EU-nivån avgör kampen om nätet

Utan att ringakta skärmytslingarna i medlemsländerna kommer de avgörande slagen om nätet att utkämpas på EU-nivå. Upphovsrätten och patenten ingår i reglerna för den inre marknaden. Motsättningarna mellan privatlivet och övervakningen avstäms inom området med frihet, säkerhet och rättvisa (rättsliga och inrikes frågor). Rådet ger EU-kommissionen mandat att förhandla fram handelsavtal med tredje länder.


De regler som förhandlas fram i Europeiska unionen genomförs sedan genom nationell lagstiftning i de 27 EU-medlemsländerna samt i praktiken i de tre övriga medlemmarna i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).


De transatlantiska relationerna rörande ekonomi, handel och säkerhet har en avgörande betydelse för EU-medborgarnas rättigheter, men om de enskilda medlemsländerna inte vill bli utspelade av USA så låter de den Europeiska unionen hålla i trådarna.

Även i internationella organisationer såsom FN:s fackorgan för immaterialrätt, World Intellectual Property Organization (WIPO), spelar EU-länderna (EES) en avgörande roll när de uppträder samlat.


Datalagringsdirektivet



Det är inte riktigt så enkelt som Piratpartiets Rick Falkvinge gör gällande, att Sverige (eller något annat medlemsland) blankt struntar i att genomföra ett misshagligt direktiv.

Falkvinge har rätt i att inga påföljder har drabbat Sverige för underlåtenheten att införa den gemensamma valutan. I verkligheten står Sverige utanför euroområdet till följd av regeringens och riksdagens bedömningar, vilka välsignades i en folkomröstning. Mycket genomskinligt, men tekniskt sett handlar det dock om att Sverige inte uppfyller mognadskriterierna för att få införa euron.





Situationen är inte likadan när det gäller datalagringsdirektivet 2006/24. Europeiska unionens domstol fällde den 4 februari 2010 (domen i målet C-185/09) Sverige för fördragsbrott, eftersom landet inte hade vidtagit de lagar och författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.


Europeiska unionen bygger på att medlemsländerna samarbetar lojalt för att uppfylla sina förpliktelser. EU-domstolens dom betyder att myndigheterna i Sverige har en plikt att genomföra datalagringsdirektivet. Europeiska unionen har inget eget maskineri för att genomföra bestämmelserna.



Låt oss anta att Sverige framhärdar (trots att riksdagspartierna ser ut att vara beredda att införa datalagringsdirektivet efter valet).

Kommissionen kan inleda en ny process som leder till att påföljdsbelopp döms ut (artikel 260 EUF-fördraget).

Falkvinge vill hänga betalningsuppmaningarna på väggen, medan vitesbeloppet växer dag för dag.

Det är möjligt att argumentera som han gör, även om Sverige i så fall troligen skulle bli det första medlemslandet någonsin att genomföra en permanent totalvägran.

Eftersom EU saknar egna fullsträckningsmyndigheter skulle kommissionen och de övriga medlemsländerna vara hänvisade till politiska påtryckningsmedel, men det betyder inte nödvändigtvis att de skulle sakna kraft.




Ralf Grahn