Visar inlägg med etikett eurogruppen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett eurogruppen. Visa alla inlägg

fredag 12 augusti 2011

Oredans tidevarv i euroområdet


Senast grubblade jag över bristen på öppenhet och drivkraft hos regeringarna i euroområdet i inlägget Välstånd, välfärd och ledarskap i eurokrisen. Tidigare sammanställningar av bloggposter samt rätt nya enskilda artiklar hittar du under samlingsrubriken Konkurrenskraften och eurokrisen väcker frågor.

Officiellt hör den gemensamma valutan – euron – till de centrala målen och medlen i den europeiska integrationen, nämnd i artikel 3.4 i fördraget om Europeiska unionen:

Unionen ska upprätta en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta.

I praktiken finns det betydande glapp och svagheter i EMU.

Euroområdet har ingen långivare i sista hand.

Det Europeiska centralbankssystemet (ECBS) med Europeiska centralbanken (ECB) sköter visserligen penning- och valutapolitiska frågor. I brist på handlingskraftiga aktörer har ECB nödgats utvidga sin roll genom att stötta krisländernas statsobligationer på sekundärmarknaderna.

Den ekonomiska politiken i eurozonen är fortfarande i första hand en fråga för de nationella regeringarna, trots en ”nära samordning”.

EU har 27 medlemsländer, men av dem har hittills 17 befunnits mogna nog att övergå till euron, men inte nödvändigtvis visat sig värda ett fortlöpande förtroende.

Eurozonen har en större befolkning än dollarns hemland USA, men som förvaltningsstruktur har finansministrarna i euroländerna den informella eurogruppen som dryftar gemensamma frågor innan de officiella mötena i Ekofinrådet.

Eurogruppen jämte ordförande (nu Jean-Claude Juncker) nämns ändå i ett protokoll till EU-fördragen, men sedan inledningen av (den första) finanskrisen har stats- och regeringscheferna i euroområdet börjat samlas till toppmöten utan förankring i fördragen.

Det senaste eurotoppmötet hölls den 21 juli 2011, men de mellanstatliga politiska överenskommelserna måste i praktiken omsättas av behöriga EU-institutioner eller nationella myndigheter.

I EU-institutionerna är alla medlemsländer företrädda, också de som står utanför euron och inte delar ansvaret för följderna av besluten.

När de mellanstatliga dragen stärks, brukar den offentliga diskussionen, öppenheten, beredningens kvalitet och den demokratiska medverkan lida. Kommissionen får kanske göra grovjobbet, men Europaparlamentet får nöja sig med åskådarplats.

Räcker inte EU-fördragens ram till, så har euroländerna tytt sig till andra nödfallslösningar: internationella fördrag som baserar sig på enhälliga beslut. Sådana avtal är ungefär lika solida som korthus. En svag regering i ett medlemsland räcker i princip för att de goda avsikterna ska gå om intet.

Ändå undrar politiker varför det är tunnsått med förtroende för deras lysande avsiktsdeklarationer.

Vissa politiker önskar ytterligare öka svåröverskådligheten genom nya konstruktioner utan demokratisk legitimitet.

För några dagar sedan berättade Dagens Industri att den Tyskland enligt ekonomiministern Philipp Rösler kommer att föreslå ett europeiskt stabilitetsråd med mandat att utfärda sanktioner för länder som bryter mot stabilitetsreglerna. - Det är oklart om det handlar om ett hugskott av FDP-politikern eller ett förslag av regeringen.

Finans- och börsmarknaderna sätter tillräckligt press på euroländerna ändå, utan att bräckliga institutioner, otillräckliga åtgärder och bristande demokrati behöver cementera oredans tidevarv.

Besluten ska vara tillräckliga, de ska tas på rätt nivå och de ska vara demokratiskt legitimerade på samma plan.



Ralf Grahn

söndag 2 december 2007

Ordförandeskapet i Lissabonfördraget

Rådet lagstiftar och utövar budgetfunktionen tillsammans med Europaparlamentet. Rådet fastställer politik och samordnar också enligt fördragen. I det förnyade fördraget om Europeiska unionen (Lissabonfördraget) sköts ordförandeskapet olika beroende på rådskonstellation (artikel 9c.6):

”6. Rådet skall sammanträda i olika konstellationer, över vilka en förteckning skall antas i enlighet med artikel 201b a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Rådet i konstellationen allmänna frågor skall säkerställa följdriktigheten i de olika rådskonstellationernas arbete. Det skall tillsammans med Europeiska rådets ordförande och kommissionen förbereda och säkerställa uppföljningen av Europeiska rådets möten.

Rådet i konstellationen utrikes frågor skall utforma unionens yttre åtgärder enligt strategiska riktlinjer som Europeiska rådet fastställer och säkerställa följdriktigheten i unionens åtgärder.”


Utrikes frågor

Utöver Europeiska rådet får rådet för utrikes frågor en särskild ordförande, som inte följer rotationsprincipen.

Den höga representanten för utrikes- och säkerhetspolitik kommer att leda unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, dels inom rådet, dels som vice ordförande i kommissionen. EU-fördraget i Lissabonfördragets lydelse stadgar skilt om ordförandeskapet (artikel 9e.3):

”3. Den höga representanten skall vara ordförande i konstellationen utrikes frågor.”

Även den höga representanten och därmed ordföranden i rådet för utrikes frågor berörs av förklaring 2 till artiklarna 9b.5, 9b.6, 9d.6, 9d.7 och 9e om behovet att respektera de geografiska och demografiska skillnaderna inom unionen och dess medlemsstater vid valet av Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande och unionens höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik.


Andra rådskonstellationer

Huvudregeln för ordförandeskapet är enligt reformfördraget (artikel 9c.9):

”9. Ordförandeskapet för andra rådskonstellationer än utrikes frågor skall innehas av medlemsstaternas företrädare i rådet på grundval av ett system med lika rotation på de villkor som skall fastställas i enlighet med artikel 201b b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.”

Konstellationen allmänna frågor nämns särskilt (artikel 9c.6) och har speciella uppgifter, att förbereda och säkerställa uppföljningen av Europeiska rådets möten. Det leds enligt huvudregeln av ordförandelandet för vilket det gäller att samarbeta med Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande (och den höga representanten för utrikes- och.säkerhetspolitik).

Avsikten är alltså att rådet för allmänna frågor ska samordna arbetet i de övriga rådskonstellationerna.

De övriga rådskonstellationerna och ordförandeskapet för dem avgörs av Europeiska rådet enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (artikel 201b):

”Europeiska rådet skall med kvalificerad majoritet anta

a) ett beslut om fastställande av förteckningen över andra rådskonstellationer än de som avses i artikel 9c.6 andra och tredje styckena i fördraget om Europeiska unionen,
b) ett beslut om ordförandeskapet för andra rådskonstellationer än utrikes frågor i enlighet med artikel 9c.9 i fördraget om Europeiska unionen.”

I Lissabonfördragets protokoll nr 10 om övergångsbestämmelser stadgas om rådets konstellationer (artikel 4):

”Fram till ikraftträdandet av det beslut som avses i artikel 9c.6 första stycket i fördraget om Europeiska unionen får rådet sammanträda i de konstellationer som anges i andra och tredje styckena i nämnda punkt samt i de övriga konstellationer över vilka en förteckning skall upprättas genom ett beslut som rådet i konstellationen allmänna frågor skall anta med enkel majoritet.”


Ordförandetrio

Enligt förklaring 3 till artikel 9c.9 i fördraget om Europeiska unionen om Europeiska rådets beslut om utövande av rådets ordförandeskap inleds beredningen så snart Lissabonfördraget har undertecknats:

”Konferensen förklarar att rådet börjar utarbeta beslutet om förfarandena för att genomföra beslutet om hur rådets ordförandeskap skall utövas så snart som fördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen har undertecknats och bör ge sitt politiska godkännande inom sex månader. Ett utkast till beslut av Europeiska rådet, vilket kommer att antas samma dag som nämnda fördrag träder i kraft, återges nedan.”

