Enligt Fördraget om Europeiska unionen (i Lissabonfördraget artikel 8a.4) ska de politiska partierna på europeisk nivå bidra till att skapa ett europeiskt politiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas vilja.
I går tog Europaparlamentet ett viktigt steg på vägen genom att med klara röstsiffror (538 för, 74 emot, 10 blanka) med vissa ändringar godkänna Jo Leinens rapport om finansieringen av politiska partier och stiftelser på europeisk nivå.
En europeisk publik sfär förutsätter politiska partier på EU-nivå, men hittills har flertalet av de europeiska partierna varit enbart lösa koalitioner av nationella partier. Europapartierna har överskuggats av de politiska grupperna i Europaparlamentet, för att inte tala om aktörerna i den nationella politiken.
Ändå handlar det om den nivå som – i en värld som globaliseras – allt mer avgör förutsättningarna för både säkerhet och välstånd.
De nya reglerna förväntas träda i kraft i början av nästa år. De ger de europeiska partierna bättre möjligheter att verka, men mycket återstår att göra för europapartierna.
Här kommer de nationella partierna att spela en stor roll. Dels bestämmer de i partierna på EU-planet, dels är de den naturliga kanalen för att höja medvetandet om att europapartierna finns och vad de gör.
Inte heller det räcker. Det är inte nog att europapartierna blir aktiva, de måste bli interaktiva.
Det gäller för dem att skapa möjligheter till deltagande för politiskt intresserade personer, något som PES (Party of European Socialists) har inlett genom ett öppet samråd kring programmet inför Europaparlamentsvalet 2009.
***
Valet i juni 2009 kommer inte att sakna betydelse. Allt mera av framtidens utmaningar måste hanteras gemensamt, ovanför det nationella planet. Om Lissabonfördraget träder i kraft enligt planerna, kommer det nya Europaparlamentet att vara en mer jämbördig lagstiftare med rådet på nya områden.
De tongivande politiska rörelserna planerar att nominera sina kandidater till posten som ordförande för EU-kommissionen. På så sett personifieras valkampanjen på Europanivå och valresultatet kan få ökad betydelse.
***
I Lissabonfördraget (artikel 9d.7) heter det:
”Med hänsyn till valen till Europaparlamentet och efter lämpligt samråd skall Europeiska rådet med kvalificerad majoritet föreslå Europaparlamentet en kandidat till befattningen som kommissionens ordförande. Denna kandidat skall väljas av Europaparlamentet med en majoritet av dess ledamöter. Om denna kandidat inte får majoritet, skall Europeiska rådet med kvalificerad majoritet inom en månad föreslå en ny kandidat som skall väljas av Europaparlamentet i enlighet med samma förfarande.”
Det är svårt att tro att stats- och regeringscheferna kunde frångå kandidaten för den politiska rörelse som segrat i parlamentsvalet. Dessutom skulle Europaparlamentet sannolikt rata ett sådant förslag.
Genom Lissabonfördraget tar Europeiska unionen ett kliv mot ett parlamentariskt styrelseskick, där väljarnas röst avgör.
***
Fullt ut förverkligas inte den parlamentariska demokratin. Europeiska rådet och rådet (regeringarna och medlemsstaterna) behåller makten i de avgörande frågorna såsom ”konstitutionen”, långtidsbudgeten samt utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken. I många fall kan de sägas garantera maktlösheten, eftersom de viktigaste frågorna förutsätter enhälliga beslut (liberum veto).
Även när det gäller kommissionens sammansättning är medlemsländernas ställning stark (artikel 9d.7 andra och tredje stycket):
”Rådet skall i samförstånd med den valda ordföranden anta förteckningen över övriga personer som det föreslår till ledamöter av kommissionen. Dessa skall väljas på grundval av förslag från medlemsstaterna i enlighet med kriterierna i punkt 3 andra stycket och punkt 5 andra stycket.
Ordföranden, unionens höge representant för utrikes- och säkerhetspolitik och de övriga kommissionsledamöterna skall kollektivt godkännas vid en omröstning i Europaparlamentet. På grundval av detta godkännande skall kommissionen utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet.”
***
Europapartierna utvecklas, utmaningarna europeiseras, Europaparlamentets behörighet ökar, valkampanjen personifieras och kommissionens ordförandeval parlamentariseras.
Europavalet år 2009 blir ett val av första rangen.
Ralf Grahn
Källor och bakgrund:
Europaparlamentet: Pressmeddelande om finansiering av europeiska politiska partier; torsdagens omröstningsresultat; torsdagens antagna beslut om partifinansieringen;
http://www.europarl.europa.eu
Wikipedia: European Parliament election, 2009; http://en.wikipedia.org/wiki/European_Parliament_election,_2009
fredag 30 november 2007
torsdag 29 november 2007
House of Lords kräver konsoliderat EU-fördrag
Eftersom Europeiska unionens råd och de övriga institutionerna vägrat publicera konsoliderade versioner av Lissabonfördraget, har jag efterlyst publicering av regeringarna i medlemsländerna, av icke-statliga organisationer såsom tankesmedjor och forskningsinstitut samt av kommersiella förlag (även om lagstiftning inklusive förslag borde vara tillgängliga gratis för var och en). Jag har diskuterat olika argument för publiceringen, bland annat fördragen, EU:s egna regler samt politiska principer om öppenhet och användarvänlighet.
