I inlägget Digital agenda för Finland 2011-2020 gav jag en inledande beskrivning av den nationella IKT-strategin i fotspåren på det EU2020-flaggskeppsinitiativ som utarbetats på EU-nivå:
En digital agenda för Europa; Bryssel den 26.8.2010 KOM(2010) 245 slutlig/2 (44 sidor)
Beskrivningen av nuläget och utvecklingen innehöll rätt detaljerade beskrivningar av statliga beslut samt avslutade och pågående utvecklingsprojekt för informationssamhället i Finland.
Informations- och kommunikationstekniken griper in på nästan alla livs- och samhällsområden: vardagens informationssamhälle, infrastruktur för datakommunikation, digitala tjänster och digitalt innehåll, informationssystemens interoperabilitet, social– och hälsovård, utbildning och informationssamhällsforskning, informationsskydd och säkerhet, upphovsrättsliga frågor och i förhållande till EU:s digitala agenda.
Det andra huvudavsnittet, En digital strategi för ett produktivt och nyskapande Finland, angav en färdriktning och en vision till år 2020.
Rubrikerna erbjuder en antydan om de strävanden som upplevs som angelägna: ett produktivitetssprång inom servicen, den åldrande befolkningen som resurs, föregångsland inom hållbar utveckling, tillväxt genom en fungerande inre marknad, informationen används produktivt, användarna vet vilka tjänster som behövs, tillgången till tjänster och användarnas kunnande förbättras samt ledningen och styrningen förnyas.
Varje underavsnitt anger allmänna målsättningar, följda av åtgärder som ses som nödvändiga.
Grundinställningen är mycket utvecklingsinspirerad. Det är möjligt att slutet av valperioden och öppna frågor om ansvaret för utvecklingen av arbetet för informationssamhället liksom mellan ministerierna ledde till att riktlinjerna förblev rätt vaga i konturerna, i väntan på en ny regering.
Riksdagen
Statsrådet kan ge riksdagen meddelanden eller redogörelser i frågor som gäller rikets styrelse eller internationella förhållanden. I detta fall handlade det om en redogörelse, vilket betyder att Riksdagen behandlade frågan utan att rösta om förtroende för regeringen.
Du kan följa med handläggningen i Riksdagen via webbsidan med behandlingsinfo.
Själva redogörelsen finns här i pdf-form:
Ett produktivt och nyskapande Finland – Digital agenda för åren 2011–2020; Statsrådets redogörelse till riksdagen SRR 10/2010 rd (41 sidor)
Ralf Grahn
P.S. Jag är tacksam för information om befintliga och kommande nationella strategier för informationssamhället i EU-länderna, inklusive uppgifter om eventuella språkversioner.
Visar inlägg med etikett statsrådet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett statsrådet. Visa alla inlägg
måndag 24 oktober 2011
fredag 6 februari 2009
Erfarenheter av upphandlingslagen i Finland
När Finlands Riksdag antog den nya lagstiftningen om upphandling förutsatte den att regeringen redogör för effekterna och anger eventuella ändringsbehov. Upphandling i samarbete mellan kommuner och den tredje sektorns roll som producent av social- och hälsovårdstjänster var frågor som Riksdagen ville få mer klarhet om.
Den nya upphandlingslagstiftningen i Finland består av de så kallade upphandlingslagen (348/2007), officiellt lagen om offentlig upphandling, och den så kallade försörjningslagen (349/2007), officiellt lagen om upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
De nya lagarna trädde i kraft den 1 juni 2007 tillsammans med statsrådets förordning om offentlig upphandling (614/2007) som innehåller bestämmelser om annonseringsförfarandet och om statistikföring.
Regeringen utredde både myndigheternas och företagarnas erfarenheter under det första året rätt grundligt inför redogörelsen till Riksdagen.
Regeringen anser att ett år en kort tid för en djupare analys av reformbehov, men Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen (SRR 7/2008 rd) ger en systematisk bild av hur de nya lagarna fungerar. Procedurerna har utvecklats och myndigheterna har blivit bättre på att sköta upphandlingen. Å andra sidan upplever både förvaltningen och företagen – särskilt små och medelstora företag – att förfarandena är tungrodda.
Redogörelsen ägnar särskild uppmärksamhet åt upphandlingen av social- och hälsovårdstjänster, där kvalitet och mänskliga faktorer är viktiga. Regeringen ger exempel på hur kvalitativa kriterier kan användas i upphandlingen.
Redogörelsen hänvisar till utredningar och reformer som är på gång både i Finland och inom Europeiska unionen.
Redogörelsen hittar man via www.riksdagen.fi via Riksdagsärenden och dokument, eller direkt:
http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/?${APPL}=akirjat_ru&${BASE}=akirjat_ru&${THWIDS}=0.17/1233894377_59108&${TRIPPIFE}=PDF.pdf
De 30 länderna inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har samma EU-direktiv som bas och de praktiska frågorna är i mycket gemensamma. Redogörelsen om upphandlingslagen har därför intresse som referens även utanför Finlands gränser.
Ralf Grahn
P.S. Jag behandlar Europeiska gemenskapens upphandlingsdirektiv 2004/18/EG, andra frågor om offentlig upphandling och EU-fördragen (Lissabonfördraget) i detalj i min engelska blogg
http://grahnlaw.blogspot.com
Mot en europarättslig bakgrund rör jag mig närmare det nationella planet i Finland och Sverige här och i min finska blogg
http://eurooppaoikeus.blogspot.com
Den nya upphandlingslagstiftningen i Finland består av de så kallade upphandlingslagen (348/2007), officiellt lagen om offentlig upphandling, och den så kallade försörjningslagen (349/2007), officiellt lagen om upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
De nya lagarna trädde i kraft den 1 juni 2007 tillsammans med statsrådets förordning om offentlig upphandling (614/2007) som innehåller bestämmelser om annonseringsförfarandet och om statistikföring.
Regeringen utredde både myndigheternas och företagarnas erfarenheter under det första året rätt grundligt inför redogörelsen till Riksdagen.
Regeringen anser att ett år en kort tid för en djupare analys av reformbehov, men Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen (SRR 7/2008 rd) ger en systematisk bild av hur de nya lagarna fungerar. Procedurerna har utvecklats och myndigheterna har blivit bättre på att sköta upphandlingen. Å andra sidan upplever både förvaltningen och företagen – särskilt små och medelstora företag – att förfarandena är tungrodda.
Redogörelsen ägnar särskild uppmärksamhet åt upphandlingen av social- och hälsovårdstjänster, där kvalitet och mänskliga faktorer är viktiga. Regeringen ger exempel på hur kvalitativa kriterier kan användas i upphandlingen.
Redogörelsen hänvisar till utredningar och reformer som är på gång både i Finland och inom Europeiska unionen.
Redogörelsen hittar man via www.riksdagen.fi via Riksdagsärenden och dokument, eller direkt:
http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/?${APPL}=akirjat_ru&${BASE}=akirjat_ru&${THWIDS}=0.17/1233894377_59108&${TRIPPIFE}=PDF.pdf
De 30 länderna inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har samma EU-direktiv som bas och de praktiska frågorna är i mycket gemensamma. Redogörelsen om upphandlingslagen har därför intresse som referens även utanför Finlands gränser.
Ralf Grahn
P.S. Jag behandlar Europeiska gemenskapens upphandlingsdirektiv 2004/18/EG, andra frågor om offentlig upphandling och EU-fördragen (Lissabonfördraget) i detalj i min engelska blogg
http://grahnlaw.blogspot.com
Mot en europarättslig bakgrund rör jag mig närmare det nationella planet i Finland och Sverige här och i min finska blogg
http://eurooppaoikeus.blogspot.com
söndag 11 november 2007
Finland uppmuntrar till öppenhet?
Finland uppmuntrar EU till större öppenhet lyder rubriken för fredagens pressmeddelande. Statsrådet säger bland annat följande:
”Finland har fredagen den 9 november sänt ett brev om Europeiska unionens öppenhetspolitik till EU-ordföranden Portugal. Finland anser att främjandet av öppenheten i ministerrådets verksamhet är en viktig del av förverkligandet av principen om god förvaltning, liksom även främjandet av medborgarnas möjligheter till information och inflytande.”
”Finland anser att medlemsländerna och rådets sekretariat bör bättre informera den stora allmänheten om webbutsändningar och tillgängliga dokument. Man bör även fästa ännu större uppmärksamhet vid användarvänligheten i fråga om rådets webbsidor och webbutsändningar. Dessutom bör man diskutera hur offentlighetspraxis gällande rådets överläggningar bättre skulle kunna utnyttjas i den information om EU som riktas till medborgarna.”
***
Pressmeddelandet utgår från rådets politik för öppenhet (som jag behandlade den 31 oktober 2007 under rubriken EU:s öppenhetspolitik på min dåvarande svenska blogg, http://grahnblawg.blogg.se). Det är säkert riktigt att rikta brevet till rådet, eftersom beredningen, förhandlingarna och övervakningsförfarandena mellan regeringarna är det svarta hålet för transparensen i Europeiska unionen.
Den finska regeringen nämner också helt riktiga principer. God förvaltning, medborgarnas möjligheter till information och inflytande (deltagande) samt användarvänlighet är alla lovvärda målsättningar för offentlig kommunikation.
***
Unionens viktigaste och mest brådskande informationsuppgift är just nu att publicera något läsligare, uppdaterade sammanställningar av reformfördraget. Eftersom publiceringen av Lissabonfördraget i konsoliderad form är angelägen, är det bäst att det sker på webben, särskilt som en webbpublikation kan uppdateras vid behov. Jämlikhetsprincipen förutsätter att unionens medborgare ges tillgång till de samlade texterna på Europeiska unionens alla officiella språk.
Vad säger statsrådets pressmeddelande om unionens mest skriande kommunikationsbrist, det att rådet har vägrat publicera en uppdaterad, konsoliderad version av Lissabonfördraget innan ratifikationsprocesserna har slutförts?
Ingenting.
Genom att tiga om den mest uppenbara luckan i Europeiska unionens information väcker den finska regeringens pressmeddelande flera frågor än det besvarar.
Spelar det någon roll vilka vackra principer man nämner, om den mest konkreta bristen får hänga i luften? Är det inte snarare så, att upprepningen av upphöjda ideal minskar trovärdigheten och ökar främlingskapet när de konkreta handlingarna går stick i stäv med principerna? Vill Finlands regering putsa bort fläcken från sin sköld genom att ta upp andrahandsfrågor och allmänna principer?
Vad uppmuntrar Finlands regering till, på riktigt?
Ralf Grahn
Källa:
Finland uppmuntrar EU till större öppenhet; Statsrådets kommunikationsenhet; Pressmeddelande 326/2007, den 9 november 2007; http://www.vn.fi => svenska
”Finland har fredagen den 9 november sänt ett brev om Europeiska unionens öppenhetspolitik till EU-ordföranden Portugal. Finland anser att främjandet av öppenheten i ministerrådets verksamhet är en viktig del av förverkligandet av principen om god förvaltning, liksom även främjandet av medborgarnas möjligheter till information och inflytande.”
”Finland anser att medlemsländerna och rådets sekretariat bör bättre informera den stora allmänheten om webbutsändningar och tillgängliga dokument. Man bör även fästa ännu större uppmärksamhet vid användarvänligheten i fråga om rådets webbsidor och webbutsändningar. Dessutom bör man diskutera hur offentlighetspraxis gällande rådets överläggningar bättre skulle kunna utnyttjas i den information om EU som riktas till medborgarna.”
***
Pressmeddelandet utgår från rådets politik för öppenhet (som jag behandlade den 31 oktober 2007 under rubriken EU:s öppenhetspolitik på min dåvarande svenska blogg, http://grahnblawg.blogg.se). Det är säkert riktigt att rikta brevet till rådet, eftersom beredningen, förhandlingarna och övervakningsförfarandena mellan regeringarna är det svarta hålet för transparensen i Europeiska unionen.
Den finska regeringen nämner också helt riktiga principer. God förvaltning, medborgarnas möjligheter till information och inflytande (deltagande) samt användarvänlighet är alla lovvärda målsättningar för offentlig kommunikation.
***
Unionens viktigaste och mest brådskande informationsuppgift är just nu att publicera något läsligare, uppdaterade sammanställningar av reformfördraget. Eftersom publiceringen av Lissabonfördraget i konsoliderad form är angelägen, är det bäst att det sker på webben, särskilt som en webbpublikation kan uppdateras vid behov. Jämlikhetsprincipen förutsätter att unionens medborgare ges tillgång till de samlade texterna på Europeiska unionens alla officiella språk.
Vad säger statsrådets pressmeddelande om unionens mest skriande kommunikationsbrist, det att rådet har vägrat publicera en uppdaterad, konsoliderad version av Lissabonfördraget innan ratifikationsprocesserna har slutförts?
Ingenting.
Genom att tiga om den mest uppenbara luckan i Europeiska unionens information väcker den finska regeringens pressmeddelande flera frågor än det besvarar.
Spelar det någon roll vilka vackra principer man nämner, om den mest konkreta bristen får hänga i luften? Är det inte snarare så, att upprepningen av upphöjda ideal minskar trovärdigheten och ökar främlingskapet när de konkreta handlingarna går stick i stäv med principerna? Vill Finlands regering putsa bort fläcken från sin sköld genom att ta upp andrahandsfrågor och allmänna principer?
Vad uppmuntrar Finlands regering till, på riktigt?
Ralf Grahn
Källa:
Finland uppmuntrar EU till större öppenhet; Statsrådets kommunikationsenhet; Pressmeddelande 326/2007, den 9 november 2007; http://www.vn.fi => svenska
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)