Åtgärder på unionsnivå: europeiskt mervärde

Senast hänvisade jag till utredningen om den potentiella nyttan av en mer genuin inre marknad (i vid bemärkelse). Enheten för europeiskt mervärde vid Europaparlamentets utredningstjänst har fortsatt projektet för att påvisa nyttan av åtgärder på unionsplanet. Parlamentet har publicerat en sammanställning av sektorutredningarna, med två uppdateringar.

Europeiskt mervärde: flera politikområden

Den senaste utgåvan som innefattar flera politikområden uppskattar den potentiella nyttan av EU-åtgärder till 1597 miljarder euro:

Mapping the Cost of Non-Europe, 2014-19 (European Parliamentary Research Service EPRS; Third Edition: April 2015; 86 sidor). Utöver originalspråket engelska finns studien tillgänglig även på spanska, tyska, franska och portugisiska.

Studien samlar analyser och rapporter där Europaparlamentet har sett att:

‘målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå’ (artikel 5.3 EU-fördraget).

Det handlar alltså om viktiga sidor av principerna om subsidiaritet och proportionalitet: åtgärder på europeisk nivå när det finns ett europeiskt mervärde att hämta för företag, arbetstagare, skattebetalare eller konsumenter.  

Analysen gäller ett antal viktiga politikområden: den digitala ekonomin; den inre marknaden och trafik; den ekonomiska och monetära unionen (EMU) och bankunionen; energi och miljö; forskning och utveckling; medborgarnas rättigheter; socialpolitik; och internationella förbindelser.

Europeiska lösningar bidrar sedan länge till levnadsstandard och sysselsättning, men längre gående integrering kunde på sikt höja bruttonationalprodukten för EU28 med 1597 miljarder euro, lika med 12 procent, vilket borde väcka både medborgare och politiker till ljudliga reformkrav. Se Cost of NON-Europe Map (april 2015) från enheten för europeiskt mervärde vid Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS).

Av de potentiella fördelarna kunde den inre marknaden enligt denna sammanfattande utredning bidra med 615 miljarder euro och den digitala inre marknaden med 415.

Ralf Grahn

Europaparlamentet: Europeiskt mervärde

Utöver medverkan i lagstiftning och budgetfrågor driver Europaparlamentet - ofta med ett medborgarperspektiv - aktivt på den europeiska integrationen genom utredningar och rapporter på eget initiativ för att stimulera kommissionen till förslag och åtgärder samt i synnerhet för att aktivera Europeiska rådet och (minister)rådet. 

Som grund för medverkan till en mer ambitiös agenda hänvisar parlamentet till artikel 225 EUF-fördraget när det gäller den indirekta rätten till lagstiftningsinitiativ:

Artikel 225

(f.d. artikel 192 andra stycket FEG)

Europaparlamentet får genom beslut av en majoritet av sina ledamöter anmoda kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i frågor som enligt Europaparlamentets uppfattning kräver att en unionsrättsakt utarbetas för att fördragen ska kunna genomföras. Om kommissionen inte lägger fram något förslag, ska den underrätta Europaparlamentet om skälen till detta.

Om fakta och rationella överväganden ännu spelar en roll i en värld där “post-truth” är årets engelska ord, vad borde motivera bättre än mervärde genom europeiska lösningar i stället för missade chanser genom splittring?

Europeiskt mervärde: inre marknaden   

Ett exempel på Europaparlamentets proaktiva grepp är studierna om vad det kostar att inte utnyttja möjligheterna på europeisk nivå fullt ut.

År 2013 tog Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) initiav till en rapport om kostnaden för avsaknaden av åtgärder på EU-nivå med hänsyn till den inre marknaden. Följande år publicerades studien:

The Cost of Non-Europe in the Single Market - 'Cecchini Revisited' An overview of the potential economic gains from further completion of the European Single Market (EPRS European Parliamentary Research Service; September 2014; 38 sidor; finns även på tyska och franska).

Rapporten betraktar kostnaderna av splittrade marknader samt hinder, luckor och brister på den inre marknaden på fem områden:

• Den fria rörligheten för varor
• Den fria rörligheten för tjänster (i vid bemärkelse)
• Offentlig upphandling och koncessioner
• Den digitala ekonomin och
• Konsumentskyddslagstiftningen (acquis)

Rapporten erbjuder underlag för framtida lagstiftning och en bättre förvaltning av den inre marknaden.

En fullständig inre marknad på dessa områden kunde erbjuda fördelar om mellan 651 och 1100 miljarder euro på årsnivå, vilket motsvarar mellan 5 och 8,6 procent av bruttonationalprodukten i EU.

Ralf Grahn