lördag 31 maj 2008

Sverige och Lissabonfördraget

Femton EU-länder har nu klarat av den viktigaste biten av ratificeringen av Lissabonfördraget. Presidentens underskrift eller deponeringen av ratifikationsinstrumentet saknas ännu för flera av dem, men ett klart flertal bland medlemsländerna har alltså i sak stökat undan det nationella godkännandet för Europeiska unionens reformerade grundfördrag.

Sverige har hela tiden följt en långsam tidtabell. När de första EU-medlemmarna körde igång ratifikationen, sände Sverige en i sig förtjänstfull departementspromemoria ut på en omfattande remissrunda.

Den detaljerade skrivelsen Lissabonfördraget (Statsrådsberedningen, Departementsserien Ds 2007:48, 20 december 2007) har hittills varit en av de grundligaste analyserna av Lissabonfördraget och en värdefull källa för dem som sysslar med europarätt.

Den svenska regeringen har nu, efter remisstidens slut i mars 2008, skrivit ett utkast till proposition om att godkänna Lissabonfördraget. Den 29 maj skickade regeringen förslaget på remiss till Lagrådet.

(Lagrådet i Sverige kollar att ett lagförslag inte strider mot grundlagen och granskar om det är juridiskt konsekvent.)

Förslaget till proposition är den färskaste omfattande utredningen om Lissabonfördraget på svenska, så det ligger nära till hands att det tar över rollen som källa av departementsskrivelsen. Ungefär lika heltäckande är Finlands regeringsproposition om att godkänna Lissabonfördraget (RP 23/2008 rd, givetvis tillgängligt även på finska HE 23/2008 vp).



Ralf Grahn


Källor:

Regeringskansliet har beslutat överlämna Lissabonfördraget till Lagrådet (Regeringskansliet, Statsrådsberedningen, pressmeddelande 29 maj 2008)
http://www.regeringen.se/sb/d/10616/a/106295

Lissabonfördraget (Statsrådsberedningen, Lagrådsremiss, 29 maj 2008): Ladda ner Lissabonfördraget (pdf 1,5 MB)
http://www.regeringen.se/sb/d/5676/a/106277

Lagrådsremisser och propositioner (Regeringskansliet, uppdaterad 25 september 2006)
http://www.regeringen.se/sb/d/1522/a/13506

Lagrådet
http://www.lagradet.se

Regeringens proposition till Riksdagen med förslag om godkännande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i fördraget som hör till området för lagstiftningen’ (RP 23/2008 rd)
http://www.finlex.fi/sv/esitykset/he/2008/20080023.pdf

torsdag 22 maj 2008

Histoire de la construction européenne

Sextio år efter Europakongressen (1948) i Haag är det lämpligt att bekanta sig med integrationen i Europa ur ett längre perspektiv, särskilt som deltagandet från de nordiska ländernas sida har varit och fortfarande är varierande.

Marie-Thérèse Bitsch har skrivit standardverket om den europeiska integrationens historia. « Histoire de la construction européenne de 1945 à nos jours » har nyligen publicerats i behändigt pocketformat och utgåvan sägs vara uppdaterad.

De 401 sidorna inrymmer de viktigaste händelserna från slutet av andra världskriget till Europeiska unionens stora utvidgning år 2004.

Boken handlar inte enbart om Europeiska unionen och dess föregångare, utan OECE (OECD), Europarådet, försvarsallianserna och KSSE (OSSE) ges utrymme.

Det går utmärkt att sträckläsa boken, men trots det omfattande materialet är texten koncentrerad och detaljerad nog att tjäna som inledande källa om olika skeden.

Boken borde absolut finnas tillgänglig på andra europeiska språk.

***

Marie-Thérèse Bitsch: Histoire de la construction européenne de 1945 à nos jours ; Nouvelle édition mise à jour (Editions Complexe, 2008 ; 11,90 €)


Ralf Grahn

lördag 17 maj 2008

Le traité de Lisbonne en 27 clés

Étienne de Poncins har fortsatt sin verksamhet för att göra EU-fördragen begripliga för medborgarna. « Vers une Constitution Européenne » skrev han med erfarenheterna i framtidskonventets sekretariat som grund, och det konstitutionella fördraget ledde till utgivningen af « La Constitution européenne en 25 clefs ».

I « Le traité de Lisbonne en 27 clés » fortsätter de Poncins traditionen genom att klargöra Lissabonfördragets huvudpunkter.

En femtedel av boken tecknar bakgrunden till den besvärliga processen att förnya de institutionella bestämmelserna i EU-fördragen. Fyra femtedelar av ägnar de Poncins åt en tematisk genomgång av de viktigaste reformerna i Europeiska unionens nya fördrag.

