Social marknadsekonomi och socialklausul

Det brittiska överhusets EU-utskott tog avstånd från att “blanda” marknadsreformer och sociala strävanden som om Lissabonfördraget inte skulle ha definierat EU:s ekonomiska system som en social marknadsekonomi med ett antal sociala målsättningar och en horisontell socialklausul. Hittills har jag behandlat frågorna i artiklar på svenska, engelska och finska (här och här).

I detta inlägg ska jag kort peka på bestämmelsernas härkomst.

Artikel 3.3 EU-fördraget

Går vi av praktiska skäl till den senaste uppdaterade (konsoliderade) versionen av fördragen (EUT 7.6.2016 C 202/17), ser vi att ändamålsartikeln dels beskriver  Europeiska unionens ekonomiska system som en social marknadsekonomi, dels framhäver ett flertal målsättningar med sikte på social utjämning och rättvisa:

Artikel 3.3 EU-fördraget

3. Unionen ska upprätta en inre marknad. Unionen ska verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Den ska främja vetenskapliga och tekniska framsteg.

Den ska bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter.

Den ska främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna.

Den ska respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas.

Går vi till fördraget om upprättande av en konstitution för Europa (EUT 16.12.2004 C 310/11-12) kan vi konstatera att den nu gällande bestämmelsen är nästan klonad:

Artikel I-3  

3. Unionen skall verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Den skall främja vetenskapliga och tekniska framsteg.

Den skall bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter.

Den skall främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna.

Den skall respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas.

Den sociala marknadsekonomin introducerades av Europakonventet och överlevde regeringskonferensen 2003-2004 för att sedan antas av regeringskonferensen 2007.

Artikel 9 EUF-fördraget

Den horisontella så kallade socialklausulen, artikel 9 EUF-fördraget har efter Lissabonfördraget följande lydelse (EUT 7.6.2016 C 202/53):

Artikel 9 EUF-fördraget

Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet ska unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor.  

Bestämmelsen härstammar från det konstitutionella fördraget och skillnaderna är närmast stilistiska (EUT 16.12.2004 C 310/55):  

Artikel III-117

Vid fastställandet och genomförandet av den politik och den verksamhet som avses i denna del skall unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor.

Artikeln infördes av regeringskonferensen 2004.

***

Återstår frågan vad det betyder att eftersträva en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft.

Ralf Grahn

Överhusets inre marknad

Den 13 april 2011 publicerade Europeiska kommissionen sitt åtgärdspaket för att ge utvecklingen av den inre marknaden ny dynamik:  

Inremarknadsakten

Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt”

Bryssel den 13.4.2011 KOM(2011) 206 slutlig (26 sidor)

Relaunching the Single Market

Vi kan studera rapporten från det brittiska överhuset (House of Lords, European Union Committee, 15th Report of Session 2010–11) nästan som en del av mottagandet av inremarknadsakten, eftersom parlamentets rapport publicerades blott en dryg vecka tidigare, den 4 april 2011:

Re-launching the Single Market; HL Paper 129 (63 sidor)

I bakgrunden fanns från 2010 professor Mario Montis rapport En ny strategi för den inre marknaden i ekonomins och samhällets tjänst för Europa, Europaparlamentets resolution om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare P7_TA(2010)0186  (baserad på Louis Grechs IMCO-betänkande)  och kommissionens grönbok På väg mot en inre marknadsakt KOM(2010) 608.

Nystart på marknadens villkor  

Det brittiska överhusets EU-kommitté har under årens lopp publicerat ett stort antal klartänkta och välskrivna rapporter om viktiga frågor för Europeiska unionens utveckling.

I många avseenden kunde även denna rapport användas som ett lärorikt sammandrag om hur den europeiska inre marknaden kom till och fungerar.

EU-kommittén är även ärlig nog att välja sida när det gäller den historiska kompromiss Mario Monti föreslog mellan dynamiska marknadsreformer och socialt hänsynstagande (diskussion s. 14-17):

36. The relationship between the economic and social aspects of the EU is complex and politically charged. While the social aspect is important, we believe that it should not be seen as trade-off against market liberalisation. Any proposal on either aspect should be treated strictly on its merits. The case should be made separately for the economic benefits of the Single Market, especially given the urgent need for all Member States to stimulate growth in the aftermath of the financial crisis.

37. We believe a more fruitful approach is that advocated by the European Parliament Committee on the Internal Market and Consumer Affairs, in regarding citizens simultaneously as entrepreneurs, workers and consumers, and therefore as beneficiaries of the Single Market. Member States and the European Institutions should make the case strongly that it presents an opportunity rather than a threat.    

En tradition av nationell samsyn i Storbritannien om att politiskt driva på en inre marknad på företagens villkor är sålunda riktig att marknadsreformer på egna meriter bidrar till tillväxt och jobb. En dynamisk arbetsmarknad med hög sysselsättning ökar skatteintäkterna samt minskar motståndet mot marknader och behovet av social kompensation för arbetslöshet.  

Hållbart resonemang?

Vi kan dock fråga oss om lordernas resonemang är hållbart  med hänsyn till den Europeiska union medlemsländerna genom fördrag har åtagit sig att förverkliga.

Överhusets argumentering har i mitt tycke slagsida eftersom det kringgår grundfördragen, eller åtminstone en lojal tolkning av dem.

Sedan Lissabonfördraget sammanfattas Europeiska unionens viktigaste syften i EU-fördragets 3 artikel, där artikel 3.3 lägger grunden för en “social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft”.

De allmänna (horisontella) bestämmelserna i EUF-fördragets avdelning II är avsedda att integreras i all verksamhet (inte isoleras som överhuset gör på samma sätt som brittiska regeringar och medier medvetet blundar). Det gäller bland annat den så kallade socialklausulen, artikel 9:

Artikel 9 EUF-fördraget

Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet ska unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor.

 

Vad fördragen har förenat - den sociala marknadsekonomin och socialklausulen - får lorderna inte skilja åt.

Hur lätt de sociala aspekterna glöms bort även i Norden ser vi i det brev som David Cameron tillsammans med åtta andra statsministrar skickade till ordförandena för Europeiska rådet och kommissionen den 18 mars 2011 (återgivet på rapportens sidor 60-62). Snarast tyder väl “outdated growth model” och “barriers to future prosperity” samt “reduce the overall burden of EU regulation” på en aktiv vilja att förtränga de sociala aspekterna när den inre marknaden förverkligas.  

Ralf Grahn