onsdag 11 januari 2017

EU i blåsväder

Hobbes är här igen. De geopolitiska utmaningarna har tornat upp sig medan den inre splittringen i Europeiska unionen har ökat.

Eftersom de europeiska nationalstaterna tidigare har varit katastrofalt kortsynta, är skäl att fråga sig vad de borde göra för att förvandla EU från offer till en konstruktiv spelare.  Det försöker jag göra i artikeln Myopia or Utopia?

Den ingår i tidningen New Europes specialnummer Our World in 2017, där ett hundratal artiklar ger en bild av läget och handlingsberedskapen i Europeiska unionen och världen.


Ralf Grahn

söndag 8 januari 2017

En humanistisk inre marknad?

I två blogginlägg - del ett och del två - tittade vi på den rapport som professor Mario Monti Europadagen 2010 överlämnade till den Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso: En ny strategi för den inre marknaden i ekonomins och samhällets tjänst i Europa.


Konsumenter och medborgare

Jämsides med Montis utredningsarbete beredde Europaparlamentet på eget initiativ ett betänkande om om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare. Föredragande i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) var Louis Grech. Betänkandet A7-0132/2010 stod färdigt den 3 maj 2010 för behandling in plenum.


Plenardebatt i Europaparlamentet

Förslaget till resolution avancerade snabbt till plenardebatt som hölls den 19 maj, visserligen som en gemensam debatt om fyra betänkanden om Europa 2020-strategin (EU2020), sammanhållningspolitik, ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft (från s. 67 i diskussionsprotokollet):

– betänkandet av Lambert van Nistelrooij, för utskottet för regional utveckling, om hur synergieffekterna av medel öronmärkta för forskning och innovation enligt förordning (EG) nr 1080/2006 avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling har utnyttjats i städer och regioner såväl som i medlemsstaterna och i unionen [2009/2243(INI)] (A7-0138/2010),
– betänkandet av Louis Grech, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare [2010/2011(INI)] (A7-0132/2010),

– betänkandet av Liem Hoang Ngoc, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, om långsiktigt hållbara offentliga finanser för ekonomisk återhämtning [KOM(2009/0545 – 2010/2038 (INI))] (A7-0147/2010), och
– betänkandet av Ricardo Cortés Lastra, för utskottet för regional utveckling, om sammanhållningspolitikens bidrag till att uppnå Lissabonmålen och målen för EU 2020 [2009/2235(INI)] (A7-0129/2010).

När nästan allt som berör ekonomiska frågeställningar på EU-planet diskuterades  samtidigt och inläggen breddade frågeställningarna ytterligare, är det kanske inte så överraskande att diskussionen om den inre marknaden inte var särskilt detaljerad eller djuplodande.   

Föredragandens inlägg kunde erbjuda en möjlighet att fokusera på väsentligheter och utkristallisera knäckfrågor i betänkandet, vilket har en viss betydelse eftersom utskottsbetänkanden i Europaparlamentet ofta liknar önskelistor för allt mellan himmel och jord.


Inre marknaden

För utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd presenterade Louis Grech (s. 70-71) betänkandet om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare [2010/2011(INI)] (A7-0132/2010). I inlägget hänvisade föredraganden till grundtanken i Montis färska rapport:


För att åstadkomma en livskraftig och stark inre marknad måste vi därför överbrygga motsättningen mellan marknadsintegration och sociala mål, något som Mario Monti tog upp i sin analytiska och stimulerande rapport. Det bästa systemet är, när allt kommer omkring, ett system som lyckas skapa balans mellan en vital och konkurrenskraftig ekonomi med incitament till innovation och skapande av nya arbetstillfällen och en ekonomi som ger konsumenten det skydd och även de sociala och miljömässiga garantier som våra medborgare kräver. Allt detta måste åstadkommas i en anda av kompromiss och solidaritet.

I den vidlyftiga diskussionen som gällde allt från konkurrenskrafts- och tillväxtprogrammet EU2020 till den ekonomiska styrningen, kommenterade Michel Barnier på kommissionens vägnar Montis rapport och Europaparlamentets betänkande om den inre marknaden (s. 72):

Förutom dessa särskilt viktiga initiativ, dessa EU-instrument, kommer vi också att mobilisera den inre marknaden, finansiella påtryckningsmedel och utrikespolitiska instrument för att eliminera vissa hinder. Jag vill också rekommendera Mario Montis rapport som lades fram för ett par dagar sedan, och jag vill också uttrycka min erkänsla för det intelligenta arbete som utförts av Louis Grech, en man som ger den inre marknaden en humanistisk och mer konkret dimension så som jag själv skulle vilja göra.