Hittills har jag hittat konsoliderade (uppdaterade) versioner av reformfördraget på tre språk: franska, spanska och engelska.
Fastän de samlade fördragen finns på tre ”stora” språk, kräver EU-institutionernas och regeringarnas omotiverade ovilja fortsatt diskussion.
Jag konstaterar därför med glädje ett ställningstagande av det brittiska överhusets EU-utskott:
“15. We accordingly recommend that, as soon as possible, the Government deposit in Parliament a full and thorough analysis of the changes which the Reform Treaty, on the basis of existing texts, would bring about, drawing attention to the differences from existing Treaty provisions. This should include both a consolidated version of the Treaties as amended by the Reform Treaty and an in-depth policy analysis of the effect of the changes. We expect that all Departments would be involved in the preparation of this material.”
***
Om House of Lords anser att en konsoliderad version av Lissabonfördraget är nödvändig, frågar jag varför Europeiska unionens medborgare ska förnekas tillgång till fullständiga versioner av Lissabonfördraget på sina egna språk.
Studerande, lärare, forskare; lokala, regionala, nationella och EU-tjänstemän; partier och andra medborgarorganisationer; politiker på alla nivåer; journalister; lobbyister; aktiva medborgare; i varje medlemsland finns det människor som behöver läsligare versioner av det reformfördrag som snart ska undertecknas.
Ralf Grahn
Källa:
House of Lords Select Committee on European Union: Thirty-Fifth Report, Chapter 1;
http://www.publications.parliament.uk
Hittills har jag hittat konsoliderade (uppdaterade) versioner av reformfördraget på tre språk: franska, spanska och engelska.
Fastän de samlade fördragen finns på tre ”stora” språk, kräver EU-institutionernas och regeringarnas omotiverade ovilja fortsatt diskussion.
Jag konstaterar därför med glädje ett ställningstagande av det brittiska överhusets EU-utskott:
“15. We accordingly recommend that, as soon as possible, the Government deposit in Parliament a full and thorough analysis of the changes which the Reform Treaty, on the basis of existing texts, would bring about, drawing attention to the differences from existing Treaty provisions. This should include both a consolidated version of the Treaties as amended by the Reform Treaty and an in-depth policy analysis of the effect of the changes. We expect that all Departments would be involved in the preparation of this material.”
***
Om House of Lords anser att en konsoliderad version av Lissabonfördraget är nödvändig, frågar jag varför Europeiska unionens medborgare ska förnekas tillgång till fullständiga versioner av Lissabonfördraget på sina egna språk.
Studerande, lärare, forskare; lokala, regionala, nationella och EU-tjänstemän; partier och andra medborgarorganisationer; politiker på alla nivåer; journalister; lobbyister; aktiva medborgare; i varje medlemsland finns det människor som behöver läsligare versioner av det reformfördrag som snart ska undertecknas.
Ralf Grahn
Källa:
House of Lords Select Committee on European Union: Thirty-Fifth Report, Chapter 1;
http://www.publications.parliament.uk
tisdag 27 november 2007
EU: Varför ny säkerhetsstrategi?
I slutet av år 2003 antog Europeiska rådet den europeiska säkerhetsstrategin ”Ett säkert Europa i en bättre värld”. Under den tid som gått har Europeiska unionens samlat en del erfarenhet; också de säkerhets- och försvarspolitiska utmaningarna har förändrats.
I november i fjol påpekade Europaparlamentet att Nato, i händelse av ett angrepp från ett tredjeland på EU:s territorium, fortfarande är garanten för unionens kollektiva försvar. Men EU är på väg mot en säkerhets- och försvarsunion, som omfattar både yttre och inre säkerhet.
Europaparlamentet ville stärka utvecklingen genom en inre marknad på försvarsområdet, ett gemensamt system för satellitspaning och luftburen markövervakning, gemensamma telekommunikationsstandarder och en permanent Medelhavsflotta inklusive kustbevakning.
Europaparlamentet efterlyste en revidering av den europeiska säkerhetsstrategin år 2008.
Frankrikes president Nicolas Sarkozy har, senast när han talade inför Europaparlamentet, betonat vikten av att förnya Nato och bygga upp ett gemensamt europeisk försvar.
I European Security Review omfattar Stephen Pullinger tanken om att revidera säkerhetsstrategin år 2008.
Pullinger anser att det behövs kriterier för Europeiska unionens väpnade interventioner. Krishanteringsoperationerna måste beredas omsorgsfullt. Den nuvarande säkerhetsstrategin nämner terrorismen, spridningen av massförstörelsevapen, regionala konflikter, stater i upplösning och den organiserade brottsligheten som de främsta hoten. Det måste analyseras närmare hur hoten samverkar och hur de kan mötas.
Enligt Pullinger behövs det en klarare bild av balansen mellan terrorbekämpning och EU-medborgarnas mänskliga rättigheter. Spridningen av kärnvapen kan kräva intensifierade åtgärder, eftersom risken finns för att hoten från radikala terrorister, skurkstater och massförstörelsevapen kan sammanfalla.
Det är nödvändigt att utnyttja EU:s militära och säkerhetsresurser mycket effektivare än i dag för trupper som går att sätta in i fredsuppdrag.
Den inre säkerheten kräver också mer uppmärksamhet i strategin. Sådana frågor är naturkatastrofer (även till följd av klimatförändringen), energiförsörjningen, livsviktig infrastruktur och gränsbevakning.
Pullinger anser att det i framtiden blir allt viktigare att involvera Europaparlamentet i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt i EU:s fredsoperationer.
***
Hotbilderna och säkerhetsutmaningarna gör det lätt att se varför Europeiska unionen behövs. Revideringen av säkerhetsstrategin är ett steg i riktning mot större trygghet för oss medborgare.
Ralf Grahn
Källor:
Parlamentet yrkar på en förstärkt europeisk säkerhets- och försvarspolitik; Europaparlamentet, 16.11.2006; http://www.europarl.europa.eu
Nicolas Sarkozy: Discours du Président de la République Française M. Nicolas SARKOZY devant le Parlement européen ; Strasbourg, le mardi 13 novembre 2007 ; http://www.elysee.fr
Stephen Pullinger: Revising the European Security Strategy: Building a secure Europe in a better world; ISIS Europe; European Security Review, Number 35 October 2007;
http://www.isis-europe.org
I november i fjol påpekade Europaparlamentet att Nato, i händelse av ett angrepp från ett tredjeland på EU:s territorium, fortfarande är garanten för unionens kollektiva försvar. Men EU är på väg mot en säkerhets- och försvarsunion, som omfattar både yttre och inre säkerhet.
Europaparlamentet ville stärka utvecklingen genom en inre marknad på försvarsområdet, ett gemensamt system för satellitspaning och luftburen markövervakning, gemensamma telekommunikationsstandarder och en permanent Medelhavsflotta inklusive kustbevakning.
Europaparlamentet efterlyste en revidering av den europeiska säkerhetsstrategin år 2008.
Frankrikes president Nicolas Sarkozy har, senast när han talade inför Europaparlamentet, betonat vikten av att förnya Nato och bygga upp ett gemensamt europeisk försvar.
I European Security Review omfattar Stephen Pullinger tanken om att revidera säkerhetsstrategin år 2008.
Pullinger anser att det behövs kriterier för Europeiska unionens väpnade interventioner. Krishanteringsoperationerna måste beredas omsorgsfullt. Den nuvarande säkerhetsstrategin nämner terrorismen, spridningen av massförstörelsevapen, regionala konflikter, stater i upplösning och den organiserade brottsligheten som de främsta hoten. Det måste analyseras närmare hur hoten samverkar och hur de kan mötas.
Enligt Pullinger behövs det en klarare bild av balansen mellan terrorbekämpning och EU-medborgarnas mänskliga rättigheter. Spridningen av kärnvapen kan kräva intensifierade åtgärder, eftersom risken finns för att hoten från radikala terrorister, skurkstater och massförstörelsevapen kan sammanfalla.
Det är nödvändigt att utnyttja EU:s militära och säkerhetsresurser mycket effektivare än i dag för trupper som går att sätta in i fredsuppdrag.
Den inre säkerheten kräver också mer uppmärksamhet i strategin. Sådana frågor är naturkatastrofer (även till följd av klimatförändringen), energiförsörjningen, livsviktig infrastruktur och gränsbevakning.
Pullinger anser att det i framtiden blir allt viktigare att involvera Europaparlamentet i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt i EU:s fredsoperationer.
***
Hotbilderna och säkerhetsutmaningarna gör det lätt att se varför Europeiska unionen behövs. Revideringen av säkerhetsstrategin är ett steg i riktning mot större trygghet för oss medborgare.
Ralf Grahn
Källor:
Parlamentet yrkar på en förstärkt europeisk säkerhets- och försvarspolitik; Europaparlamentet, 16.11.2006; http://www.europarl.europa.eu
Nicolas Sarkozy: Discours du Président de la République Française M. Nicolas SARKOZY devant le Parlement européen ; Strasbourg, le mardi 13 novembre 2007 ; http://www.elysee.fr
Stephen Pullinger: Revising the European Security Strategy: Building a secure Europe in a better world; ISIS Europe; European Security Review, Number 35 October 2007;
http://www.isis-europe.org
söndag 25 november 2007
Gordon Brown om Europa
När Gordon Brown höll sitt utrikespolitiska tal handlade det enligt inledningen on Storbritanniens unika ställning i världen och om att främja det nationella intresset. I ett tal på fem sidor rymdes faktiskt någonting om Europeiska unionen med:
“Through our membership of the European Union – which gives us and 26 other countries the unique opportunity to work together on economic, environmental and security challenges – and the Commonwealth, and through our commitment to NATO and the UN, we have the capacity to work together with all those who share our vision of the future. And I do not see these as partnerships in competition with each other but mutually reinforcing.”
Stycket som mer specifikt handlade om Europeiska unionen gav en antydan om en strävan:
“I want to play my part in helping the European Union move away from its past preoccupation with inward looking institutional reform and I will work with others to propose a comprehensive agenda for a Global Europe – a Europe that is outward looking, open, internationalist, able to effectively respond both through internal reform and external action to the economic, security and environmental imperatives of globalisation.”
***
Daniel Korski, vid European Council on Foreign Relations (ECFR), utropa två hurrarop för talet: ett för att det angav att EU kan bredda medlemsländernas politiska möjligheter och ett för att det blockade utåt mot utmaningarna i världen.
Korski saknade dock positive ställningstagande för de nya “byråkratiska arrangemangen” i Lissabonavalet och för utvidgningen av unionen.
***
Jag undrar. Kommer detta att beteckna den nivå av engagemang, klarhet i visioner och konkretion i förslag som ECFR förväntar sig av Europeiska unionen och medlemsländernas ledare?
I så fall var det slöseri med energi och pengar att grunda tankesmedjan.
Det var knappast en stor överraskning att Gordon Brown praktiskt taget negligerade Europeiska unionen, men att också ECFR?
Låt oss hoppas att mer ingående och omfattande europeiska analyser snart ser dagens ljus.
Ralf Grahn
Källor:
Gordon Brown: Lord Mayor’s Banquet Speech: PM outlines foreign policy priorities; 12 November 2007; http://www.number10.gov.uk
Daniel Korski: Two cheers for Gordon Brown’s speech; The European Council on Foreign Relations (ECFR), 13 November 2007; http://www.ecfr.eu
“Through our membership of the European Union – which gives us and 26 other countries the unique opportunity to work together on economic, environmental and security challenges – and the Commonwealth, and through our commitment to NATO and the UN, we have the capacity to work together with all those who share our vision of the future. And I do not see these as partnerships in competition with each other but mutually reinforcing.”
Stycket som mer specifikt handlade om Europeiska unionen gav en antydan om en strävan:
“I want to play my part in helping the European Union move away from its past preoccupation with inward looking institutional reform and I will work with others to propose a comprehensive agenda for a Global Europe – a Europe that is outward looking, open, internationalist, able to effectively respond both through internal reform and external action to the economic, security and environmental imperatives of globalisation.”
***
Daniel Korski, vid European Council on Foreign Relations (ECFR), utropa två hurrarop för talet: ett för att det angav att EU kan bredda medlemsländernas politiska möjligheter och ett för att det blockade utåt mot utmaningarna i världen.
Korski saknade dock positive ställningstagande för de nya “byråkratiska arrangemangen” i Lissabonavalet och för utvidgningen av unionen.
***
Jag undrar. Kommer detta att beteckna den nivå av engagemang, klarhet i visioner och konkretion i förslag som ECFR förväntar sig av Europeiska unionen och medlemsländernas ledare?
I så fall var det slöseri med energi och pengar att grunda tankesmedjan.
Det var knappast en stor överraskning att Gordon Brown praktiskt taget negligerade Europeiska unionen, men att också ECFR?
Låt oss hoppas att mer ingående och omfattande europeiska analyser snart ser dagens ljus.
Ralf Grahn
Källor:
Gordon Brown: Lord Mayor’s Banquet Speech: PM outlines foreign policy priorities; 12 November 2007; http://www.number10.gov.uk
Daniel Korski: Two cheers for Gordon Brown’s speech; The European Council on Foreign Relations (ECFR), 13 November 2007; http://www.ecfr.eu
lördag 24 november 2007
Polen: kyrkan och staten
I Frankrike är åtskillnaden mellan kyrka och stat (laïcité) en av de grundläggande republikanska värderingarna. I Polen är det annorlunda.
I onsdags uppmanade de polska katolska biskoparna landets nya regering att stå fast vid det polska undantaget beträffande Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Enligt Lissabonfördraget (artikel 6.1) blir stadgan juridiskt bindande även om den inte tas in i själva fördraget. I nuet är stadgan politiskt bindande i stöd av ett gemensamt uttalande av institutionerna vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000. Stadgan ingick i det konstitutionella fördraget, men det trädde ju inte i kraft.
Unionsrättens enhet minskas dock av ett antal undantag (opt-outs) som utgjort priset för att nå enhälliga beslut. Ett av dessa undantag finns i protokoll nummer 7 om Polens och Förenade kungarikets tillämpning om stadgan om de grundläggande rättigheterna. Vad protokollet verkligen innebär kommer att bli en grannlaga fråga för jurister under kommande år. Jag citerar:
”Artikel 1
1. Stadgan skall inte utvidga Europeiska unionens domstols, eller någon av Polens eller Förenade kungarikets domstolars möjlighet att fastslå at Polens eller Förenade kungarikets lagar och andra författningar, administrativa praxis eller administrativa åtgärder är oförenliga med de grundläggande rättigheter, friheter och principer som den bekräftar.
2. I synnerhet, och för att skingra varje tvivel, innehåller avdelning IV i stadgan ingenting som medför rättigheter tillämpliga på Polen eller Förenade kungariket som kan bli föremål för rättslig prövning, utom i den mån Polen eller Förenade kungariket har föreskrivit sådana rättigheter i sin nationella lagstiftning.
Artikel 2
Om det i en bestämmelse i stadgan hänvisas till nationell praxis och nationell rätt, skall den vara tillämplig på Polen eller på Förenade kungariket endast i den mån de rättigheter och principer som den innehåller erkänns i Polens eller Förenade kungarikets praxis eller rätt.”
***
I stadgan om det nya EU-fördraget och i stadgan om grundläggande rättigheterna avgränsas tillämpningsområdet i repriser (till lust och leda).
Ändå finns det en gemensam förklaring (nummer 29) som betonar samma frågor (andra stycket):
”Stadgan utvidgar inte tillämpningsområdet för unionsrätten utöver unionens befogenheter och fastställer inte någon ny befogenhet eller uppgift för unionen, och ändrar inte de befogenheter och uppgifter som fastställts genom fördragen.”
Polen har ytterligare avgett en egen förklaring (nummer 51) om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna:
”Stadgan påverkar inte på något sätt medlemsstaternas rätt att lagstifta på området för allmän moral, familjerätt samt skyddet för människans värdighet och respekt för människans fysiska och moraliska integritet.”
(I en annan förklaring, nummer 53, meddelar Polen att landet respekterar de sociala rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter i stadgan.)
***
Mitt syfte med exkursen var att visa varför europarätten är en så pervers njutning. I stället för en klar och redig grundlag (som den amerikanska) har vi grundfördrag som är långa som nödår och detaljerade till tusen. Men inte heller det räcker; dessutom ska vi ha en uppsjö av materiella undantag och skiftande politiska förklaringar.
Eftersom vi ännu inte har en svensk konsoliderad version av Lissabonfördraget, måste reformfördragets ändringar läsas jämsides med de gällande fördragen. Dessutom måste förekomsten av protokoll och förklaringar konstateras och deras innebörd tolkas, punkt för punkt.
***
I sak är både Polen och Storbritannien medlemmar av Europarådet och bundna av dess konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inklusive den europeiska människorättsdomstolens domar.
EU-stadgan kan i korthet sägas vara en uppdaterad version av Europakonventionen, så att den även innehåller senare bestämmelser som har tillkommit genom tilläggsprotokoll samt genom EU:s nu gällande regler om medborgarskap i vid mening.
EU-stadgan tillför egentligen ingenting nytt, den bara samlar och synliggör det som redan är gällande rättigheter och principer. Den tillför inte unionen några nya befogenheter.
Ändå leder rädslan eller behovet att profilera sig till att två länder friskriver sig. Magna Chartas hemland Storbritannien fruktar att de egna medborgarna kunde få nya rättigheter på arbetsmarknaden. Polens förra regering ville en gång för alla ta avstånd från homosexuella äktenskap, aborter och annan styggelse.
***
Tillbaka till Polen och politiken. De katolska biskoparna tar klart ställning i moraliska frågor som hör till området för den världsliga lagstiftningen. I Spanien har kyrkan bedrivit aktiv opposition mot regeringens planer på (världslig) medborgarfostran i skolorna.
Hur långt är det berättigat att kyrkan eller kyrkorna uttrycker sina åsikter i moralfrågor, direkt uppviglar till civilt motstånd eller försöker styra folkets och lagstiftarnas röstningsbeteende?
Den nya polska regeringen har profilerat sig som europavänlig, men ratificeringen av reformfördraget kräver två tredjedelars majoritet i parlamentet, vilket förutsätter stöd av den moralkonservativa oppositionen. Lech Kaczynski sitter kvar som president och han kunde lägga in sitt veto mot en misshaglig ratificering.
Regeringen har valt att krypa till korset. Polen står fast vid undantaget.
Ralf Grahn
Källor:
Polens Bischöfe gegen die EU-Grundrechte-Charta; Deutsche Welle, 22.11.2007;
http://www.dw-world.de
Poland’s New Cabinet Retains EU Charter Opt-Out; Deutsche Welle, 23.11.2007;
http://www.dw-world.de
I onsdags uppmanade de polska katolska biskoparna landets nya regering att stå fast vid det polska undantaget beträffande Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Enligt Lissabonfördraget (artikel 6.1) blir stadgan juridiskt bindande även om den inte tas in i själva fördraget. I nuet är stadgan politiskt bindande i stöd av ett gemensamt uttalande av institutionerna vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000. Stadgan ingick i det konstitutionella fördraget, men det trädde ju inte i kraft.
Unionsrättens enhet minskas dock av ett antal undantag (opt-outs) som utgjort priset för att nå enhälliga beslut. Ett av dessa undantag finns i protokoll nummer 7 om Polens och Förenade kungarikets tillämpning om stadgan om de grundläggande rättigheterna. Vad protokollet verkligen innebär kommer att bli en grannlaga fråga för jurister under kommande år. Jag citerar:
”Artikel 1
1. Stadgan skall inte utvidga Europeiska unionens domstols, eller någon av Polens eller Förenade kungarikets domstolars möjlighet att fastslå at Polens eller Förenade kungarikets lagar och andra författningar, administrativa praxis eller administrativa åtgärder är oförenliga med de grundläggande rättigheter, friheter och principer som den bekräftar.
2. I synnerhet, och för att skingra varje tvivel, innehåller avdelning IV i stadgan ingenting som medför rättigheter tillämpliga på Polen eller Förenade kungariket som kan bli föremål för rättslig prövning, utom i den mån Polen eller Förenade kungariket har föreskrivit sådana rättigheter i sin nationella lagstiftning.
Artikel 2
Om det i en bestämmelse i stadgan hänvisas till nationell praxis och nationell rätt, skall den vara tillämplig på Polen eller på Förenade kungariket endast i den mån de rättigheter och principer som den innehåller erkänns i Polens eller Förenade kungarikets praxis eller rätt.”
***
I stadgan om det nya EU-fördraget och i stadgan om grundläggande rättigheterna avgränsas tillämpningsområdet i repriser (till lust och leda).
Ändå finns det en gemensam förklaring (nummer 29) som betonar samma frågor (andra stycket):
”Stadgan utvidgar inte tillämpningsområdet för unionsrätten utöver unionens befogenheter och fastställer inte någon ny befogenhet eller uppgift för unionen, och ändrar inte de befogenheter och uppgifter som fastställts genom fördragen.”
Polen har ytterligare avgett en egen förklaring (nummer 51) om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna:
”Stadgan påverkar inte på något sätt medlemsstaternas rätt att lagstifta på området för allmän moral, familjerätt samt skyddet för människans värdighet och respekt för människans fysiska och moraliska integritet.”
(I en annan förklaring, nummer 53, meddelar Polen att landet respekterar de sociala rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter i stadgan.)
***
Mitt syfte med exkursen var att visa varför europarätten är en så pervers njutning. I stället för en klar och redig grundlag (som den amerikanska) har vi grundfördrag som är långa som nödår och detaljerade till tusen. Men inte heller det räcker; dessutom ska vi ha en uppsjö av materiella undantag och skiftande politiska förklaringar.
Eftersom vi ännu inte har en svensk konsoliderad version av Lissabonfördraget, måste reformfördragets ändringar läsas jämsides med de gällande fördragen. Dessutom måste förekomsten av protokoll och förklaringar konstateras och deras innebörd tolkas, punkt för punkt.
***
I sak är både Polen och Storbritannien medlemmar av Europarådet och bundna av dess konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inklusive den europeiska människorättsdomstolens domar.
EU-stadgan kan i korthet sägas vara en uppdaterad version av Europakonventionen, så att den även innehåller senare bestämmelser som har tillkommit genom tilläggsprotokoll samt genom EU:s nu gällande regler om medborgarskap i vid mening.
EU-stadgan tillför egentligen ingenting nytt, den bara samlar och synliggör det som redan är gällande rättigheter och principer. Den tillför inte unionen några nya befogenheter.
Ändå leder rädslan eller behovet att profilera sig till att två länder friskriver sig. Magna Chartas hemland Storbritannien fruktar att de egna medborgarna kunde få nya rättigheter på arbetsmarknaden. Polens förra regering ville en gång för alla ta avstånd från homosexuella äktenskap, aborter och annan styggelse.
***
Tillbaka till Polen och politiken. De katolska biskoparna tar klart ställning i moraliska frågor som hör till området för den världsliga lagstiftningen. I Spanien har kyrkan bedrivit aktiv opposition mot regeringens planer på (världslig) medborgarfostran i skolorna.
Hur långt är det berättigat att kyrkan eller kyrkorna uttrycker sina åsikter i moralfrågor, direkt uppviglar till civilt motstånd eller försöker styra folkets och lagstiftarnas röstningsbeteende?
Den nya polska regeringen har profilerat sig som europavänlig, men ratificeringen av reformfördraget kräver två tredjedelars majoritet i parlamentet, vilket förutsätter stöd av den moralkonservativa oppositionen. Lech Kaczynski sitter kvar som president och han kunde lägga in sitt veto mot en misshaglig ratificering.
Regeringen har valt att krypa till korset. Polen står fast vid undantaget.
Ralf Grahn
Källor:
Polens Bischöfe gegen die EU-Grundrechte-Charta; Deutsche Welle, 22.11.2007;
http://www.dw-world.de
Poland’s New Cabinet Retains EU Charter Opt-Out; Deutsche Welle, 23.11.2007;
http://www.dw-world.de
fredag 23 november 2007
Reformtryck för EU:s finanser?
Ännu har jag inte hittat en enda forskare som sagt sig vara belåten med Europeiska unionens långtidsbudget. Kanske har jag inte letat tillräckligt?
”Det nuvarande systemet för EU:s intäkter är ogenomskinligt, komplicerat och orättvist.”
Det intressanta med uttalandet är inte innehållet, utan att det kommer från en tungviktspolitiker, Österrikes tidigare förbundskansler Wolfgang Schüssel. (I ett tidigare inlägg redogjorde jag för den svenska europaministern Cecilia Malmströms tal vid Sieps årskongress.)
Schüssel fortsätter med att säga att systemet måste ändras. Förhandlingarna om det nuvarande finansiella perspektivet (2007 – 2013) visade att det gällande regelverket har nått vägs ände. Han betonar särskilt vikten av att Europeiska unionen kan sprida stabilitet i grannskapet. Tillräckliga resurser är nyckeln till framsteg, så de österrikiska partierna har uppmanat regeringen att utreda en EU-skatt som kunde gälla till exempel valutahandel, flyg, sjöfart eller naturresurser. (Däremot utesluter han en skatt på inkomster eller lön.)
Man kan självfallet fundera över vissa betoningar: Länderna i EU:s grannskap intresserar säkert Österrike. En EU-skatt på sjöfart skulle kanske inte drabba Österrike hårdast.
Det viktiga är dock att även politiker i första ledet börjar intressera sig för EU:s budgetöversyn 2008-2009 och för den finansiella ramen från år 2014. Utan reformtryck blir det inte reformer.
Ralf Grahn
Källa:
Wolfgang Schüssel: Europe’s Finances – The old system at its limits; Bertelsmann Stiftung & CAP, Center for Applied Policy Research; Spotlight Europe, November 2007;
http://bertelsmann-stiftung.de/spotlight
”Det nuvarande systemet för EU:s intäkter är ogenomskinligt, komplicerat och orättvist.”
Det intressanta med uttalandet är inte innehållet, utan att det kommer från en tungviktspolitiker, Österrikes tidigare förbundskansler Wolfgang Schüssel. (I ett tidigare inlägg redogjorde jag för den svenska europaministern Cecilia Malmströms tal vid Sieps årskongress.)
Schüssel fortsätter med att säga att systemet måste ändras. Förhandlingarna om det nuvarande finansiella perspektivet (2007 – 2013) visade att det gällande regelverket har nått vägs ände. Han betonar särskilt vikten av att Europeiska unionen kan sprida stabilitet i grannskapet. Tillräckliga resurser är nyckeln till framsteg, så de österrikiska partierna har uppmanat regeringen att utreda en EU-skatt som kunde gälla till exempel valutahandel, flyg, sjöfart eller naturresurser. (Däremot utesluter han en skatt på inkomster eller lön.)
Man kan självfallet fundera över vissa betoningar: Länderna i EU:s grannskap intresserar säkert Österrike. En EU-skatt på sjöfart skulle kanske inte drabba Österrike hårdast.
Det viktiga är dock att även politiker i första ledet börjar intressera sig för EU:s budgetöversyn 2008-2009 och för den finansiella ramen från år 2014. Utan reformtryck blir det inte reformer.
Ralf Grahn
Källa:
Wolfgang Schüssel: Europe’s Finances – The old system at its limits; Bertelsmann Stiftung & CAP, Center for Applied Policy Research; Spotlight Europe, November 2007;
http://bertelsmann-stiftung.de/spotlight
torsdag 22 november 2007
Ny europeisk säkerhetsstrategi
I december 2003 antog Europeiska rådet den första heltäckande utrikespolitiska strategin för Europeiska unionen. ”Ett säkert Europa i en bättre värld – En europeisk säkerhetsstrategi” (European Security Strategy, EES) har blivit det grundläggande aktstycket för EU:s målsättning att bli en global aktör; i korthet att exportera säkerhet för att inte importera osäkerhet.
Det är inte bara EU-ledarna och eliterna som talar sig varma för fred och säkerhet; Europeiska unionens medborgare kräver mera och bättre åtgärder av EU.
