Erfarenheter av upphandlingslagen i Finland

När Finlands Riksdag antog den nya lagstiftningen om upphandling förutsatte den att regeringen redogör för effekterna och anger eventuella ändringsbehov. Upphandling i samarbete mellan kommuner och den tredje sektorns roll som producent av social- och hälsovårdstjänster var frågor som Riksdagen ville få mer klarhet om.

Den nya upphandlingslagstiftningen i Finland består av de så kallade upphandlingslagen (348/2007), officiellt lagen om offentlig upphandling, och den så kallade försörjningslagen (349/2007), officiellt lagen om upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.

De nya lagarna trädde i kraft den 1 juni 2007 tillsammans med statsrådets förordning om offentlig upphandling (614/2007) som innehåller bestämmelser om annonseringsförfarandet och om statistikföring.

Regeringen utredde både myndigheternas och företagarnas erfarenheter under det första året rätt grundligt inför redogörelsen till Riksdagen.

Regeringen anser att ett år en kort tid för en djupare analys av reformbehov, men Statsrådets redogörelse om reformen av upphandlingslagen (SRR 7/2008 rd) ger en systematisk bild av hur de nya lagarna fungerar. Procedurerna har utvecklats och myndigheterna har blivit bättre på att sköta upphandlingen. Å andra sidan upplever både förvaltningen och företagen – särskilt små och medelstora företag – att förfarandena är tungrodda.

Redogörelsen ägnar särskild uppmärksamhet åt upphandlingen av social- och hälsovårdstjänster, där kvalitet och mänskliga faktorer är viktiga. Regeringen ger exempel på hur kvalitativa kriterier kan användas i upphandlingen.

Redogörelsen hänvisar till utredningar och reformer som är på gång både i Finland och inom Europeiska unionen.

Redogörelsen hittar man via www.riksdagen.fi via Riksdagsärenden och dokument, eller direkt:

http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/thw/?${APPL}=akirjat_ru&${BASE}=akirjat_ru&${THWIDS}=0.17/1233894377_59108&${TRIPPIFE}=PDF.pdf

De 30 länderna inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har samma EU-direktiv som bas och de praktiska frågorna är i mycket gemensamma. Redogörelsen om upphandlingslagen har därför intresse som referens även utanför Finlands gränser.

Ralf Grahn

P.S. Jag behandlar Europeiska gemenskapens upphandlingsdirektiv 2004/18/EG, andra frågor om offentlig upphandling och EU-fördragen (Lissabonfördraget) i detalj i min engelska blogg

http://grahnlaw.blogspot.com

Mot en europarättslig bakgrund rör jag mig närmare det nationella planet i Finland och Sverige här och i min finska blogg

http://eurooppaoikeus.blogspot.com