Med konkretiseringen av Europa 2020-strategin under arbete samt den ekonomiska och finansiella krisen på gång, var inte diskussionen om den inre marknaden allmänt taget särskilt omfattande eller specifik. Ett undantag var Malcolm Harbour, som för ECR-gruppen lyfte fram betydelsen av den inre marknaden vid sidan av de sju flaggskeppsinitiativen för EU2020 (s. 76):

Min andra synpunkt är att jag anser att återupplivandet av den inre marknaden bör göras till ett åttonde huvudinitiativ. Detta innebär inte att komplicera saker och ting i onödan, eftersom det borde vara initiativ nummer ett. Ni har hört från Louis Grech att det finns potential för att skapa arbetstillfällen, för att uppmuntra till mer innovation och för att övergå till en mer hållbar ekonomi, men vi behöver stöd från medborgare och konsumenter för detta förslag.

Evelyne Gebhardt (S&D) underströk de sociala aspekterna i partikamraten Grechs betänkande om den inre marknaden (s. 81):

I ert betänkande påpekar ni också mycket riktigt att en meningsfull bedömning av den inre marknadens sociala, konsumentrelaterade, miljömässiga och ekonomiska följder, och av de beslut som vi fattar inom den inre marknaden, är särskilt viktig. Det är just det som har saknats hittills, eller som inte har gjorts tillräckligt synligt för våra medborgare. Det är mycket viktigt att lyfta fram de humanistiska sidorna av vår politik och helhetssynen, även när det gäller den inre marknaden.

I ert betänkande nämner ni en sak som är särskilt viktig för oss socialdemokrater, och det är att socialpolitiken bör ställas i förgrunden för den inre marknaden och att det är särskilt viktigt att skydda tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Dessutom uppmanar ni till att dra upp en strategi för bättre information om de sociala fördelarna med den inre marknaden.

Det räcker med att betrakta dessa få punkter för att inse att vi skulle kunna uppnå en hel del om bara Europeiska kommissionen gav oss sitt stöd. Jag hoppas också verkligen att kommissionen på allvar kommer att ta tillfället i akt med Louis Grechs betänkande och sätta framsteg för EU-medborgarna i centrum. Detta uppmanar jag mycket starkt till, och som vi vet har Michel Barnier redan samtyckt. Om vi närmar oss den inre marknaden ur denna vinkel, kommer EU:s politik att mötas med större acceptans och vi kommer att kunna se fram mot en bättre framtid.

När föredraganden Louis Grech avrundade debatten (s. 110) instämde han med Malcolm Harbour om betydelsen av den inre marknaden och med Evelyne Gebhardt om behovet av starkt ledarskap från EU-institutionerna, särskilt från kommissionen.


Kommentar

När jag funderar över vad matnyttigt debatten bidrog med för utvecklingen av den inre marknaden så är det närmast två aspekter som framträder.

Utskottets skuggrapportör Malcolm Harbour var den som klarast uttryckte den inre marknadens strategiska potential och betydelse: det borde vara initiativ nummer ett.

Michel Barnier (EPP) för kommissionen samt föredraganden Louis Grech och ledamoten Evelyne Gebhardt som företrädde socialisterna (socialdemokraterna) underströk det sociala i EU:s marknadsekonomi som en förutsättning för acceptans och utveckling av den inre marknaden.

Viljan att bygga en bro till en historisk kompromiss var stark. Kommissionären för den inre marknaden, Barnier, blev nästan lyrisk när han gav marknaden ett humanistiskt skimmer (une dimension humaniste et plus concrète). Även Gebhardt lyfte fram det humanistiska: Es ist eine ganz wichtige Herangehensweise, wirklich das Humanistische, das Ganzheitliche der Politik auch beim Binnenmarkt aufzuzeigen.


Ralf Grahn

fredag 30 december 2016

Mario Monti (2010): En ny strategi för den inre marknaden II

I föregående inlägg var vi redan inne på professor Mario Montis rapport, En ny strategi för den inre marknaden i ekonomins och samhällets tjänst i Europa. Monti   överlämnade strategin, som erbjuder en utgångspunkt för att betrakta utvecklingen av den inre marknaden under 2010-talet,  till den Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso den 9 maj 2010 (Europadagen).  


Social marknadsekonomi

Kärnfrågan i rapporten var, som Monti skrev i kapitel 3, hur man ska kunna ge ny dynamik åt den inre marknaden. Svårigheterna att nå samförstånd illustrerade han genom den osämja målen Viking, Laval och Rüffert hade blottat (s. 74). Därför diskuterade han försöken att hitta lösningar beträffande utstationeringsdirektivet, nu med Lissabonfördragets målsättning om en social marknadsekonomi som bas.

Med sikte på att reformera den inre marknaden jämsides med hänsyn till skyddsbehov, analyserade Monti arbetstagares rättigheter, tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, offentlig upphandling, beskattning, industripolitik och mer jämlika internationella konkurrensförutsättningar.  


Stark inre marknad

I kapitel 4 konstaterade Monti att 80 procent av reglerna på den inre marknaden fastställts i direktiv, men att det kan vara skäl att använda tydliga, förutsägbara och effektiva förordningar (s. 101).

En möjlighet kan vara att erbjuda parter ett EU-regelverk som option (då kallat den 28:e ordningen) som ett alternativ till nationella regler.

Med tanke på den häftiga diskussionen om lobbyverksamhet på EU-nivå påminde Monti att EU-systemet är mer motståndskraftigt mot särintressens inverkan på lagstiftning än många nationella politiska system (s. 102).

Monti fann det paradoxalt att de tolv värsta syndarna i fråga om eftersläpningar i genomförandet av EU-lagstiftningen var medlemsstater som deltog i eurosamarbetet (s. 104).  

Enligt Monti borde överträdelseförfarandena påskyndas, särskilt rörande otillräckligt genomförande. Kommissionens befogenheter borde stärkas i överträdelsefrågor och statsstödsärenden på liknande sätt som rörande konkurrensbegränsande beteenden  och företagskoncentrationer (s. 106).

Som ett gott exempel lyfte Monti fram den ömsesidiga utvärderingsprocess som finns inskriven in tjänstedirektivet för att förbättra kvaliteten i genomförandet, underlätta utbytet av bästa praxis och erbjuda möjligheten att föreslå ändringar i gällande lagstiftning. Modellen kunde utvidgas till andra lagstiftningsinitiativ (s. 108).


Politiskt initiativ

Montis rapport utmynnade i ett initiativ om att stärka den inre marknaden samt den ekonomiska och monetära unionen (kapitel 5, från s. 112). Kommissionen kunde stärka sin roll som pådrivande kraft, men det behövdes kraftigare insatser från de övriga EU-institutionerna, inklusive Europeiska rådet.

Medlemsstaterna har fattat det djärva beslutet att införa en gemensam valuta. Enligt Monti krävde det som minimum att länderna deltar effektivt i en inre, integrerad, flexibel marknad, som är en nödvändig förutsättning för ett optimalt fungerande valutaområde och sörjer för förbättrad produktivitet och konkurrenskraft.

Den inre marknaden skulle även tas upp som en viktig beståndsdel när EU byggde  upp sitt ekonomiska styrsystem (s. 116).   

Det tål att upprepas med tanke på det mycket snäva utrymmet för finanspolitiska stimulansåtgärder, att en effektivare inre marknad är EU:s bästa interna källa till tillväxt och ökad sysselsättning (s. 10).


Ralf Grahn

lördag 24 december 2016

Mario Monti (2010): En ny strategi för den inre marknaden I

Europadagen 2010 överlämnade professor Mario Monti sin rapport, En ny strategi för den inre marknaden i ekonomins och samhällets tjänst i Europa, till den Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso.

I uppdraget hade Barroso efterlyst hur EU ska finna en förnyad politisk vilja för att den inre marknaden ska nå sin fulla potential. Kommissionens ordförande pekade på Lissabonfördragets målsättning om en “en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft”.

Vi som intresserar oss för den inre marknadens utveckling under 2010-talet kan än i dag med behållning läsa Montis betraktelse. Redan i inledningen (s. 6) sammanfattar han utmaningen, till vilken han återkommer senare (s. 21):

Den inre marknaden är i dag mindre populär än någonsin, samtidigt som Europa behöver den mer än någonsin.

För utredaren var det viktigt att hitta elementen till en stor kompromiss mellan fyra olika grupper av medlemsstater: sociala marknadsekonomier på kontinenten, anglosaxiska länder, central- och östeuropeiska länder samt nordiska länder. En rätt ingående beskrivning av de kulturella olikheterna från sidan 30 utmynnar i en proaktiv, ny och bred strategi för en starkare inre marknad (från sidan 33).  

Meningen med den nya strategin var att skydda den inre marknaden från den risk som ekonomisk nationalism utgör, utvidga den in på nya områden som är avgörande för tillväxten i Europa och bygga upp ett tillräckligt samförstånd kring den.  

För Monti var syftet att få bort de flaskhalsar som fanns kvar och fylla de luckor och brister som hämmar innovationer och tillväxtpotentialen på den inre marknaden. I väl avvägda tongångar resonerade han sig fram till rekommendationer om att (s. 8 och 34-35):

  • slå vakt om en inre marknad som fungerar bättre för medborgare, konsumenter och små och medelstora företag,
  • upprätta en digital inre marknad,
  • utnyttja den inre marknadens potential att främja grön tillväxt och Europas omvandling till en resurseffektiv ekonomi med låga utsläpp,
  • dra full nytta av den inre marknaden för varor,
  • utnyttja den fulla potentialen i den inre marknaden för tjänster,
  • garantera arbetskraftens geografiska rörlighet på den inre marknaden,
  • upprätthålla en “fysisk” infrastruktur för den inre marknaden.

Rapportens syfte var inte att sjunka in i sektorspecifika problem, utan att erbjuda en bred analys av den existerande inre marknaden och föreslå en övergripande strategi för att ge den ny dynamik (s. 20). Huvudlinjerna för en starkare inre marknad behandlas dock i kapitel 2 (från sidan 38), där Monti påminner om det ädla syftet på individplanet (s. 41):

Den inre marknaden med sina fyra friheter förkroppsligar ett ideal: ett gränslöst område mellan olika länder där människor utan åtskillnad kan flytta, arbeta, forska eller starta företag.

Specifika åtgärder var dock av nöden för att medborgarna, konsumenterna samt de små och medelstora företagen skulle kunna utnyttja de utvidgade möjligheterna aktivt, konstaterade Monti (s. 41), innan han presenterade mer detaljerade förslag.

På motsvarande sätt lade Monti fram väl avvägda synpunkter och rekommendationer på de övriga områdena i kapitel 2 (från s. 49).  

Utöver de tidigare nämnda områdena betraktade Monti i det andra kapitlet även den inre marknaden för kapital och finansiella tjänster (från s. 67).

Visserligen har det att göra med det strategiska greppet och det allmänna betraktelsesättet, men samtidigt är det skrämmande hur fräscha Montis handlingsinviter verkar än i dag.


Ralf Grahn

torsdag 22 december 2016

Den inre marknaden i koncentrat

Är det möjligt att reducera den europeiska inre marknaden som till en buljongtärning? Jag försöker i det följande samla kärningredienserna till en essens.  


Social marknadsekonomi

Artikel 3.3 fördraget om Europeiska unionen (FEU) konstaterar att unionen ska upprätta en inre marknad och definierar den närmare som en “social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft”:

3.   Unionen ska upprätta en inre marknad. Unionen ska verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Den ska främja vetenskapliga och tekniska framsteg.

Nyckel är den fria rörligheten, som återges i ett nötskal i artikel 26.2 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt:

2.   Den inre marknaden ska omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördragen.

På den inre marknaden och i EU mer allmänt spelar diskrimineringsförbudet i första stycket artikel 18 EUF-fördraget en avgörande roll:

Inom fördragens tillämpningsområde och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i fördragen, ska all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.


Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Utöver den Europeiska unionens 28 medlemsländer ingår tre av de fyra EFTA-länderna i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). På detta sätt deltar Island, Liechtenstein och Norge i den inre marknaden, medan Schweiz har en mer begränsad tillgång till den inre marknaden genom ett antal bilaterala avtal med EU.

Närmare information om EES från Regjeringen på norska och från EFTA/EEA på engelska.


Brexit  

Enligt uppgifter från Eurostat omfattar den inre marknaden 515640100 personer 2016 (EU + EES). Visserligen kommer den inre marknadens befolkning (drygt 515 miljoner) att minska till omkring 450 miljoner om cirka 65 miljoner britter de närmaste åren lämnar inte enbart EU utan även EES genom Brexit.  

I koncentrat

Den inre marknaden, som består av 31 länder med en befolkning om drygt 515 miljoner, strävar till en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft genom fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital och förbud mot diskriminering på grund av nationalitet.


Ralf Grahn

söndag 27 november 2016

Europaparlamentet och inremarknadsstrategin

Den inre marknaden skapar i dag betydande välståndsfördelar, men mycket mindre än vad den kunde ge. Enligt studien Mapping the Cost of Non-Europe, 2014-19 (European Parliamentary Research Service EPRS; Third Edition: April 2015; 86 sidor) kunde europeiska lösningar årligen bidra med ytterligare 615 miljarder euro genom den inre marknaden och 415 miljarder euro genom den digitala inre marknaden, som vi såg i föregående inlägg.

Vi ska nu inleda en ingående granskning av utvecklingen på den inre marknaden.

Innan Europeiska kommissionen den 28 oktober 2015 publicerade sin inremarknadsstrategi COM(2015) 550  var Europaparlamentet proaktivt.


IMCO

Eftersom kommissionens meddelande inte var ett lagförslag som krävde parlamentets medverkan tog Europaparlamentet redan före offentliggörandet initiativ till ett betänkande om inremarknadsstrategin. På parlamentets webbplats för uppföljning av lagstiftningen Oeil kan vi följa proceduren på engelska eller franska: 2015/2354(INI) Single market strategy.

Uppdraget gick till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, förkortat IMCO efter Committee on the Internal Market and Consumer Protection. Föredragande var Lara Comi (EPP, IT).  Utskottets samråd  den 23 februari 2016 med företrädare för intresseorganisationer leddes av ordföranden Vicky Ford (ECR, UK) och diskussionen finns bandad för den som är intresserad (2:22).


Expertutredningen

Den legendariske kommissionsordföranden Jacques Delors lär ha sagt att ingen förälskar sig i en gemensam marknad, men enheten för europeiskt mervärde vid Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS) kommer nog rätt nära.
I god tid, i februari 2015, hade IMCO-utskottet tagit initiativ till en grupp (panel) på hög nivå för att ta ett strategiskt grepp om den inre marknaden. De sakkunnigas rapport om att utnyttja den inre marknadens potential publicerades i januari 2016 (tillgänglig enbart på engelska): A strategy for completing the Single Market: the trillion euro bonus - Report of the High-Level Panel of Experts to the IMCO Committee (EPRS European Parliamentary Research Service; January 2016; 119 sidor).

Experterna vill ha en bättre styrning av den inre marknaden, från Europeiska rådet, via medlemsländernas regeringar till regioner och kommuner. De nationella företrädarna borde - i Bryssel och på hemmaplan - engagera sig för de gemensamma fördelarna i stället för att bromsa och urvattna.  

I några blogginlägg kommer jag att göra plock i högnivågruppens rapport.



Ralf Grahn

lördag 26 november 2016

Åtgärder på unionsnivå: europeiskt mervärde

Senast hänvisade jag till utredningen om den potentiella nyttan av en mer genuin inre marknad (i vid bemärkelse). Enheten för europeiskt mervärde vid Europaparlamentets utredningstjänst har fortsatt projektet för att påvisa nyttan av åtgärder på unionsplanet. Parlamentet har publicerat en sammanställning av sektorutredningarna, med två uppdateringar.


Europeiskt mervärde: flera politikområden

Den senaste utgåvan som innefattar flera politikområden uppskattar den potentiella nyttan av EU-åtgärder till 1597 miljarder euro:
Mapping the Cost of Non-Europe, 2014-19 (European Parliamentary Research Service EPRS; Third Edition: April 2015; 86 sidor). Utöver originalspråket engelska finns studien tillgänglig även på spanska, tyska, franska och portugisiska.

Studien samlar analyser och rapporter där Europaparlamentet har sett att:

målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå’ (artikel 5.3 EU-fördraget).
Det handlar alltså om viktiga sidor av principerna om subsidiaritet och proportionalitet: åtgärder på europeisk nivå när det finns ett europeiskt mervärde att hämta för företag, arbetstagare, skattebetalare eller konsumenter.  

Analysen gäller ett antal viktiga politikområden: den digitala ekonomin; den inre marknaden och trafik; den ekonomiska och monetära unionen (EMU) och bankunionen; energi och miljö; forskning och utveckling; medborgarnas rättigheter; socialpolitik; och internationella förbindelser.

Europeiska lösningar bidrar sedan länge till levnadsstandard och sysselsättning, men längre gående integrering kunde på sikt höja bruttonationalprodukten för EU28 med 1597 miljarder euro, lika med 12 procent, vilket borde väcka både medborgare och politiker till ljudliga reformkrav. Se Cost of NON-Europe Map (april 2015) från enheten för europeiskt mervärde vid Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS).

Av de potentiella fördelarna kunde den inre marknaden enligt denna sammanfattande utredning bidra med 615 miljarder euro och den digitala inre marknaden med 415.


Ralf Grahn