EU-ordförandeskapet: Slovenien 2008

Enligt det nuvarande fördraget om Europeiska gemenskapen (artikel 203) utövas ordförandeskapet i rådet av varje medlemsstat i sex månader åt gången enligt den turordning som bestäms genom enhälligt beslut av rådet. När Europeiska unionen nu har 27 medlemmar har tiden mellan ordförandeskapen förlängts till omkring fjorton år.

Om Lissabonfördraget träder i kraft den 1 januari 2009, får Europeiska rådet och rådet för utrikes frågor var sin permanenta ordförande och de övriga rådskonstellationerna tar ett steg till mot ordförandeskapstrior i ledningen. De nya bestämmelserna i fördragen behandlade jag i två tidigare artiklar.

***

Portugal har ännu några veckor kvar av sitt ordförandeskap. Eurolandet Slovenien tar över ordförandeskapet den 1 januari och sköter det till den 30 juni 2008. Det är ett krävande åtagande för ett land med två miljoner invånare.

Slovenien är det första av de nya medlemsländerna som kommer att fungera som EU-ordförande. Landet har redan öppnat ordförandeskapets preliminära webbsidor som tas i aktivt bruk den 1 januari. I detta skede hittar man information om Slovenien och man kan beställa pressmeddelanden.

EU-länderna har gradvis försökt öka långsiktigheten i rådets arbete i förhållande till det ursprungliga läget med osammanhängande program för sex månader i taget. Medlemmarna föregick de formella ändringarna i det konstitutionella fördraget och nu Lissabonfördraget genom att komma överens om gemensamma ordförandeskapsprogram för 18 månader. Den första trion bestod av Tyskland, Portugal och Slovenien.

Inom ramen för det gemensamma programmet har Slovenien betonat fyra helheter:
· Europeiska unionens framtid (grundfördragen och de institutionella reformerna)
· utvidgningen av EU och den nya grannskapspolitiken (särskilt Västra Balkan)
· energin
· dialogen mellan kulturerna

Eftersom Slovenien förverkligar det sista skedet i programmet är det sannolikt att det kommer att justeras.

När Frankrike samlade ministrar från den första och andra ordförandeskapstrion, betonade Sloveniens utrikesminister Dimitrij Rupel att landet vill se ett Europa som investerar i människor och arbetar för framtiden.

Ratificeringen av Lissabonfördraget kommer att vara aktuell. Lissabonstrategin för tillväxt och arbetsplatser går in i ett nytt skede. Miljöfrågorna kräver lösningar. Utrikespolitiken innehåller stora utmaningar: fredsprocessen i Mellanöstern, Västra Balkan där EU-integrationen är det enda hållbara perspektivet och Kosovo där Rupel ville nå samförstånd med alla parter.

Slovenien vill bidra till samtalet mellan olika kulturer och religioner, och regeringen har föreslagit att man grundar ett Euro-Medelhavsuniversitet i Piran.

Sloveniens EU-ambassadör Igor Senčar berättade vid ett EPC-seminarium att landet har berett sig för ordförandeskapet sedan 2005. Ljubljana kommer att sätta i gång ratificeringen av Lissabonfördraget strax efter undertecknandet och landet kommer att inleda arbetet med de beslut som behövs för att genomföra de nya bestämmelserna.

Den förnyade Lissabonstrategin kommer inte att förändras radikalt, men man kommer att satsa mera på forskning och innovationer, företagens potential, hjälp åt små och medelstora företag samt en fungerande arbetsmarknad.

Efter Förenta nationernas konferens i Bali i december kommer kommissionen i januari att lägga fram ett omfattande lagstiftningspaket om energi och klimatförändring, med bindande målsättningar om minskade utsläpp. Ambassadören hoppades på ett starkt politiskt stöd av Europeiska rådet i mars. Jämsides kommer arbetet för att liberalisera den inre marknaden för energi och gas att fortsätta.

Enligt Senčar är det viktigt att EU håller medlemskapsperspektivet levande för länderna i Västra Balkan. Kampen mot den organiserade brottsligheten och fortsatta reformer för säkerheten är viktiga i området. Enklare visumregler kunde medföra framsteg som inte är möjliga medan ungdomen i området förblir isolerad från Europa.

Det är viktigt att Europeiska unionen når enighet med USA och Ryssland om Kosovos ställning. Det behövs mod för att göra det möjligt för Serbien att bli en ”strategisk partner” för EU, menade Senčar.

Varje ordförandeskap är viktigt för EU-samarbetet så det finns ett betydande förhandsintresse bland dem som är engagerade i europeiska frågor. Tankesmedjan Notre Europe har aviserat en studie om det slovenska ordförandeskapet av Manja Klemenčič.

***

Efter Slovenien går turen till den andra ordförandeskapstrion:

Frankrike (juli – december 2008)
Tjeckien (januari – juni 2009)
Sverige (juli – december 2009)

Länderna företräder olika linjer i EU-politiken, men senast i juni 2008 ska de kunna lägga fram ett gemensamt program för ordförandeskapen under 18 månader.

Frankrike kan gå till historien som det sista land som skötte ett odelat EU-ordförandeskap, från Europeiska rådet via rådet för utrikes frågor till de övriga rådskonstellationerna. Den franska regeringen bereder ordförandeskapet med enorm energi och hög profil.


Ralf Grahn


Bakgrund och källor:


Slovenian EU presidency website online as of 1 January 2008; http://www.eu2008.si

Slovenia’s Presidency of the Council of the European Union; Government Communication Office; http://www.ukom.gov.si/eng

The programme and priorities of Slovenia’s Presidency of the Council of the EU; Government Communication Office; http://www.ukom.gov.si/eng

Slovenian Foreign Minister Dimitrij Rupel speaks at French Government consultations on the EU’s future; 17 november 2007; http://www.mzz.gov.si

EU Integration and Citizenship – Priorities of the Slovenian Presidency; European Policy Centre, EPC, 3 December 2007; http://www.epc.eu

Notre Europe: en studie om det slovenska ordförandeskapet av Manja Klemenčič har utlovats inom en nära framtid; http://www.notre-europe.eu