Varför har Europeiska unionen bildats? Vad vill medlemsländerna främja eller uppnå genom att förena sina krafter i gemensamma institutioner som kräver laganda? Varför har medlemsländerna gått in för att, mer eller mindre effektivt, samverka på olika områden?
Storbritanniens utrikesminister David Miliband gav åtminstone ett delsvar när han talade om hoten mot vårt välstånd och vår säkerhet: Nationalstaterna är, trots sina starka sidor, alltför små för att lösa de stora problemen skilt för sig, och den globala styrelsen är alltför svag.
För mig är Europeiska unionens målsättningar godtagbara. De återspeglar i mitt tycke europeiska värderingar som rimligtvis borde tilltala även nordbor. Hållbar utveckling, miljö och andra mål lägger grunden för gemensam handling.
Tveksammare är jag om medlemsländerna har gett unionen tillräckliga redskap för att bemöta de övergripande gemensamma hoten effektivt. Samtidigt kunde unionen vist avstå från en irriterande reglering av petitesser som har väldigt lite att göra med de stora hoten och utmaningarna.
Säkerheten är det grundläggande behovet. Utmaningarna borde mötas genom en gemensam utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, men denna ser inte ut att klara av Alexander Hamiltons enkla test om att medlen ska vara anpassade till målet (alltså tillräckliga): “the means ought to be proportional to the end” (The Federalist, Number XXIII).
Regeringskonferensen 2007 ser, trots förbättrad intern koordinering, ut att ha stärkt de underliggande centrifugala krafterna, vilka försämrar möjligheterna till verksamma beslut och fördjupar det demokratiska underskottet.
***
Europeiska unionens nuvarande mål finner man i artikel 2 i EU-fördraget och artikel 2 i EG-fördraget. Lissabonfördraget (EU:s officiella tidning 17.12.2007, C 306/1) smälter samman Europeiska gemenskapen med Europeiska unionen. Därför är det på sin plats att artikeln om målsättningarna ger oss en bild av helheten.
När det konstitutionella fördraget arbetades fram var det självfallet en fråga som sysselsatte konventet och regeringskonferensen 2004. Reformfördraget utgår därför från artikel I-3 i konstitutionen, men för in ett antal modifikationer.
***
Stundom liknar tvisterna mellan medlemsländerna gnabb mellan småbarn. Franska regeringsföreträdare har lyckönskat sig själva för att målsättningarna i Lissabonfördraget inte längre erbjuder medborgarna en inre marknad ”där det råder fri och icke snedvriden konkurrens”. Andra länder kan finna tröst i att den inre marknaden och dess regler om konkurrens utgör hörnstenar i integrationen även framöver.
Ytterligare tröst bjuder ett protokoll om den inre marknaden och konkurrens, enligt vilket den inre marknaden innefattar en ordning som säkerställer att konkurrensen inte snedvrids.
Den franska känslan av underlägsenhet har djupa rötter. Tyska industrimän, brittiska köpmän, amerikanska kapitalister, polska rörmokare och kinesiska entreprenörer har alla satt spår i självförtroendet hos en stor nation. Jämsides med den europeiska integrationens stora historia löper den lilla historian om Frankrikes strävan efter politiskt skyddade lösningar. Enligt franska sagesmän ska det visserligen inte längre kallas protektionism, utan just skydd.
***
I jämförelse med det konstitutionella fördraget beskriver det förnyade EU-fördraget området med frihet, säkerhet och rättvisa utförligare i artikel 2.2, medan den inre markandens funktion tvärtemot har snoppats av i artikel 2.3 såsom jag beskrev ovan.
Det ekonomiska systemet är självfallet en avgörande fråga, även om många av de påståenden man möter i den politiska debatten ser ut att syfta snarare till skrämsel än till upplysning. Detta gäller faktiskt på två politiska flyglar. Söker man en aning så hittar man bjärta uttalanden om EU som ett allt förkvävande socialistiskt projekt av totalitärt slag lika väl som grälla beskrivningar av en union som har grundlagsfäst ultraliberalistisk utsugning.
Samförståndet i Lissabonfördraget företräds av en ”social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft” (artikel 2.3).
Det växande euroområdet får i reformfördraget ett motiverat omnämnande (artikel 2.4). Det handlar ju om en av kärnorna i den fördjupade integrationen.
Betydelsen av Europeiska unionens värden som bas för dess målsättningar framhävs även beträffande de internationella relationerna (artikel 2.5).
***
Lissabonfördraget (EU:s officiella tidning 17.12.2007, C 306/1) ändrar fördraget om Europeiska unionen genom att ersätta artikel 2 med en ny
Artikel 2
1. Unionen ska ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd.
2. Unionen ska erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser, där den fria rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende kontroller vid yttre gränser, asyl, invandring samt förebyggande och bekämpande av brottslighet.
3. Unionen ska upprätta en inre marknad. Unionen ska verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Den ska främja vetenskapliga och tekniska framsteg.
Den ska bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter.
Den ska främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna.
Den ska respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas.
4. Unionen ska upprätta en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta.
5. I sina förbindelser med den övriga världen ska unionen bekräfta och främja sina värderingar och intressen samt bidra till skydd av sina medborgare. Den ska bidra till fred, säkerhet, hållbar utveckling av vår jord, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter, samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga.
6. Unionen ska sträva mot sina mål med lämpliga medel, beroende på de befogenheter som den tilldelas i fördragen.
***
I punkt 6 nämns befogenheterna, och dem har jag ägnat mig åt på min engelska blogg där genomgången av det konsoliderade Lissabonfördraget fortsätter.
Se http://grahnlaw.blogspot.com
Ralf Grahn
Visar inlägg med etikett värden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett värden. Visa alla inlägg
lördag 22 december 2007
onsdag 19 december 2007
Lissabonfördraget: EU:s värden
I det nuvarande fördraget om Europeiska unionen anges EU:s värden i artikel 6.1: Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati, och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna. (Källa: den senaste konsoliderade versionen av fördragen, publicerad den 29 december 2006 i Europeiska unionens officiella tidning, C 321 E/12).
Värdena utgör en måttstock för Europeiska unionens målsättningar, handling och handlingssätt.
Ett kandidatland måste påvisa att dess lagstiftning och förvaltningspraxis fyller de högt ställda kraven för att medlemskapet i ”klubben” ska bli av.
De som redan är medlemsländer måste fortsättningsvis uppfylla samma kriterier för att anses salongsfähiga. Allvarliga brott kan leda till påföljder.
***
Regeringskonferensen 2007 införde Europeiska unionens värden i en ny artikel 1a (EUT 17.12.2007, C 306/11).
Samtidigt fick bestämmelsen en fylligare utformning, genom att man tog över innehållet i artikel I-2 i det konstitutionella fördraget (EUT 16.12.2004, C 310).
Värdena har en omedelbar betydelse för unionens medborgare. Genom dem blir EU en garant för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet och rättigheter för minoriteter. Genom rättsstaten tryggas rättigheterna i praktiken; utan den skulle de övriga värdena bli ett tomt skal.
Mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet samt principen om jämställdhet mellan kvinnor och män har en pedagogisk funktion. De syftar även till att vägleda unionens lagstiftning och förvaltning.
Det är meningen att värdena styr Europeiska unionens verksamhet både internt och externt (i världen).
Friheterna och principerna om de ekonomiska och sociala rättigheterna görs synliga på ett nytt sätt genom Lissabonfördraget, eftersom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT 14.12.2007, C 303/1) blir juridiskt bindande (FEU artikel 6).
Så här långt främjar EU:s värden fred, stabilitet och förutsättningarna för ett gott liv både inom unionen och utanför där EU verkar. Jag ingår gärna i en union som styrs av de angivna värdena och som fungerar som ett exempel för världen i övrigt.
***
Demokratin är en svårare fråga, som återspeglar Europeiska unionens hybridnatur. Ett kandidatland ska visa att det har nått upp till en fungerande demokrati och ett medlemsland ska upprätthålla sitt demokratiska statsskick.
Men Europeiska unionen fyller endast till en del villkoren för en demokratisk styrelseform. Medborgarna företräds direkt i Europaparlamentet, men resonemangen kring det demokratiska i de centrala institutionerna, Europeiska rådet och rådet, är krystade. Den demokratiska kontrollen utövas genom att varje enskild medlem i dessa organ har en demokratisk fullmakt i sitt hemland, som folkvald eller parlamentariskt ansvarig. (Man talar om EU:s dubbla demokratiska legitimitet.)
Det är nog svårt att hitta en normal organisationslära som skulle utgå från att organ kan övervakas effektivt genom att på hemmaplan skilt för sig granska de enskilda företrädarnas förehavanden. Ändå förutsätter européernas säkerhet och välstånd allt mera, att unionen förmår besluta och handla effektivt, även internationellt.
Lissabonfördraget vidgar Europaparlamentets rätt att verka som det andra lagstiftande organet jämsides med rådet (även om de grundläggande frågorna om unionens styrelseskick, inkomster och utgiftsramar förbehålls rådet). Men frågorna om liv och död – utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken – håller medlemsländernas regeringar envetet i sin hand, till stor del utanför en offentlig granskning. Europaparlamentet får nöja sig med att höra rapporter vid angivna tidpunkter, debattera två gånger i året, ställa frågor och uttrycka åsikter.
Det har sagts att Europeiska unionen inte kunde bli medlem i EU på grund av den outvecklade demokratin. Lissabonfördraget lindrar det demokratiska underskottet, men kullkastar inte (det i sig absurda) påståendet.
Vi är sedan länge medborgare i unionen, men våra politiska rättigheter är underutvecklade. Demokratin är Europeiska unionens akilleshäl även när Lissabonfördraget har trätt i kraft.
***
Fördraget om Europeiska unionen (FEU), såsom det ändras genom Lissabonfördraget (EUT 17.12.2007, C 306/1), Allmänna bestämmelser, ny
Artikel 1a
Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.
***
Min följande artikel om innehållet i Lissabonfördraget kommer att handla om unionens mål (Artikel 2).
Ralf Grahn
Värdena utgör en måttstock för Europeiska unionens målsättningar, handling och handlingssätt.
Ett kandidatland måste påvisa att dess lagstiftning och förvaltningspraxis fyller de högt ställda kraven för att medlemskapet i ”klubben” ska bli av.
De som redan är medlemsländer måste fortsättningsvis uppfylla samma kriterier för att anses salongsfähiga. Allvarliga brott kan leda till påföljder.
***
Regeringskonferensen 2007 införde Europeiska unionens värden i en ny artikel 1a (EUT 17.12.2007, C 306/11).
Samtidigt fick bestämmelsen en fylligare utformning, genom att man tog över innehållet i artikel I-2 i det konstitutionella fördraget (EUT 16.12.2004, C 310).
Värdena har en omedelbar betydelse för unionens medborgare. Genom dem blir EU en garant för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet och rättigheter för minoriteter. Genom rättsstaten tryggas rättigheterna i praktiken; utan den skulle de övriga värdena bli ett tomt skal.
Mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet samt principen om jämställdhet mellan kvinnor och män har en pedagogisk funktion. De syftar även till att vägleda unionens lagstiftning och förvaltning.
Det är meningen att värdena styr Europeiska unionens verksamhet både internt och externt (i världen).
Friheterna och principerna om de ekonomiska och sociala rättigheterna görs synliga på ett nytt sätt genom Lissabonfördraget, eftersom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT 14.12.2007, C 303/1) blir juridiskt bindande (FEU artikel 6).
Så här långt främjar EU:s värden fred, stabilitet och förutsättningarna för ett gott liv både inom unionen och utanför där EU verkar. Jag ingår gärna i en union som styrs av de angivna värdena och som fungerar som ett exempel för världen i övrigt.
***
Demokratin är en svårare fråga, som återspeglar Europeiska unionens hybridnatur. Ett kandidatland ska visa att det har nått upp till en fungerande demokrati och ett medlemsland ska upprätthålla sitt demokratiska statsskick.
Men Europeiska unionen fyller endast till en del villkoren för en demokratisk styrelseform. Medborgarna företräds direkt i Europaparlamentet, men resonemangen kring det demokratiska i de centrala institutionerna, Europeiska rådet och rådet, är krystade. Den demokratiska kontrollen utövas genom att varje enskild medlem i dessa organ har en demokratisk fullmakt i sitt hemland, som folkvald eller parlamentariskt ansvarig. (Man talar om EU:s dubbla demokratiska legitimitet.)
Det är nog svårt att hitta en normal organisationslära som skulle utgå från att organ kan övervakas effektivt genom att på hemmaplan skilt för sig granska de enskilda företrädarnas förehavanden. Ändå förutsätter européernas säkerhet och välstånd allt mera, att unionen förmår besluta och handla effektivt, även internationellt.
Lissabonfördraget vidgar Europaparlamentets rätt att verka som det andra lagstiftande organet jämsides med rådet (även om de grundläggande frågorna om unionens styrelseskick, inkomster och utgiftsramar förbehålls rådet). Men frågorna om liv och död – utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken – håller medlemsländernas regeringar envetet i sin hand, till stor del utanför en offentlig granskning. Europaparlamentet får nöja sig med att höra rapporter vid angivna tidpunkter, debattera två gånger i året, ställa frågor och uttrycka åsikter.
Det har sagts att Europeiska unionen inte kunde bli medlem i EU på grund av den outvecklade demokratin. Lissabonfördraget lindrar det demokratiska underskottet, men kullkastar inte (det i sig absurda) påståendet.
Vi är sedan länge medborgare i unionen, men våra politiska rättigheter är underutvecklade. Demokratin är Europeiska unionens akilleshäl även när Lissabonfördraget har trätt i kraft.
***
Fördraget om Europeiska unionen (FEU), såsom det ändras genom Lissabonfördraget (EUT 17.12.2007, C 306/1), Allmänna bestämmelser, ny
Artikel 1a
Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.
***
Min följande artikel om innehållet i Lissabonfördraget kommer att handla om unionens mål (Artikel 2).
Ralf Grahn
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)