EUs jordbrukspolitik reformeras?

Europeiska unionens gemensamma jordbrukspolitik är fortfarande den största utgiftsposten i budgeten. De grundläggande principerna skrevs in i Romfördraget om Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC). På femtio år har världen förändrats mycket, men inte ramarna för jordbrukspolitiken.

År 1957 var kriget ännu i färskt minne i de sex ursprungliga medlemsländerna och en trygg tillgång till livsmedel ett bekymmer för politikerna. I dag är fetman ett större problem i EU-länderna.

***

Enligt artikel 33.1 i EG-fördraget skall den gemensamma jordbrukspolitiken ha som mål att

a) höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften,

b) på så sätt tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket,

c) stabilisera marknaderna,

d) trygga försörjningen,

e) tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.

***

Jordbruksbefolkningens levnadsstandard prioriteras alltså framom konsumenternas och skattebetalarnas intressen.

Kommissionen förvaltar den gemensamma jordbrukspolitiken under medlemsländernas (rådets) uppsikt. Rådet utfärdar förordningar och direktiv samt fattar beslut, medan Europaparlamentet blott hörs (artikel 37.2 tredje stycket).

Europaparlamentet kan föra fram önskemål om jordbruksbudgeten, men inte fatta bindande beslut om ändringar, eftersom dessa utgifter anses vara obligatoriska. (Reformfördraget eller Lissabonfördraget stärker Europaparlamentets ställning genom att slopa indelningen i obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter.)

Inkommande vecka kommer kommissionen att lägga fram sin syn på 2008 års översyn av jordbrukspolitiken. Ofta används ordet hälsokontroll (CAP health check) för att beskriva översynen.

Uppgifter som sipprat ut i offentligheten tyder inte på att översynen kommer att medföra särskilt djupgående förändringar, något som den gärna använda termen hälsokontroll ger en antydan om.

På grund av jordbrukets centrala roll i unionens budget, får detta följder för den allmänna budgetöversynen 2008-09, där alla inkomster och utgifter ska ingå, inklusive jordbruket och budgetrabatterna.

Utsikterna för radikala reformer är dock inte stora då heller, eftersom överenskommelsen år 2002 mellan Frankrikes Jacques Chirac och Tysklands Gerhard Schröder tilläts flyta in i den nuvarande budgetramen, som tryggar jordbruksutgifterna till slutet av år 2013.

Särskilt Frankrike har envetet försvarat den gemensamma jordbrukspolitiken, till och med på bekostnad av de möjligheter ett avtal under världshandelsorganisationen WTO:s Doharunda skulle erbjuda industrin och servicenäringarna i Europa.

Finlands roll är intressant. Å ena sidan uppträder landets företrädare som pådrivare när det gäller att ta till vara de möjligheter globaliseringen erbjuder och att förbättra Europeiska unionens konkurrenskraft genom reformer i Lissabonagendans anda. Å andra sidan har Finland upprepade gånger bildat front tillsammans med Frankrike och andra länder för att skydda jordbruket mot förändrings- och reformtryck.

Sverige har tillsammans med Storbritannien hört till de länder som konsekvent har drivit på frihandel, ekonomiska reformer och en radikal förnyelse av den gemensamma jordbrukspolitiken.


Ralf Grahn