Sven Biscop vid Egmontinstitutet har analyserat den europeiska säkerhetsstrategin och hur målsättningarna har förverkligats. Trots att säkerhetsstrategin som konsensusdokument glider över vissa frågor och uppvisar luckor, har det blivit en måttstock och referensram för EU: utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.
Enligt Biscop är Europa en potentiell världsmakt. Genom att säkerhetsstrategin antogs har EU:s roll som internationell aktör stärkts. EES kunde erbjuda ännu större fördelar om den strategiska debatten och utvärderingen av politiken sätts i system. Huvudfrågan är inte om EES ska skrivas om eller inte. Frågan är snarare om EU förverkligar strategin på ett verkningsfullt sätt.
Oberoende av detta har arbetet för att redigera om eller snarare skriva en ny säkerhetsstrategi – en EES 2.0 – startat.
Sveriges utrikesminister Carl Bildt angav tonen när han talade inför Utrikespolitiska Institutets internationella konferens om EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningar:
“The European Security Strategy that was adopted then [late 2003] broke new ground, and there is little doubt that it has stood the test of time and served us well. But it was never meant to be just a stone tablet preserved for eternity, but rather a living document that would evolve and develop as the European Union developed and as its strategic environment and the challenges associated with it evolved. Much has happened since 2003.”
När den nya europeiska säkerhetsstrategin utarbetas ger processen Europeiska unionen möjligheter att bedöma de nya strategiska utmaningarna för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, fylla igen luckorna i det nuvarande aktstycket, försöka nå längre i samförståndet i svåra frågor för att skapa mer sammanhållning och konsekvent handling samt att analysera bristerna i genomförandet hittills.
Med tanke på de grundläggande intressen som står på spel har Europeiska unionens medborgare rätt att vänta sig verkliga framsteg på vägen mot ett säkrare Europa i en bättre värld.
Ralf Grahn
Källor :
Ett säkert Europa i en bättre värld – En europeisk säkerhetsstrategi; Bryssel den 12 december 2003;
http://consilium.europa.eu/uedocs/cmsUpload/031208ESSIISV.pdf
Sven Biscop: The ABC of European Union Strategy: Ambition, Benchmark, Culture; Egmont Paper 16; Brussels, October 2007; http://www.egmontinstitute.be
Carl Bildt: Tal på engelska av Carl Bildt om EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningar; Stockholm, den 9 november 2007; http://www.regeringen.se
Det är inte bara EU-ledarna och eliterna som talar sig varma för fred och säkerhet; Europeiska unionens medborgare kräver mera och bättre åtgärder av EU.
Sven Biscop vid Egmontinstitutet har analyserat den europeiska säkerhetsstrategin och hur målsättningarna har förverkligats. Trots att säkerhetsstrategin som konsensusdokument glider över vissa frågor och uppvisar luckor, har det blivit en måttstock och referensram för EU: utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.
Enligt Biscop är Europa en potentiell världsmakt. Genom att säkerhetsstrategin antogs har EU:s roll som internationell aktör stärkts. EES kunde erbjuda ännu större fördelar om den strategiska debatten och utvärderingen av politiken sätts i system. Huvudfrågan är inte om EES ska skrivas om eller inte. Frågan är snarare om EU förverkligar strategin på ett verkningsfullt sätt.
Oberoende av detta har arbetet för att redigera om eller snarare skriva en ny säkerhetsstrategi – en EES 2.0 – startat.
Sveriges utrikesminister Carl Bildt angav tonen när han talade inför Utrikespolitiska Institutets internationella konferens om EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningar:
“The European Security Strategy that was adopted then [late 2003] broke new ground, and there is little doubt that it has stood the test of time and served us well. But it was never meant to be just a stone tablet preserved for eternity, but rather a living document that would evolve and develop as the European Union developed and as its strategic environment and the challenges associated with it evolved. Much has happened since 2003.”
När den nya europeiska säkerhetsstrategin utarbetas ger processen Europeiska unionen möjligheter att bedöma de nya strategiska utmaningarna för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, fylla igen luckorna i det nuvarande aktstycket, försöka nå längre i samförståndet i svåra frågor för att skapa mer sammanhållning och konsekvent handling samt att analysera bristerna i genomförandet hittills.
Med tanke på de grundläggande intressen som står på spel har Europeiska unionens medborgare rätt att vänta sig verkliga framsteg på vägen mot ett säkrare Europa i en bättre värld.
Ralf Grahn
Källor :
Ett säkert Europa i en bättre värld – En europeisk säkerhetsstrategi; Bryssel den 12 december 2003;
http://consilium.europa.eu/uedocs/cmsUpload/031208ESSIISV.pdf
Sven Biscop: The ABC of European Union Strategy: Ambition, Benchmark, Culture; Egmont Paper 16; Brussels, October 2007; http://www.egmontinstitute.be
Carl Bildt: Tal på engelska av Carl Bildt om EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningar; Stockholm, den 9 november 2007; http://www.regeringen.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)