokrisen hotar Norden (den 19 augusti 2011). Se även Wikipedia: Skuldkrisen i Europa 2010-2011. Räddningsfonderna För att dämpa den finansiella krisen har EU- och euroländerna byggt upp och sedan börjat lappa på gemensamma instrument. I dagligt tal kunde vi kalla dem räddningsfonder. EU-upplysningen vid den svenska riksdagen talar bland annat om stödprogram när det gäller instrumenten: EU:s nödpaket mot den ekonomiska krisen (den 12 juli 2011) I mer krävande sammanhang gäller det att göra en skillnad mellan de olika räddningsfonderna eller stödprogrammen, eftersom deras namn är förvillande lika. Aktualiteter i medierna grundar sig ofta på engelska notiser från nyhetsbyråer, så det kan vara skäl att känna till den riktiga motsvarigheten på svenska eller finska. Tyvärr var inte EU-handlingarna kristallklara i alla sammanhang, i den mån de ens var tillgängliga för allmänheten. Europeiska stabiliseringsmekanismen Några ord om den första generationen. Europeiska kommissionen i Sverige presenterade kort inrättandet av en tudelad Europeisk stabiliseringsmekanism, som består av dels en nödfond på 60 miljarder euro, dels 440 miljarder euro i lånegarantier. I grova drag framgår besluten av Ekofinrådets slutsatser, men i detta skede var termerna inte helt inarbetade: Extra möte i rådet Ekonomiska och finansiella frågor; Bryssel den 9–10 maj 2010 (9596/10) I maj och juni 2010 följde jag rätt träget med den något kaotiska och långt ifrån öppna beredningen av krisåtgärder inom den informella eurogruppen och Ekofinrådet. Någonting av stämningarna kan man återuppleva via inläggen på min engelska blogg, Grahnlaw. Ett exempel är European financial stabilisation mechanism – a ray of transparency (den 3 juni 2010), men en hel del inlägg skrevs både före och efter detta. Ralf Grahn

Euroområdet: Urpilainen en historisk gestalt?

I går bekräftade finansminister Jutta Urpilainen att regeringen i Finland håller fast vid kravet om säkerheter för att delta i det andra räddningspaketet för Grekland. Förhandlingarna fortsätter för att hitta en ny lösning efter det att andra euroländer hade torpederat överenskommelsen mellan Finland och Grekland (HBL och Svenska YLE).

I kampen med sannfinländarna utnyttjade SDP kravet på säkerheter i valkampanjen. På så vis blev anspråket en del av regeringens officiella politik, med partiordföranden Urpilainen som finansminister.

Europaparlamentarikern Liisa Jaakonsaari, som själv är socialdemokrat, är rättfram i sin kritik av regeringen (Svenska YLE).

Statsminister Jyrki Katainen erkänner att säkerhetsröran kommer att försvaga Finlands ställning i Europeiska unionen (Helsingin Sanomat).

Helsingin Sanomat, International Edition, berättar på engelska att Finland under fredagen förhandlade med Nederländerna och Österrike om gemensamma säkerheter för euroländerna.

***

Enhälliga, mellanstatliga beslut i förening med inrikespolitisk svaghet utgör en dödlig dos, eftersom euroområdet saknar demokratiska och robusta strukturer på Europanivå.

Denna gång handlar det om Finland.

Frågan är vad som kommer att krascha utöver Finlands anseende om regeringarna inte hittar en magisk formel: Grekland eller euroområdet?

Urpilainen kan bli en historisk gestalt.

***

På flerspråkiga Bloggingportal.eu hittar du artiklarna från 841 Europabloggar, en viktig del av den offentliga diskussionen om Europas väl och ve.



Ralf Grahn

Eurokrisen hotar Norden

Trots många likheter och en känsla av samhörighet är de nordiska länderna splittrade i förhållande till den europeiska integrationen.

Danmark, Finland och Sverige hör till Europeiska unionen, medan Island förhandlar om ett medlemskap få tror på. Norge har två gånger förkastat ett färdigt avtal om anslutning, men deltar i den inre marknaden och annat EU-samarbete genom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, tillsammans med Island och Liechtenstein.

Finland och Sverige vägrar envist att inträda i försvarspakten Nato, som dock är en naturlig grundlösning för alla ”normala” EU-länder.

Island och Norge har associerat sig med Schengenområdet för fri rörlighet och gemensamma yttre gränser – en av de nya kärnorna i Europeiska unionen. Danmark, Finland och Sverige ingår.

Endast Finland finns med bland de sjutton euroländerna (332 miljoner invånare; mer än USA) med den gemensamma valutan. Frågorna om euroområdets framtid är synnerligen viktiga för de små, öppna ekonomierna i hela Norden.

Det finns skäl att följa med diskussionen om euroområdet mot bakgrunden av kristecknen globalt, i Förenta staterna och i Europa. Bloggaggregatorn Bloggingportal.eu samlar i nuet inläggen från 839 Europabloggar, och eurokrisen är ett hett tema.

Har de politiska ledarna i euroländerna visionerna och förmågan till de genomgripande och demokratiska reformer som behövs? Även Nordens välstånd och välfärd ligger i vågskålen.



Ralf Grahn

Oredans tidevarv i euroområdet

Senast grubblade jag över bristen på öppenhet och drivkraft hos regeringarna i euroområdet i inlägget Välstånd, välfärd och ledarskap i eurokrisen. Tidigare sammanställningar av bloggposter samt rätt nya enskilda artiklar hittar du under samlingsrubriken Konkurrenskraften och eurokrisen väcker frågor.

Officiellt hör den gemensamma valutan – euron – till de centrala målen och medlen i den europeiska integrationen, nämnd i artikel 3.4 i fördraget om Europeiska unionen:

Unionen ska upprätta en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta.

I praktiken finns det betydande glapp och svagheter i EMU.

Euroområdet har ingen långivare i sista hand.

Det Europeiska centralbankssystemet (ECBS) med Europeiska centralbanken (ECB) sköter visserligen penning- och valutapolitiska frågor. I brist på handlingskraftiga aktörer har ECB nödgats utvidga sin roll genom att stötta krisländernas statsobligationer på sekundärmarknaderna.

Den ekonomiska politiken i eurozonen är fortfarande i första hand en fråga för de nationella regeringarna, trots en ”nära samordning”.

EU har 27 medlemsländer, men av dem har hittills 17 befunnits mogna nog att övergå till euron, men inte nödvändigtvis visat sig värda ett fortlöpande förtroende.

Eurozonen har en större befolkning än dollarns hemland USA, men som förvaltningsstruktur har finansministrarna i euroländerna den informella eurogruppen som dryftar gemensamma frågor innan de officiella mötena i Ekofinrådet.

Eurogruppen jämte ordförande (nu Jean-Claude Juncker) nämns ändå i ett protokoll till EU-fördragen, men sedan inledningen av (den första) finanskrisen har stats- och regeringscheferna i euroområdet börjat samlas till toppmöten utan förankring i fördragen.

Det senaste eurotoppmötet hölls den 21 juli 2011, men de mellanstatliga politiska överenskommelserna måste i praktiken omsättas av behöriga EU-institutioner eller nationella myndigheter.

I EU-institutionerna är alla medlemsländer företrädda, också de som står utanför euron och inte delar ansvaret för följderna av besluten.

När de mellanstatliga dragen stärks, brukar den offentliga diskussionen, öppenheten, beredningens kvalitet och den demokratiska medverkan lida. Kommissionen får kanske göra grovjobbet, men Europaparlamentet får nöja sig med åskådarplats.

Räcker inte EU-fördragens ram till, så har euroländerna tytt sig till andra nödfallslösningar: internationella fördrag som baserar sig på enhälliga beslut. Sådana avtal är ungefär lika solida som korthus. En svag regering i ett medlemsland räcker i princip för att de goda avsikterna ska gå om intet.

Ändå undrar politiker varför det är tunnsått med förtroende för deras lysande avsiktsdeklarationer.

Vissa politiker önskar ytterligare öka svåröverskådligheten genom nya konstruktioner utan demokratisk legitimitet.

För några dagar sedan berättade Dagens Industri att den Tyskland enligt ekonomiministern Philipp Rösler kommer att föreslå ett europeiskt stabilitetsråd med mandat att utfärda sanktioner för länder som bryter mot stabilitetsreglerna. - Det är oklart om det handlar om ett hugskott av FDP-politikern eller ett förslag av regeringen.

Finans- och börsmarknaderna sätter tillräckligt press på euroländerna ändå, utan att bräckliga institutioner, otillräckliga åtgärder och bristande demokrati behöver cementera oredans tidevarv.

Besluten ska vara tillräckliga, de ska tas på rätt nivå och de ska vara demokratiskt legitimerade på samma plan.



Ralf Grahn

Från finanskris till ny recession?

Överallt möts vi av de svarta notiserna från nyhetsbyråerna. De leder i sin tur till uttalanden från politiker, kommentarer i medierna, säljuppdrag på finans- och aktiemarknaderna, operativa och kanske redan strategiska beslut i företagen samt reaktioner bland arbetstagare och konsumenter.

Hur mycket påverkar grundläggande fakta om budgetunderskott och ekonomiska tillväxtutsikter innan nattsvart tog över?

Hur mycket är det krisstämningarna som skapar eller driver på störtdykningen?

Vårt ömsesidiga beroende i globaliseringens tidevarv blir nog så åskådligt, men i stället för en internationell översikt av medierna räcker det med ett enda exempel där olika företeelser finns samlade. Nästan slumpmässigt väljer jag vad Dagens Nyheter torsdag morgon serverar oss via paradsidan under Finansoron i världen.

Senaste nytt berättar hur torsdagen inletts i öst: Nedåt på börserna i Asien. Onsdagen hade slutat med Kraftigt börsfall i New York. I Förenta staterna tryter förtroendekapitalet när tilltron till republikerna och president Barack Obama rasat: Amerikaner: USA på fel väg.

På närmare håll får vi upplysningen: Eurokrisen tar inte semester. Stockholmsbörsen var ingalunda värst, men ett fall på 2,4 procent ledde till ett Surt slut på börsdagen. Följden av detta är ett Knivigt läge för Riksbanken.

Efter de massiva stimulansåtgärderna under den senaste nedgången har regeringarna i USA och Europa nästan lika små möjligheter att motverka en ny nedgång som att hejda en buffelhjord i panikartad flykt.

Hur mycket kommer att trampas ned innan kraften går ur ruschen?

På vägen kan vi kanske lära oss någonting om grundförutsättningarna för en bättre ekonomisk politik, men det är – som Kipling sade – en annan historia.



Ralf Grahn