Inlägget Åtgärdspaketet för en energiunion dukade fram både överskådliga sammandrag och officiella handlingar som siktade på att stärka tyngdpunktsområdet energi och klimat i Europeiska kommissionens målsättningar.
Här ska vi ta oss en titt på hur Europaparlamentet tog emot åtgärdspaketet för energiunionen och bidra med några randanmärkningar.
ITRE-betänkande
Det handlade om ett principiellt viktigt meddelande, inte ett lagförslag; därav ett förfarande på eget initiativ (INI). Under procedur 2015/2113(INI) hittar vi det betänkande föredraganden Marek Józef Gróbarczyk beredde för utskottet för industrifrågor, forskning och energi ITRE:
Det handlar åter om att som en blind höna hitta ett korn på ett område stort som en herrgård (66 sidor, inklusive yttranden från fyra andra utskott). Som så ofta i samband med Europaparlamentet tänker jag hur det kunde vara: Brevity is the soul of wit.
Energiunionen och målsättningarna för att koppla samman elnäten i Europa debatterades tillsammans i Europaparlamentets plenum den 14 december 2015.
EP-resolution P8_TA(2015)0444
Europaparlamentets resolution P8_TA(2015)0444 av den 15 december 2015 om ”På väg mot en europeisk energiunion” (fortfarande 36 sidor efter att yttrandena smultit bort)
Vi nöjer oss med några allmänna plock och kompletteringar, närmast som teckningar av bakgrunden.
EUF-fördraget
Inledningsvis hänvisade Europaparlamentet till artiklarna 191, 192 och 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Det innebär Avdelning XX Miljö och Avdelning XXI Energi, där målsättningarna, EU:s och medlemsländernas kompetensfördelning, området för det ordinarie lagstiftningsförfarandet och frågor reserverade för ett särskilt lagstiftningsförfarande (enhällighet i rådet) anges, bland annat skatter och den så kallade energimixen.
AVDELNING XX
MILJÖ
Artikel 191
(f.d. artikel 174 FEG)
1. Unionens miljöpolitik ska bidra till att följande mål uppnås:
— Att bevara, skydda och förbättra miljön.
— Att skydda människors hälsa.
— Att utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt.
— Att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem, särskilt för att bekämpa klimatförändringen.
2. Unionens miljöpolitik ska syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade förhållandena inom unionens olika regioner. Den ska bygga på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och att förorenaren ska betala.
I detta sammanhang ska de harmoniseringsåtgärder som motsvarar miljöskyddskraven i förekommande fall innehålla en skyddsklausul som tillåter medlemsstaterna att av icke-ekonomiska miljömässiga skäl vidta provisoriska åtgärder, som ska vara föremål för ett kontrollförfarande på unionsnivå.
3. När unionen utarbetar sin miljöpolitik ska den beakta
— tillgängliga vetenskapliga och tekniska data,
— miljöförhållanden i unionens olika regioner,
— de potentiella fördelar och kostnader som är förenade med att åtgärder vidtas eller inte vidtas,
— den ekonomiska och sociala utvecklingen i unionen som helhet och den balanserade utvecklingen i dess regioner.
4. Inom sina respektive kompetensområden ska unionen och medlemsstaterna samarbeta med tredjeland och med behöriga internationella organisationer. De närmare villkoren för samarbete från unionens sida kan bli föremål för avtal mellan unionen och berörda tredje parter.
Föregående stycke ska inte inverka på medlemsstaternas behörighet att förhandla i internationella organ och att ingå internationella avtal.
Artikel 192
(f.d. artikel 175 FEG)
1. Europaparlamentet och rådet ska i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén besluta om vilka åtgärder som ska vidtas av unionen för att uppnå de mål som anges i artikel 191.
2. Med avvikelse från den beslutsordning som anges i punkt 1 och utan att det påverkar tilllämpningen av artikel 114 ska rådet enhälligt, i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande och efter att ha hört Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, besluta om
a) bestämmelser av främst skattekaraktär,
b) åtgärder som påverkar
— fysisk planering,
— kvantitativ förvaltning av vattenresurser eller sådana åtgärder som direkt eller indirekt berör tillgången till dessa resurser,
— markanvändning, med undantag av avfallshantering,
c) åtgärder som väsentligt påverkar en medlemsstats val mellan olika energikällor och den allmänna strukturen hos dess energiförsörjning.
Rådet får med enhällighet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, besluta att göra det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpligt på de områden som avses i första stycket.
3. Europaparlamentet och rådet ska i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén anta allmänna handlingsprogram som anger de mål som ska prioriteras.
De åtgärder som behövs för att genomföra dessa program ska antas i enlighet med villkoren i punkt 1 eller punkt 2, beroende på det enskilda fallet.
4. Utan att det påverkar vissa åtgärder som antas av unionen ska medlemsstaterna finansiera och genomföra miljöpolitiken.
5. Om en på bestämmelserna i punkt 1 grundad åtgärd innebär kostnader som anses oproportionerligt stora för en medlemsstats myndigheter ska denna åtgärd, utan att det påverkar tillämpningen av principen att förorenaren ska betala, fastställa lämpliga bestämmelser om
— tillfälliga undantag, och/eller
— ekonomiskt stöd ur den enligt artikel 177 upprättade sammanhållningsfonden.
[Artikel 193 nämndes inte.]
AVDELNING XXI
ENERGI
Artikel 194
1. Inom ramen för upprättandet av den inre marknaden och dess funktion och med hänsyn till kravet på att skydda och förbättra miljön ska målet för unionens politik på energiområdet vara att i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna
a) garantera att energimarknaden fungerar,
b) garantera energiförsörjningen i unionen,
c) främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av nya och förnybara energikällor, och
d) främja sammankopplade energinät.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i fördragen, ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet föreskriva nödvändiga åtgärder för att uppnå målen i punkt 1. Dessa åtgärder ska beslutas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén har hörts.
Åtgärderna ska inte påverka en medlemsstats rätt att bestämma villkoren för utnyttjandet av dess energikällor, dess val mellan olika energikällor eller energiförsörjningens allmänna struktur, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 192.2 c.
3. Med avvikelse från punkt 2 ska rådet, i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, med enhällighet och efter att ha hört Europaparlamentet, föreskriva sådana åtgärder som avses i den punkten när de är av främst fiskal karaktär.
Energiunionens fem pelare
Europaparlamentet lyfte fram kommissionens meddelande och dess fem pelare för energiunionen:
1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik. Parlamentet noterar energiunionens fem pelare, som anges av kommissionen. Parlamentet betonar att politik som bedrivs enligt dessa pelare alltid måste bidra till att säkerställa en trygg energiförsörjning, fasa ut fossila bränslen och göra ekonomin långsiktigt hållbar samt åstadkomma överkomliga och konkurrenskraftiga energipriser.
Om vi återkallar kommissionens meddelande om energiunionen COM(2015) 80 i minnet, framställdes de fem aspekterna (pelarna) som följande (s. 4):
Strategin för en energiunion har fem ömsesidigt förstärkande och sammanhängande aspekter som ska ge bättre energitrygghet, hållbarhet och konkurrenskraft:
– Energitrygghet, solidaritet och förtroende.
– En helt integrerad europeisk energimarknad.
– Energieffektivitet som bidrar till dämpad efterfrågan.
– En ekonomi utan kol och olja.
– Forskning, innovation och konkurrenskraft.
Investeringar och europeiskt mervärde
Europaparlamentet lade fram en hel del synpunkter på hur nödvändiga investeringar i energisektorn kunde tryggas, men här räcker det kanske med ett stycke som åskådliggör behovet som helhet:
65. Europaparlamentet betonar att energiunionen även bör bidra till att det skapas en ”energiinvesteringsunion”, som säkerställer att de över 1 000 miljarder euro i form av investeringar som krävs under de kommande åren för att återuppliva Europas ekonomi kommer från privata och offentliga investerare. Parlamentet konstaterar att en sådan energiinvesteringsunion bör skapa möjligheter för såväl stora investerare som enskilda konsumenter och privatpersoner. Parlamentet konstaterar att investeringssäkerhet är avgörande för att skapa förhållanden som underlättar privat finansiering och gör det möjligt att använda sådan finansiering på bästa sätt. Parlamentet vidhåller att en stabil ram endast kan åstadkommas genom ett starkt förvaltningssystem som säkerställer lika villkor och stabila regleringsvillkor och främjar förtroende inom den privata sektorn.
Å andra sidan dinglade Europaparlamentet en morot framför medlemsstaterna och EU-medborgarna när det hänvisade till sin sammanfattande studie Mapping the Cost of Non-Europe 2014–2019.
Här några korta introduktioner genom blogginläggen Åtgärder på unionsnivå: europeiskt mervärde och The Cost of Non-Europe Project samt Missä EU, siellä lisäarvon mahdollisuus, med länkar till källorna, särskilt EPRS-sammanställningen baserad på de olika delrapporterna: Mapping the Cost of Non-Europe, 2014-19.
Ralf Grahn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar