fredag 6 juni 2008

Åland, Finland och Lissabonfördraget

I Europa har endast en fråga om Finlands ratifikation av Lissabonfördraget överskridit nyhetströskeln: Hotar Åland godkännandet av de reformerade EU-fördragen?

Det är kanske artigast mot EU-medborgarna att inleda betraktelsen från de större sammanhangen för att sedan gå till de mindre.


Europeiska unionen

För att Lissabonfördraget ska träda i kraft för Europeiska unionens omkring 500 miljoner invånare krävs det att alla medlemsländer ratificerar reformfördraget. Jag citerar propositionen av regeringen i Finland (RP 23/2008 rd), där det sägs (s. 120):

”Bestämmelserna i artikel 6 i Lissabonfördraget innebär att fördraget träder i kraft den 1 januari 2009, förutsatt att det har ratificerats av samtliga fördragsslutande parter. Villkoret att det ska ratificeras av samtliga medlemsstater överensstämmer med nuvarande artikel 48 i EU-fördraget. Om samtliga medlemsstaters ratifikationsinstrument inte har deponerats före ingången av 2009, träder fördraget i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats.”

Finland och 26 övriga medlemsstater måste alltså ratificera Lissabonfördraget för att det ska träda i kraft. Vill man hålla den överenskomna tidtabellen krävs det dessutom att samtliga ratifikationsinstrument har deponerats inom år 2008.

Ett enda medlemsland – stort eller litet – kan med andra ord stjälpa processen för resten av unionen. Finland har därför samma moraliska ansvar som varje annat EU-land gentemot resten av EU att nationellt godkänna det fördrag regeringen har undertecknat.


Finland

Riksdagen ska godkänna internationella förpliktelser som rör grundlagen i ett så kallat inskränkt grundlagsförfarande. Frågan avgörs med kvalificerad majoritet, och beslutet kräver två tredjedelar av de avgivna rösterna (Finlands grundlag 95 § 2 mom.).

Utrikesutskottets betänkande (UtUB 6/2008 rd) stöder sig på grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 13/2008 rd), där det konstateras att ett bifall av landskapet Åland inte är ett villkor för hur Finlands vilja att binda upp sig kommer till eller hur Finland uttrycker den.

Med andra ord, Finland kan godkänna Lissabonfördraget oberoende av om Åland bifaller fördraget för egen del.

Grundlagsutskottet påpekade dock att de rättsliga förhållandena blir mycket osäkra om Åland inte ger sitt bifall till ikraftträdandelagen, eftersom Finland inte till alla delar kunde garantera att fördraget genomförs på behörigt sätt i landskapet.

För invånarna i Europa är ståndpunkten om Finlands självständiga beslut av stor betydelse, för det betyder att Lissabonfördraget inte går i stöpet på grund av ett medlemsland som företräder en procent av EU:s befolkning, om två tredjedelar av riksdagen (där 199 ledamöter representerar Finlands fastland) godtar fördraget.



Åland


Befolkningen på Åland (28.000) motsvarar ungefär en halv procent av Finlands, så den riksdagsledamot som garanteras Åland svarar rätt väl mot proportionalitetsprincipen när det gäller politisk representation.

Grundlagsutskottet konstaterar att beslutet att sätta Lissabonfördraget i kraft på Åland förutsätter bifall av minst två tredjedelar av lagtinget.

Ålands lagting har 30 ledamöter, så om elva medlemmar motsätter sig leder det till att de nya förpliktelser som Lissabonfördraget innehåller och som hör till området för landskapets behörighet inte träder i kraft på Åland.

Grundlagsutskottet nämner att Åland har tagit upp följande frågor: subsidiaritetskontrollen, talerätt i Europeiska unionens domstol, representation i Europaparlamentet och utredning av följderna av unionen som juridisk person.

Ålands lagting har efter en utdragen remissdebatt sänt Lissabonfördraget till utskottsbehandling, men ingenting talar för att plenum kommer att avgöra frågan snart.
Särskilt tre skäl har pekat på en utdragen behandling: Utåt förhandlar landskapsregeringen med Finlands regering om ökat inflytande i de frågor grundlagsutskottet nämnde. Inom landskapet har förbudet mot snus och skattefri försäljning av snus samt förbudet mot vårjakt på sjöfågel stärkt den separatistiska oppositionen, som kräver att Finland förverkligar kraven utan prut. Ett avslag rörande Lissabonfördraget skulle leda till följder som grundlagsutskottet betecknade som rättsligt oklara, liksom till politiska vägval svåra att överskåda; sakligt sett behövs det en utredning av konsekvenserna.

Nu har ett fjärde skäl dykt upp, genom den lagmotion som har inlämnats av frigörelsesträvare. Sex ledamöter föreslår att landskapsregeringen ordnar en rådgivande folkomröstning om Lissabonfördraget mot bakgrund av den lösning av de så kallade inflytandefrågorna som föreligger vid tidpunkten för beslutet.

Undertecknarna anger inflytandefrågorna mycket skarpare än grundlagsutskottet, som nödvändiga krav: en egen åländsk plats i Europaparlamentet, egen talerätt inför EU-domstolen, rätt att delta i EU:s rådsarbete på alla nivåer och vid behov den ena av de två rösterna för Finlands riksdag i den parlamentariska subsidiaritetskontrollen som rör EU-lagförslag.


Ralf Grahn

onsdag 4 juni 2008

Finland ratificerar Lissabonfördraget

Finlands riksdag inleder i dag, den 4 juni 2008 behandlingen av Lissabonfördraget i plenum med sikte på att ratificera Europeiska unionens reformerade fördrag.

Regeringens proposition (RP 23/2008 rd) är lika omfattande som den svenska departementsskrivelsen Lissabonfördraget (Ds 2007:48) eller lagrådsremissen Lissabonfördraget av den 29 maj 2008, och till följd av det systematiska tillvägagångssättet den utförligaste helhetsbeskrivningen av Lissabonfördraget jag har stött på.

Efter remissbehandlingen i april sändes regeringens proposition till utrikesutskottet för betänkande och till stora utskottet (som fungerar som EU-utskott) och grundlagsutskottet för utlåtande.

Specialutskotten gavs möjlighet att ge utlåtanden, och de flesta av dem har hörsammat begäran: förvaltningsutskottet, lagutskottet, kommunikationsutskottet, jord- och skogsbruksutskottet, försvarsutskottet, kulturutskottet, social- och hälsovårdsutskottet, ekonomiutskottet, arbetslivs- och jämställdhetsutskottet samt miljöutskottet.

Finland ingick i de två tredjedelar av EU:s medlemsländer som godkände det konstitutionella fördraget (hösten 2006). I stället för ett enhetligt EU-fördrag medför Lissabonfördraget en struktur som ligger närmare den nuvarande med två ändrade fördrag: fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Det senare är det nya namnet på fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget).

Trots att strukturen är annan än i det konstitutionella fördraget är mycket av stoffet gemensamt, eftersom avsikten är att förverkliga de centrala reformtankarna. Lissabonfördraget är ett slags konstitution minus eller ’light’.

Riksdagens utrikesutskott har skrivit betänkandet om Lissabonfördraget (UtUB 6/2008 rd). Från en allmän synpunkt är även stora utskottets utlåtande (StoUU 1/2008 rd) och grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 13/2008 rd) viktiga riksdagshandlingar.

Utrikesutskottet föreslår att riksdagen godkänner Lissabonfördraget och lagförslaget om att sätta i kraft de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen.

Enligt 95 § Finlands grundlag behövs riksdagens samtycke för att sätta i kraft internationella fördrag, när de innehåller bestämmelser som hör till området för lagstiftningen:

”Ikraftträdande av internationella förpliktelser

De bestämmelser i fördrag och andra internationella förpliktelser som hör till området för lagstiftningen sätts i kraft genom lag. I övrigt sätts internationella förpliktelser i kraft genom förordning som utfärdas av republikens president.

Ett lagförslag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Om förslaget dock gäller grundlagen eller ändring av rikets territorium, skall riksdagen, utan att förslaget lämnas vilande, godkänna det med ett beslut som har fattats med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna.

I en lag om ikraftträdande av en internationell förpliktelse kan anges att bestämmelser om ikraftträdandet utfärdas genom förordning. Allmänna bestämmelser om publicering av fördrag och andra internationella förpliktelser utfärdas genom lag.”

Utrikesutskottet stöder sig på grundlagsutskottet, som har redogjort närmare för skälen till att Lissabonfördraget ska behandlas i så kallad inskränkt grundlagsordning, vilket betyder att betyder att beslutet ska godkännas med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna (enligt 95 § 2 mom.).

Lissabonfördraget träder i kraft den 1 januari 2009, om alla medlemsländer har deponerat sina ratifikationsinstrument före det.

Medierna i Europa har närmast varit intresserade av de EU-länder där ratificeringen av Lissabonfördraget kan stöta på svårigheter. Finland, som ju godkände det konstitutionella fördraget med bred marginal, har därför inte tilldragit sig särskilt mycket uppmärksamhet. En enda fråga har överstigit den internationella nyhetströskeln: Åland.


Ralf Grahn



Källor:

Regeringens proposition till Riksdagen med förslag om godkännande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen’ (RP 23/2008 rd)

http://www.finlex.fi/sv/esitykset/he/2008/20080023.pdf



Utrikesutskottets betänkande 6/2008 rd

http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/?${APPL}=utppdf_ru&${BASE}=utppdf_ru&${THWIDS}=0.20/1212579200_46856&${TRIPPIFE}=PDF.pdf

tisdag 3 juni 2008

EU: Franska ordförandeskapet

Frankrike har öppnat sina webbsidor för ordförandeskapet i Europeiska unionens råd. Ingångssidan finns på fem språk (franska, engelska, italienska, spanska och tyska). Om en knapp månad börjar den egentliga aktiviteten på adressen:

http://www.ue2008.fr/index.html

I början av juli inleds det franska ordförandeskapet som pågår till årets slut.


Ralf Grahn