Milibands utmaningar

När den brittiske utrikesministern David Miliband talade i Brygge, inför College of Europe, nämnde han utmaningar de enskilda staterna är alltför små och världsstyret alltför svagt att möta. Århundradets utmaningar är globala till sin räckvidd, inte nationella.

Osäkerheten och hoten år 2030 är klara. Inte ett Europa i krig inom sina gränser, utan i kamp med krafter utanför gränserna. Globalt kapital, människor och varor som man inte har slutit fred med. Religiös extremism och splittring utanför dörren. Osäkerhet rörande energin och en klimatförändring som hotar både tryggheten och välståndet. Konflikter och bristande stabilitet i regioner där vi har både ekonomiska och moraliska intressen.

***

Trots att Miliband försäkrade att Europeiska unionen varken ska bli en superstat eller en supermakt, leder hans lägesbeskrivning logiskt till behovet att se över EU:s mål och medel på alla plan: strategier, institutioner, resurser och operativ handling.

James Rogers, på bloggen Global Power Europe, har kritiserat bristen på logik. Det behövs både mjuk och hård makt i världen.

För egen del ska jag kort kommentera Milibands utmaningar med tanke på Europeiska unionens kommande prioriteringar.

Den yttre säkerheten är den grundläggande kollektiva nyttigheten, men i morgondagens värld kan den inte tryggas av de enskilda nationalstaterna. Det är på tiden att EU:s medlemsländer lyckas samla sig kring en fungerande utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, inklusive utvecklingen av ett gemensamt försvar. Det är nödvändigt att EU och Nato övervinner dödläget i sina relationer och finner fungerande samarbetsformer för det transatlantiska samarbetet.

Mjukare medel är bland annat EU:s utvidgning och grannskapspolitik, rättvisa handelsregler med omvärlden, utvecklingshjälp och humanitära aktioner. Europeiska värden som demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten hör till våra bästa potentiella exportvaror för en bättre värld.

Klimatpolitiken och energin kräver både utrikespolitisk handlingskraft och en fungerande inre marknad.

Den inre säkerheten innefattar gränsbevakning samt kamp mot terrorism, organiserad brottslighet och olaglig invandring. Vi behöver gemensamma åtgärder för arbetskraftsinvandring och regler för asyl.

Ekonomisk tillväxt och nya jobb kräver satsningar på Europas konkurrenskraft. Det gäller att gripa de möjligheter globaliseringen erbjuder, inte värja sig mot den genom kortsiktiga protektionistiska åtgärder.

Solidariteten gentemot de nya medlemsländerna måste finna uttryck som samtidigt skapar verkliga europeiska kollektiva nyttigheter, medan stödet för jordbruk och traditionell kohesion fasas ut.

Dessa politiska prioriteringar förutsätter fortsatta institutionella reformer: effektiva beslut och demokratisk legitimitet på alla områden.

De strategiska tyngdpunkterna bildar även hörnstenarna för EU:s kommande långtidsbudgeter.


Ralf Grahn


Källor:

David Miliband: Europe 2030: Model power not superpower; Brygge, den 15 november 2007; http://www.fco.gov.uk

James Rogers: David Miliband says ’no’ to a European superpower; Global Power Europe, 16 november 2007; http://www.globalpowereurope.eu