Utkastet till Europeiska rådets beslut förverkligar systemet med grupper om tre ordförandeländer:

”Artikel 1

Rådets ordförandeskap, med undantag av konstellationen utrikes frågor, skall innehas av på förhand bestämda grupper med tre medlemsstater under en period av 18 månader. Dessa grupper skall sättas samman genom jämlik rotation mellan medlemsstaterna med hänsyn till deras olikartade karaktär och den geografiska jämvikten inom unionen.
Varje medlem i gruppen skall i tur och ordning vara ordförande i alla rådskonstellationer i sex månader, med undantag av konstellationen utrikes frågor. Övriga medlemmar av gruppen skall bistå ordförandeskapet i alla dess uppgifter på grundval av ett gemensamt program. Gruppens medlemmar får sinsemellan besluta om alternativa arrangemang.

---

Artikel 4

Rådet skall anta ett beslut om tillämpningsåtgärder för detta beslut.”

Praxis med gemensamma program för tre ordförandeskap har redan införts, men systemet utvecklas vidare. Nu är det också meningen att skapa balanserade grupper med hänsyn till ländernas storlek och geografiska läge.

***

Tankesmedjorna EPC, Egmont och CEPS summerar det nya ordförandeskapet på följande sätt (s 46):

“In the new system, on the other hand, the Presidency will be split up into no less than five different and somewhat unconnected levels of responsibility namely: (1) the President of the European Council, (2) the group of three Member States in the eighteen-month Presidency Team, (3) the Member State in the team holding the six-month Presidency, (4) the High Representative for foreign policy, President of the Foreign Affairs Council, and (5) the President of the euro group.”

Tankesmedjorna understryker behovet av samordning mellan de olika ordförandeskapsfunktionerna (s 50):

”More generally, it will be necessary to put in place efficient consultation and coordination procedures for all those involved in the Presidency: the permanent President of the European Council, the Presidency of the Eurogroup if necessary, representatives of the rotating Presidency, the High Representative, the President of the Commission and the Secretary-General of the Council.”


Eurogruppen

Bland Europeiska unionens målsättningar finns den ekonomiska och monetära unionen EMU (artikel 3.4 EU-fördraget i Lissabonfördragets lydelse):

”4. Unionen skall upprätta en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta.”

Enligt artikel 3.1c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har unionen exklusiv befogenhet beträffande den monetära politiken för de medlemsstater som har euron som valuta.

Särskilda bestämmelser tillämpas på de medlemsstater som har euron som valuta (fördraget om Europeiska unionens funktionssätt artikel 5.1 andra stycket). Närmare bestämmelser om den ekonomiska och monetära politiken finns i artiklarna 97b till 120, den monetära politiken i artikel 105 och följande.

Rådets euroländer beslutar om åtgärder för de medlemsstater som har euron som valuta (artikel 115) och om gemensamma ståndpunkter inom de internationella finansinstitutionerna (artikel 115a).

Enligt artikel 115 ska närmare bestämmelser om möten mellan ministrarna i de medlemsstater som har euron som valuta fastställas i ett protokoll om eurogruppen.

Protokollet (nummer 3) om eurogruppen konstaterar att ministrarna från de medlemsstater som har euron som valuta ska hålla informella sammanträden för att diskutera frågor förknippade med den gemensamma valutan. Enligt artikel 2 väljer gruppen en ordförande:

”Ministrarna från de medlemsstater som har euron som valuta skall med en majoritet av dessa medlemsstater välja en ordförande för två och ett halvt år.”

I ekonomiska och monetära frågor följer rådet i princip rotationen rörande ordförandeskapet, men i frågor rörande euron deltar enbart euroländerna i omröstningarna. Dessutom samlas eurogruppen regelbundet till informella överläggningar med en permanent ordförande.

De länder som inte är mogna att införa euron kallas medlemsstater med undantag (artikel 116). För dem gäller övergångsbestämmelser.



Ralf Grahn

Källor:

Regeringskonferensen 2007, handlingar; http://www.consilium.europa.eu/

The Presidency of the Council: The paradox of the new presidency (s 39-56) i EPC, Egmont & CEPS: The Treaty of Lisbon: Implementing the Institutional Innovations, Joint Study; November 2007;
http://www.ceps.eu/
http://www.egmontinstitute.be/
http://www.epc.eu/