Polen: kyrkan och staten

I Frankrike är åtskillnaden mellan kyrka och stat (laïcité) en av de grundläggande republikanska värderingarna. I Polen är det annorlunda.

I onsdags uppmanade de polska katolska biskoparna landets nya regering att stå fast vid det polska undantaget beträffande Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Enligt Lissabonfördraget (artikel 6.1) blir stadgan juridiskt bindande även om den inte tas in i själva fördraget. I nuet är stadgan politiskt bindande i stöd av ett gemensamt uttalande av institutionerna vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000. Stadgan ingick i det konstitutionella fördraget, men det trädde ju inte i kraft.

Unionsrättens enhet minskas dock av ett antal undantag (opt-outs) som utgjort priset för att nå enhälliga beslut. Ett av dessa undantag finns i protokoll nummer 7 om Polens och Förenade kungarikets tillämpning om stadgan om de grundläggande rättigheterna. Vad protokollet verkligen innebär kommer att bli en grannlaga fråga för jurister under kommande år. Jag citerar:

”Artikel 1

1. Stadgan skall inte utvidga Europeiska unionens domstols, eller någon av Polens eller Förenade kungarikets domstolars möjlighet att fastslå at Polens eller Förenade kungarikets lagar och andra författningar, administrativa praxis eller administrativa åtgärder är oförenliga med de grundläggande rättigheter, friheter och principer som den bekräftar.

2. I synnerhet, och för att skingra varje tvivel, innehåller avdelning IV i stadgan ingenting som medför rättigheter tillämpliga på Polen eller Förenade kungariket som kan bli föremål för rättslig prövning, utom i den mån Polen eller Förenade kungariket har föreskrivit sådana rättigheter i sin nationella lagstiftning.

Artikel 2

Om det i en bestämmelse i stadgan hänvisas till nationell praxis och nationell rätt, skall den vara tillämplig på Polen eller på Förenade kungariket endast i den mån de rättigheter och principer som den innehåller erkänns i Polens eller Förenade kungarikets praxis eller rätt.”

***

I stadgan om det nya EU-fördraget och i stadgan om grundläggande rättigheterna avgränsas tillämpningsområdet i repriser (till lust och leda).

Ändå finns det en gemensam förklaring (nummer 29) som betonar samma frågor (andra stycket):

”Stadgan utvidgar inte tillämpningsområdet för unionsrätten utöver unionens befogenheter och fastställer inte någon ny befogenhet eller uppgift för unionen, och ändrar inte de befogenheter och uppgifter som fastställts genom fördragen.”

Polen har ytterligare avgett en egen förklaring (nummer 51) om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna:

”Stadgan påverkar inte på något sätt medlemsstaternas rätt att lagstifta på området för allmän moral, familjerätt samt skyddet för människans värdighet och respekt för människans fysiska och moraliska integritet.”

(I en annan förklaring, nummer 53, meddelar Polen att landet respekterar de sociala rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter i stadgan.)

***

Mitt syfte med exkursen var att visa varför europarätten är en så pervers njutning. I stället för en klar och redig grundlag (som den amerikanska) har vi grundfördrag som är långa som nödår och detaljerade till tusen. Men inte heller det räcker; dessutom ska vi ha en uppsjö av materiella undantag och skiftande politiska förklaringar.

Eftersom vi ännu inte har en svensk konsoliderad version av Lissabonfördraget, måste reformfördragets ändringar läsas jämsides med de gällande fördragen. Dessutom måste förekomsten av protokoll och förklaringar konstateras och deras innebörd tolkas, punkt för punkt.

***

I sak är både Polen och Storbritannien medlemmar av Europarådet och bundna av dess konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inklusive den europeiska människorättsdomstolens domar.

EU-stadgan kan i korthet sägas vara en uppdaterad version av Europakonventionen, så att den även innehåller senare bestämmelser som har tillkommit genom tilläggsprotokoll samt genom EU:s nu gällande regler om medborgarskap i vid mening.

EU-stadgan tillför egentligen ingenting nytt, den bara samlar och synliggör det som redan är gällande rättigheter och principer. Den tillför inte unionen några nya befogenheter.

Ändå leder rädslan eller behovet att profilera sig till att två länder friskriver sig. Magna Chartas hemland Storbritannien fruktar att de egna medborgarna kunde få nya rättigheter på arbetsmarknaden. Polens förra regering ville en gång för alla ta avstånd från homosexuella äktenskap, aborter och annan styggelse.

***

Tillbaka till Polen och politiken. De katolska biskoparna tar klart ställning i moraliska frågor som hör till området för den världsliga lagstiftningen. I Spanien har kyrkan bedrivit aktiv opposition mot regeringens planer på (världslig) medborgarfostran i skolorna.

Hur långt är det berättigat att kyrkan eller kyrkorna uttrycker sina åsikter i moralfrågor, direkt uppviglar till civilt motstånd eller försöker styra folkets och lagstiftarnas röstningsbeteende?

Den nya polska regeringen har profilerat sig som europavänlig, men ratificeringen av reformfördraget kräver två tredjedelars majoritet i parlamentet, vilket förutsätter stöd av den moralkonservativa oppositionen. Lech Kaczynski sitter kvar som president och han kunde lägga in sitt veto mot en misshaglig ratificering.

Regeringen har valt att krypa till korset. Polen står fast vid undantaget.


Ralf Grahn


Källor:

Polens Bischöfe gegen die EU-Grundrechte-Charta; Deutsche Welle, 22.11.2007;
http://www.dw-world.de

Poland’s New Cabinet Retains EU Charter Opt-Out; Deutsche Welle, 23.11.2007;
http://www.dw-world.de