De 27 ämnesområdena bildar naturliga helheter, och de Poncins beskriver reformdiskussionen, motiveringarna till förslag, konventets behandling och regeringskonferenserna 2004 och 2007 för att sedan presentera de reformer Lissabonfördraget för med sig.

De Poncins skriver koncist, klart och läsligt, så boken lämpar sig för medborgare med intresse för EU-politik och för studenter. De Poncins har länge jobbat med EU-frågor inom den franska utrikesförvaltningen och han är numera Frankrikes ambassadör i Bulgarien. Han framför i klartext franska (och sina egna) uppfattningar om Lissabonfördragets framsteg och brister på ett sätt som borde intressera ansvariga politiker och tjänstemän i EU-länderna.

De detaljerade besluten som behövs för att genomföra Lissabonfördragets bestämmelser kommer snart att bli föremål för intensiv beredning under franskt ordförandeskap, med Sverige och Tjeckien som följande i turordning inom samma ordförandetrojka. Därför har de Poncins avvägningar en särskild aktualitet, både för dessa länder och de övriga medlemsstaterna som deltar i beredningen.

Utöver de direkt engagerade aktörerna kan boken rekommenderas för journalister, statsvetare och jurister med intresse för Europeiska unionen.

Étienne de Poncins: Le traité de Lisbonne en 27 clés (Éditions Lignes de Repères, 2008 ; 261 pages ; 18,50 €)


Ralf Grahn

tisdag 13 maj 2008

Lissabonfördraget: den färskaste konsolideringen

Europadagen till ära publicerades Lissabonfördraget i Europeiska unionens officiella tidning:

http://eur-lex.europa.eu/JOHtml.do?uri=OJ:C:2008:115:SOM:SV:HTML

I nummer 9.5.2008 C 115 finns konsoliderade versioner av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på EU:s 23 officiella språk.

Utöver webbversionen skulle det konsoliderade Lissabonfördraget ges ut i bokform samma dag, men det kan ta en tid innan böckerna når Norden.

För var och en som arbetar seriöst med EU-fördragen i den form de får när Lissabonfördraget träder i kraft är det naturligt att använda den version som publicerats i Officiella tidningen som referens, även om de konsoliderade versionerna strängt taget inte är juridiskt bindande.

I vardagligt bruk går det gott att utnyttja tidigare svenska konsolideringar utgivna av rådet (publicerad 16 april 2008), SNS Förlag (i behändigt pocketformat) och Sieps eller någon av de existerande konsolideringarna på andra språk än svenska.


Ralf Grahn

fredag 9 maj 2008

Europadagen: Schumandeklarationen






Den franska utrikesministern Robert Schuman lade den 9 maj 1950 fram ett förslag, som ledde till att den Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) bildades. Nästan sex årtionden senare har vi genom Lissabonfördraget inom synhåll Europeiska unionen (EU) som en samlad skapelse som Europeiska gemenskapen smälter ihop med.

Trots att Europeiska unionen på många sätt är ofullbordad erbjuder EU den bästa möjligheten till säkerhet och välstånd för 500 miljoner medborgare och 27 medlemsländer i en värld som snabbt globaliseras.

På Europadagen 2008 finns det skäl att fundera på hur den fredliga och frivilliga föreningen av vår världsdel började. Här följer Schumandeklarationen:

"Världsfreden kan inte upprätthållas utan konstruktiva insatser mot hotande faror.Det bidrag som ett organiserat och levande Europa kan tillföra civilisationen är oumbärligt för att bibehålla fredliga förbindelser. I sin roll som företrädare under mer än 20 år för ett enat Europa, har Frankrike alltid haft som grundläggande mål att tjäna freden. Europa enades inte och följden blev krig.

Ett enat Europa kan inte bli verklighet på en enda gång och inte heller genom en helhetslösning. Det kommer att bygga på konkreta resultat, varigenom man först skapar en verklig solidaritet. Sammanslutningen av Europas nationer kräver att det gamla motsatsförhållande som rått mellan Frankrike och Tyskland undanröjs. De åtgärder som vidtas måste i första hand avse dessa två länder.

Därför föreslår den franska regeringen att åtgärder omedelbart vidtas på en avgränsad men avgörande punkt.

Frankrikes regering föreslår att den fransk-tyska kol- och stålproduktionen underställs en gemensam hög myndighet, inom ramen för en organisation som är öppen för deltagande av övriga europeiska länder.

Sammanslagningen av kol- och stålproduktionen kommer omedelbart att möjliggöra upprättandet av en gemensam grundval för ekonomisk utveckling som ett första steg mot en europeisk federation och kommer att förändra framtiden för dessa områden som så länge har ägnat sig åt att producera krigsmateriel som ofta vänts mot dem själva.

