lördag 17 november 2007

Jordbrukspolitiken: förnyare och bevarare

Den överväldigande majoriteten av Europeiska unionens medborgare, konsumenterna och skattebetalarna, har få vänner vid det bord där EU:s jordbruksministrar sitter. Ett utskott i det brittiska underhuset (House of Commons Environment, Food and Rural Affairs Committee) konstaterade att det finns en väl etablerad grupp reformvilliga länder (Britannien, Danmark, Nederländerna och Sverige). Utskottet välkomnade även samförståndet med Italien om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Utgångsläget för reformer är blygsamt i en union med 27 medlemsländer.

Trots allt bör man i en demokrati sträva till hållbara motiveringar och upplyst diskussion för att nå fram till en ansvarsmedveten politik och godtagbara resultat.

Några av utskottets slutsatser förtjänar därför att upprepas, eftersom de utmanar bromsklossarna att överväga sina ståndpunkter och åtminstone slipa argumenten för att, i slutändan, ändra sin hållning:

“Further reform of the CAP is both necessary and inevitable.”

“The only long-term justification for future expenditure of taxpayers’ money in the agricultural sector is for the provision of public goods. Payments should represent the most efficient means by which society can purchase the public goods – environmental, rural, social – it wishes to enjoy. For these payments to remain publicly acceptable, it is essential that they relate directly to the public goods provided and that, in turn, these public goods are measurable and capable of evaluation.”

“The objectives of the CAP have remained unchanged for the last 50 years and now seem dated. European agricultural policy has moved on since then, encompassing issues such as rural development, protection of the environment and animal welfare. The UK Government should begin negotiating, at the earliest opportunity, for a redrafting of the existing Article which lays out the objectives of the CAP – Article 33(1) – with the new text reflecting the wider context of modern rural policy.”

“Some of the key issues the UK Government must address in devising and pursuing such a rural policy for the EU should include:

· The prioritisation of objectives (for example, between environmental and rural development considerations)
· The degree of subsidiarity embodied in the new policy
· The relative advantages and disadvantages of financing such a policy – at least to some extent (i.e. co-financing) – at the Member State level
· How much of the current expenditure on the CAP would be required to fulfil the policy objectives chosen
· How best to manage the transition from the current CAP to this new ‘Rural Policy for the EU’
· The extent to which this new rural policy can contribute to the mitigation of, and adaptation to, climate change”

***

Reformfördraget eller Lissabonfördraget rör inte de anakronistiska målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (utom att fisket tas in under samma rubrik). Utskottets förhoppning om en snar förnyelse av grundfördragen ligger nog i en avlägsen framtid.

För en utomstående känns det överraskande att konsumenternas och skattebetalarnas intressen behandlas främst indirekt, som logiskt nödvändiga mottagare och betalare av kollektiva nyttigheter. Om regeringarna (jordbruksministrarna) i länderna för status quo inte bekymrar sig särskilt mycket om väljarna som helhet, kunde unionens medborgare i alla fall vara potentiella bundsförvanter för reformlägret.

Kommissionens diskussionsunderlag (grönbok) om översynen av jordbrukspolitiken 2008, utlovad till nästa vecka, ser ut att bli en kursorisk hälsokontroll, utan allvarligare diagnos eller behandling, för att inte tala om kirurgiska ingrepp. Därför ökar betydelsen av den översyn 2008-09 som ska gälla Europeiska unionens hela budget.

I december 2005 beslutade Europeiska rådet i praktiken och i maj 2006 bekräftade det interinstitutionella avtalet att kommissionen uppmanades ”att genomföra en fullständig och omfattande översyn som täcker alla aspekter på EU:s utgifter, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, och på inkomster, bland annat Förenade kungarikets rabatt, och lägga fram rapport om detta 2008-2009”.

För Jacques Chirac var löftet kanske ett skämt, men för Europas medborgare är det synnerligen viktigt.


Ralf Grahn


Källor:

House of Commons, Environment, Food and Rural Affairs Committee: The UK Government’s “Vision for the Common Agricultural Policy”; Published on 23 May 2007

Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning; Europeiska unionens officiella tidning 14.6.2006, C 139/1

Inga kommentarer: