lördag 15 oktober 2011

Från Europa 2020 till en digital agenda

Europa 2020-strategin eftersträvar tillväxt som är smart, hållbar och för alla. Det grundläggande dokumentet för EU2020-strategin är kommissionens meddelande som finns tillgängligt på 22 officiella EU-språk.

Hur känns det att återvända till förslaget och friska upp minnet drygt ett och ett halvt år efter publiceringen?


EU2020

Den svenska pdf-versionen:

Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla; Bryssel den 3.3.2010 KOM(2010) 2020 slutlig (34 sidor)


En digital agenda för Europa

Som ett av de sju huvudinitiativen (flaggskeppsinitiativen) föreslog kommissionen (sid. 5):

”En digital agenda för Europa” ska påskynda utbyggnaden av höghastighetsinternet och utnyttja fördelarna med en digital inre marknad för hushåll och företag.

I avsnittet om smart tillväxt – en ekonomi baserad på kunskap och innovation – presenterade kommissionen i korthet vad det betyder med tanke på informations- och kommunikationstekniken (IKT) (sid. 12):

Digitalt samhälle: Den globala efterfrågan på informations- och kommunikationsteknik utgör en marknad värd 2 000 miljarder euro, varav endast en fjärdedel består av EUföretag. EU sackar också efter när det gäller höghastighetsinternet, vilket påverkar vår innovationsförmåga, inbegripet i landsbygdsområden, liksom när det gäller kunskapsspridning och distribution av varor och tjänster online.


Målsättningar på EU-nivå och nationellt

Senare presenterade meddelandet en skiss av den kommande digitala agendan (sid. 14-15):

Huvudinitiativ: ”En digital agenda för Europa”

Syftet är att skapa hållbara ekonomiska och sociala fördelar utifrån en digital inre marknad baserad på snabbt och ultrasnabbt Internet och kompatibla applikationer, med tillgång till bredband för alla senast 2013 och till mycket snabbare Internet (30 Mbps eller mer) senast 2020, och där 50 % eller fler av hushållen i EU har Internetuppkopplingar med över 100 Mbps.

På EU-nivå kommer kommissionen att sträva efter följande:

– Tillhandahålla en stabil rättslig ram som stimulerar investeringar i en öppen och konkurrenskraftig infrastruktur för höghastighetsinternet och därmed förknippade tjänster.

– Utveckla en effektiv spektrumpolitik.

– Underlätta användningen av EU:s strukturfonder för att fullfölja denna agenda.

– Inrätta en verklig inre marknad för onlineinnehåll och onlinetjänster (dvs. säkra EU-marknader över gränserna för webbtjänster och digitalt innehåll med hög tilltro och högt förtroende, ett balanserat regelverk med tydliga rättighetssystem, främjande av licenser för flera länder, tillräckligt skydd och lämplig ersättning för rättighetsinnehavare och aktivt stöd till digitaliseringen av Europas rika kulturarv, och forma den globala styrningen av Internet.

– Reformera finansieringen av forskning och innovation och förbättra stödet på IKT-området för att öka EU:s tekniska styrka på centrala strategiska områden och skapa förutsättningar för små och medelstora företag med hög tillväxt att bli ledande på tillväxtmarknader och stimulera IKT-innovation inom alla företagssektorer.

– Främja tillgång till och användning av Internet för alla EU-medborgare, särskilt genom stöd till digital kompetens och tillgänglighet.


På nationell nivå måste medlemsstaterna göra följande:

– Utarbeta operativa strategier för höghastighetsinternet och inrikta offentlig finansiering, inbegripet strukturfonder, på områden som inte helt omfattas av privata investeringar.

– Inrätta en rättslig ram för samordning av offentliga arbeten för att minska kostnaden för nätverksutbyggnad.

– Främja utbyggnad och användning av moderna och tillgängliga onlinetjänster (t.ex. e-förvaltning, webbaserade hälso- och sjukvårdstjänster, intelligenta hem, digital kompetens och säkerhet).

Onlineinnehåll och onlinetjänster

Med tanke på denna serie av blogginlägg vill jag särskilt betona stycket om att inrätta en verklig inre marknad för onlineinnehåll och onlinetjänster.

Kommissionens meddelande tog även upp behovet av ny dynamik för den inre marknaden, i avsnittet 3.1. En inre marknad för 2000-talet (sid. 21-22). Med tanke på webben har vi skäl att erinra oss om de fragmenterade marknaderna för digitala tjänster:

Riktlinjerna för den inre marknaden drogs upp före Internet, innan informations- och kommunikationstekniken blev en av de viktigaste drivkrafterna för tillväxt och innan tjänster blev en så dominerande del av den europeiska ekonomin. Framväxten av nya tjänster (t.ex. inom innehåll och media, hälsa, smarta energimätare) har en enorm potential, men Europa kommer bara att kunna utnyttja denna om man gör något åt den fragmentering som för närvarande hindrar flödet av Internetinnehåll och tillgången till detta för konsumenter och företag.

Det är skäl att vi noterar även dessa meningar:

Invånarna i EU måste ges förutsättningar att delta fullt ut i den inre marknaden. Det kräver att man ger dem bättre möjligheter att köpa varor och tjänster över gränserna, särskilt via Internet, och stärker deras förtroende för sådan handel.

Till och med de allra senaste dagarna har vi sett konkreta exempel på förslag till åtgärder som kommissionen utlovade i meddelandet KOM(2010) 2020 (sid. 22):


Kommissionen kommer att föreslå följande åtgärder för att åtgärda flaskhalsproblemen på den inre marknaden:

– Stärka strukturerna för att genomföra inremarknadsåtgärder vid rätt tidpunkt och på lämpligt sätt, t.ex. reglering av nät, tjänstedirektivet och lagstiftnings- och tillsynspaketet för finansmarknaden, tillämpa dem effektivt och snabbt lösa problem som uppstår.

– Gå vidare med agendan för smart lagstiftning, och bland annat överväga ökad användning av förordningar framför direktiv, göra utvärderingar i efterhand av befintlig lagstiftning, fortsätta marknadsövervakning, minska den administrativa bördan, avlägsna skattehinder, förbättra företagsklimatet särskilt för små och medelstora företag och stödja entreprenörskap.

– Anpassa EU-lagstiftningen och nationell lagstiftning till den digitala eran för att främja rörligheten för innehåll och förtroendet från både konsumenter och företag. Detta kräver en uppdatering av bestämmelserna om betalningsskyldighet, garanti, leverans och tvistlösning.

– Göra det lättare och billigare för företag och konsumenter att ingå avtal med partner i andra EU-stater, framför allt genom att erbjuda harmoniserade lösningar för konsumentavtal, en EU-modell för avtalsklausuler och komma närmare en fakultativ europeisk avtalsrätt.

– Göra det lättare och billigare för företag och konsumenter att säkerställa att avtal efterlevs och få domstolsavgöranden och domstolshandlingar erkända i andra EU-stater.
***

Min känsla är att kommissionen angav de centrala färdriktningarna och åtgärderna redan i Europa 2020-meddelandet. Det gäller även den digitala agendan för Europa, inklusive den inre marknaden för digitala tjänster.



Ralf Grahn

Inga kommentarer: