EU:s viseringskodex

Miljoner medborgare i tredje länder kommer varje år i kontakt med Schengenstaternas konsulära myndigheter när de ansöker om visum för inresa till ett av de 25 länderna. År 2008 beviljades inemot 10,4 miljoner visum, av vilka sammanlagt omkring en miljon till Finland och Sverige.

Indirekt har visumreglerna betydelse för släktingar, vänner och affärsbekanta i de nordiska länderna och övriga Schengenstater.


De grundläggande bestämmelserna om tillstånd (visering) för inresa till Europeiska unionen (Schengenområdet) ingår i gemenskapskodexen för viseringar. Sedan dess har den Europeiska gemenskapen uppgått i Europeiska unionen (EU), så bloggrubriken talar om EU:s viseringskodex:




EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex); publicerad i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) 15.9.2009 L 243/1.



Kompletterande material på svenska


Europeiska unionens författningar publiceras på unionens 23 officiella språk, inklusive svenska, men den som sysslar med europarätt eller EU-politik har ofta nytta av kompletterande material. Sverige har en tradition av lagberedning med grundliga förarbeten.

EU:s viseringskodex handlar visserligen om en förordning som tillämpas direkt, men ibland behöver man nationella bestämmelser för förvaltningen och för att undvika motstridigheter med existerande nationell lagstiftning.




I detta fall finns en kortfattad beskrivning i den svenska regeringens pressmeddelande EU:s Viseringskodex (24 september 2009).



Den som vill fördjupa sig i ämnet har tillgång till Viseringsutredningens delbetänkande EU:s Viseringskodex SOU 2009:77 (279 sidor).



Ytterligare finns författningstexter i Bilaga till delbetänkande EU:s Viseringskodex SOU 2009:77.



Enligt ett pressmeddelande Fingeravtryck i uppehållstillstånd (19 november 2009) har Viseringsutredningen senare redovisat återstoden av sitt arbete i utredningen:




Fingeravtryck i uppehållstillstånd SOU 2009:91 (152 sidor).



Viseringsmanualen


Praktiska anvisningar finns i den gemensamma handboken för handläggning av visumansökningar. För tillfället ser manualen ut att finnas tillgänglig enbart på kommissionens tre arbetsspråk, engelska, franska och tyska (drygt 120 sidor var):




COMMISSION DECISION of 19.3.2010 establishing the Handbook for the processing of visa applications and the modification of issued visas; C(2010) 1620 final



DÉCISION DE LA COMMISSION du 19.3.2010 établissant le Manuel relatif au traitement des demandes de visa et à la modification des visas; C(1620) final



BESCHLUSS DER KOMMISSION vom 19.03.2010 über ein Handbuch für die Bearbeitung von Visumanträgen und die Änderung von bereits erteilten Visa; K(2010) 1620 endgültig


Jag antar att vi får vänta på de övriga språkversionerna av handboken tills de publiceras i Europeiska unionens officiella tidning (EUT).




Ralf Grahn

Schengenvisum till Finland: Turismen från Ryssland och ryskspråkiga

Den livliga turismen från Ryssland gör Finland till en ”stormakt” när det gäller beviljandet av inresetillstånd (visum). De ryskspråkiga utgör den största utlänningsgruppen i Finland.




Enligt Centralen för turistfrämjande (CTF) besöktes Finland år 2008 av 2,3 miljoner inresande från Ryssland. Enligt utredningen var drygt hälften fritidsresenärer, medan 11 procent var affärsresande (Rajahaastattelututkimus – Border interview survey; på finska och engelska).



En bidragande orsak är säkert banden till släktingar och vänner bosatta i Finland. Enligt Statistikcentralen ökade gruppen ryskspråkiga med 3 516 under år 2008. I slutet av året var de 48 740, vilket gör dem till den största gruppen med annat modersmål än finska eller svenska (Artikeln: Suomessa jo 50 000 venäjänkielistä; 8.9.2009).



Enligt Europeiska unionens statistik beviljade Finland 792 277 Schengenvisum under år 2008, medan det totala antalet var knappt 10,4 miljoner (Pressmeddelandet: The EU Visa Code will apply from 5 April 2010; MEMO/10/111; 30.3.2010).


Eftersom Finlands befolkning är en dryg procent av EU:s (Schengenområdets) befolkningsmängd är siffran anmärkningsvärt hög. Enbart Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien utfärdade flera visum. Sverige skrev ut 205 845 Schengenvisum under samma tid.



Suomi on viisumien suurvalta EU:ssa (Finland är en visumstormakt i EU), heter det i en notis på Utrikesministeriets webbsidor.




Ralf Grahn

Schengenvisum

För 22 EU-länder och tre icke-medlemmar (Island, Norge och Schweiz) har Schengensamarbetet skapat ett område utan inre gränskontroll, men med gemensam övervakning av de yttre gränserna. Schengenområdet omfattar en befolkning om 450 miljoner.

Medborgare i tredje länder behöver visum för inresa enligt förordning 539/2001:



RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 539/2001av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav; den konsoliderade utgåvan 19.12.2009.


Visumtvånget gäller inresande från en betydande del av världen, inklusive många av Europeiska unionens grannländer (artikel 1.1 och bilaga I):


1. STATER


Afghanistan
Albanien
Algeriet
Angola
Arabiska Emiraten
Armenien
Azerbajdzjan
Bahrain
Bangladesh
Belize
Benin
Bhutan
Bolívie [Bolivien]
Burkina Faso
Burma/Myanmar
Burundi
Bosnien och Hercegovina
Botswana
Centralafrikanska republiken
Colombia
Djibouti
Dominica
Dominikanska republiken
Demokratiska republiken Kongo
Ecuador
Egypten
Ekvatorialguinea
Elfenbenskusten
Eritrea
Etiopien
Fiji
Filippinerna
Förenade Arabemiraten
Gabon
Gambia
Georgien
Ghana
Grenada
Guinea
Guinea-Bissau
Guyana
Haiti
Indien
Indonesien
Irak
Iran
Jamaica
Jordanien
Kambodja
Kamerun
Kap Verde
Kazakstan
Kenya Saint Lucia
Kina
Kirgizistan
Kiribati
Komorerna
Kongo
Kuba
Kuwait
Laos
Lesotho
Libanon
Liberia
Libyen
Madagaskar
Malawi
Maldiverna
Mali
Marocko
Marshallöarna
Mauretanien
Mikronesien
Moldova
Mongoliet
Moçambique
Namibia
Nauru
Nepal
Niger
Nigeria
Nordkorea
Nordmarianerna
Oman
Pakistan
Palau
Papua Nya Guinea
Peru
Qatar
Rwanda
Ryssland
Saint Vincent och Grenadinerna
Salomonöarna
Samoa
São Tomé och Príncipe
Saudiarabien
Senegal
Sierra Leone
Somalia
Sri Lanka
Sudan
Surinam
Swaziland
Sydafrika
Syrien
Tadzjikistan
Tanzania
Tchad
Thailand
Togo
Tonga
Trinidad och Tobago
Tunisien
Turkmenistan
Turkiet
Tuvalu
Uganda
Ukraina
Uzbekistan
Vanuatu
Vietnam
Vitryssland
Yemen
Zambia
Zimbabwe
Östtimor


2. TERRITORIELLA ENHETER OCH MYNDIGHETER SOM INTE ERKÄNNS
SOM STATER AV SAMTLIGA MEDLEMSSTATER


Palestinska myndigheten
Taiwan
Kosovo enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244 av den 10 juni 1999


3. BRITTISKA MEDBORGARE SOM INTE ÄR MEDBORGARE I FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND I DEN MENING SOM AVSES I GEMENSKAPSRÄTTEN:


British Overseas Territories Citizens som inte har rätt till bosättning i Förenade konungariket
British Overseas Citizens
British Subjects som inte har rätt till bosättning i Förenade konungariket
British Protected Persons




Ralf Grahn