Den solidaritet i produktionen som därmed skapas kommer att visa att krig mellan Frankrike och Tyskland inte endast blir otänkbart, utan även praktiskt omöjligt. Skapandet av denna kraftfulla produktionsenhet, öppen för alla länder som vill delta och så småningom kapabel att tillhandahålla alla medlemsstater de grundläggande förutsättningarna för industriell produktion på lika villkor, kommer att lägga den verkliga grunden för deras ekonomiska enande.

Denna produktion kommer att erbjudas hela världen utan åtskillnader eller undantag, i syfte att bidra till höjd levandsstandard och utveckling av fredsarbetet. Europa skulle med sina utökade resurser kunna förverkliga en av sina viktigaste uppgifter: utvecklingen av den afrikanska kontinenten. På så sätt kommer den sammanslagning av intressen som krävs för att skapa en ekonomisk gemenskap att förverkligas enkelt och snabbt och skapa grogrunden för en större och fastare gemenskap mellan länder som länge har ställts mot varandra i blodiga konflikter.

Genom att slå samman basproduktionen och inrätta en ny hög myndighet, vars beslut är bindande för Frankrike, Tyskland och övriga länder som ansluter sig, kommer detta förslag att skapa de första konkreta grundvalarna för en europeisk federation som är oundgänglig för att bevara freden.För att befrämja genomförandet av dessa mål, är den franska regeringen beredd att inleda förhandlingar på följande grunder.

Den gemensamma höga myndigheten kommer att ges i uppdrag att snarast möjligt säkerställa: modernisering av produktionen och förbättring av dess kvalitet; tillhandahållande av kol och stål på exakt lika villkor för de franska och tyska marknaderna samt för övriga anslutna länders marknader; utveckling av gemensam export till andra länder; samt utjämning och förbättring av levnadsvillkoren för dem som arbetar inom dessa industrier.

För att nå dessa mål utifrån de mycket skilda villkor som för närvarande råder för de anslutande ländernas produktion måste vissa övergångsåtgärder genomföras, vilka omfattar en produktions- och investeringsplan, mekanismer för prisutjämning samt en omställningsfond för att underlätta rationalisering av produktionen. Handeln med kol och stål mellan de anslutna länderna kommer omedelbart att befrias från alla tullavgifter och differentierade transporttariffer kommer inte att kunna tillämpas på den. Stegvis kommer villkor att skapas som automatiskt säkerställer den mest rationella fördelningen av produkterna på den högsta produktionsnivån.

Till skillnad från internationella karteller, vilkas syfte är att dela upp och exploatera de nationella marknaderna genom restriktiv praxis och upprätthållandet av höga vinstnivåer, kommer den föreslagna organisationen att möjliggöra sammanslagning av marknader och ökad produktion.

De huvudsakliga principer och åtaganden som har angetts ovan kommer att bli föremål för ett fördrag mellan staterna. De förhandlingar som krävs för att fastställa genomförandeåtgärderna kommer att genomföras med bistånd av en gemensamt utsedd skiljedomare, som ansvarar för att avtalen överensstämmer med principerna och vid fall av oöverkomliga motsättningar fastställer en godtagbar lösning.

Den gemensamma höga myndigheten med ansvar för hela ordningen kommer att vara sammansatt av oavhängiga personer som utses på jämställd grund av regeringarna; en ordförande kommer att väljas gemensamt av regeringarna; dess beslut kommer att gälla i Frankrike, Tyskland och övriga anslutna länder. Avpassade bestämmelser kommer att säkerställa de nödvändiga möjligheterna att överklaga den höga myndighetens beslut.


En företrädare för Förenta nationerna vid denna myndighet skall ansvara för att två gånger per år överlämna en offentlig rapport till FN, med en redogörelse för hur det nya organet arbetar, särskilt när det gäller värnandet om fredssträvandena.

Inrättandet av den höga myndigheten påverkar på inget sätt företagens ägarförhållanden. I utövandet av sitt uppdrag kommer den höga myndigheten att beakta de befogenheter som har överförts på den internationella myndigheten för Ruhrområdet och alla skyldigheter som har ålagts Tyskland, i den utsträckning de fortfarande gäller."


Källa:

Europeiska kommissionens webbsida ’Deklarationen av den 9 maj 1950

http://europa.eu/abc/symbols/9-may/decl_sv.htm

***

Lissabonfördraget är inte det slutliga svaret på Europas utmaningar, utan en etapp på vägen mot europeisk demokrati, säkerhet och välstånd.


Ralf Grahn


P.S. Jag har på engelska behandlat de förändringar Lissabonfördraget medför i fördraget om Europeiska unionen. Därefter har jag en artikel i taget redogjort för fördraget om Europeiska unionens funktionssätt så att reformprocessen finns utförligt beskriven för hittills 84 artiklar:

http://grahnlaw.blogspot.com/