Euroområdet: Kortsiktig nervositet och långsiktiga reformer

I euroområdet och särskilt i krisländerna behövs det självfallet djupgående strukturella reformer för sundare offentliga finanser, snabbare tillväxt och ökad konkurrenskraft. Men de arkaiska dragen, skuldsättningen och reformbehoven i bland annat Medelhavsländerna kommer knappast som en blixt från en klar himmel.

Dessutom finns det, i stort, program för att avhjälpa bristerna. Bakom gårdagens blogginlägg Turbulens trots minskande budgetunderskott i Europa och Euroakuten: Cypern, Italien och Spanien fanns därför min undran om finansmarknaderna är överkänsliga eller spekulativa och därmed kanske snarare en del av problemet än av lösningarna.

Ekofinrådets rekommendationer för euroområdet samt för Cypern, Malta och Spanien ser sakliga ut, men politiskt är det en helt annan sak att föra ingrodda nationella institutioner till slaktbänken och att framgångsrikt nedkämpa starka särintressen till förmån för diffusa allmänintressen.

Exempel på ingrodda nationella vanor är indexbundna löner och pensioner, konkurrensbegränsningar på tjänste- och arbetsmarknaderna, uteslutning av kvinnor, unga och andra ”outsiders” från jobb, grå ekonomi, svartarbete, ojämlika och haltande skatte- och socialsystem, brottslighet, korruption och svågerpolitik, brister i utbildningssystemen, låga investeringar i innovationer mm.

Nyval i Cypern och Spanien samt tvivel rörande det politiska systemets handlingskraft och rättvisa i Italien bidrar till en känsla av osäkerhet.

De nuvarande EU-fördragen är, trots otaliga krismöten och plåster, varken tillräckligt robusta eller demokratiska nog för en valutaunion.

Allmänt taget är de nationella moderniseringsprogrammen vaga beträffande åren 2013 och 2014. Det behövs även mera brutal uppriktighet beträffande sjuka punkter i samhället. För den som vill gå djupare finns dock kommissionens utvärderingar och de nationella programmen för stabilitet och reformer, och varje varv av den europeiska planeringsterminen kan medföra förbättringar.

Mitt intryck är att en del har gjorts även om mycket återstår att göra. Det krävs målmedvetet och långsiktigt arbete, men jag undrar fortfarande om finansmarknadernas prissättning av riskerna är överkänslig.



Ralf Grahn


P.S. På bloggen Euro area debt crisis erbjuder ekonomisten Megan Greene en sammanställning av nyheter och artiklar om krisen i euroområdet: Media round-up: July 2011.