fredag 25 november 2016

Europaparlamentet: Europeiskt mervärde

Utöver medverkan i lagstiftning och budgetfrågor driver Europaparlamentet - ofta med ett medborgarperspektiv - aktivt på den europeiska integrationen genom utredningar och rapporter på eget initiativ för att stimulera kommissionen till förslag och åtgärder samt i synnerhet för att aktivera Europeiska rådet och (minister)rådet. 

Som grund för medverkan till en mer ambitiös agenda hänvisar parlamentet till artikel 225 EUF-fördraget när det gäller den indirekta rätten till lagstiftningsinitiativ:

Artikel 225
(f.d. artikel 192 andra stycket FEG)
Europaparlamentet får genom beslut av en majoritet av sina ledamöter anmoda kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i frågor som enligt Europaparlamentets uppfattning kräver att en unionsrättsakt utarbetas för att fördragen ska kunna genomföras. Om kommissionen inte lägger fram något förslag, ska den underrätta Europaparlamentet om skälen till detta.


Om fakta och rationella överväganden ännu spelar en roll i en värld där “post-truth” är årets engelska ord, vad borde motivera bättre än mervärde genom europeiska lösningar i stället för missade chanser genom splittring?


Europeiskt mervärde: inre marknaden   

Ett exempel på Europaparlamentets proaktiva grepp är studierna om vad det kostar att inte utnyttja möjligheterna på europeisk nivå fullt ut.

År 2013 tog Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) initiav till en rapport om kostnaden för avsaknaden av åtgärder på EU-nivå med hänsyn till den inre marknaden. Följande år publicerades studien:

The Cost of Non-Europe in the Single Market - 'Cecchini Revisited' An overview of the potential economic gains from further completion of the European Single Market (EPRS European Parliamentary Research Service; September 2014; 38 sidor; finns även på tyska och franska).

Rapporten betraktar kostnaderna av splittrade marknader samt hinder, luckor och brister på den inre marknaden på fem områden:
  • Den fria rörligheten för varor
  • Den fria rörligheten för tjänster (i vid bemärkelse)
  • Offentlig upphandling och koncessioner
  • Den digitala ekonomin och
  • Konsumentskyddslagstiftningen (acquis)



Rapporten erbjuder underlag för framtida lagstiftning och en bättre förvaltning av den inre marknaden.

En fullständig inre marknad på dessa områden kunde erbjuda fördelar om mellan 651 och 1100 miljarder euro på årsnivå, vilket motsvarar mellan 5 och 8,6 procent av bruttonationalprodukten i EU.


Ralf Grahn

Inga kommentarer: