EU-ländernas stats- eller regeringschefer ska den 25 mars 2017 fira undertecknandet av Romfördragen om Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) för 60 år sedan. I princip inledde de en reflektion om Europeiska unionens framtid genom Bratislavafärdplanen senaste höst, men planen liksom de senare ansatserna verkar lama.
Positiva men vaga verkar även signalerna från de fyra ledarna Angela Merkel (Tyskland), François Hollande (Frankrike), Mariano Rajoy (Spanien) och Paolo Gentiloni (Italien) som i går kväll samlades till överläggning i Versailles, symbolen för Ludvig XIV:s envälde.
Närmast skymtar ett eller snarare fler varianter av ett Kärneuropa med nya områden för fördjupat eller strukturerat samarbete mellan regeringar, medan motvilliga medlemsländer kunde fortsätta i inkörda hjulspår medan de självmarginaliserar sig.
Kanske bättre att några avancerar än ingen alls, men avsaknaden av robusta beslutsprocesser, öppenhet och demokratisk kontroll präglar detta slag av kooperation mellan huvudstäderna. Den så kallade finanspakten är ett exempel på den syrebrist som lätt uppstår.
Det hör praktiskt taget till saken att vissa länder inte vill fördjupa EU-samarbetet, men samtidigt gör sitt bästa för att hindra eller åtminstone kritisera dem som vill.
Allmänna rådet är i dag samlat för att bereda Europeiska rådets (EUCO) traditionella vårmöte kring den europeiska planeringsterminen (ekonomi, tillväxt, jobb och ekonomisk styrning) torsdag och fredag (den 9-10 mars 2017), men det är svårt att veta hur mycket EU:s framtid diskuteras i kulisserna, ens med sikte på Rom den 25 mars.
Ralf Grahn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar