Åland, Finland och Lissabonfördraget

I Europa har endast en fråga om Finlands ratifikation av Lissabonfördraget överskridit nyhetströskeln: Hotar Åland godkännandet av de reformerade EU-fördragen?

Det är kanske artigast mot EU-medborgarna att inleda betraktelsen från de större sammanhangen för att sedan gå till de mindre.


Europeiska unionen

För att Lissabonfördraget ska träda i kraft för Europeiska unionens omkring 500 miljoner invånare krävs det att alla medlemsländer ratificerar reformfördraget. Jag citerar propositionen av regeringen i Finland (RP 23/2008 rd), där det sägs (s. 120):

”Bestämmelserna i artikel 6 i Lissabonfördraget innebär att fördraget träder i kraft den 1 januari 2009, förutsatt att det har ratificerats av samtliga fördragsslutande parter. Villkoret att det ska ratificeras av samtliga medlemsstater överensstämmer med nuvarande artikel 48 i EU-fördraget. Om samtliga medlemsstaters ratifikationsinstrument inte har deponerats före ingången av 2009, träder fördraget i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att det sista ratifikationsinstrumentet har deponerats.”

Finland och 26 övriga medlemsstater måste alltså ratificera Lissabonfördraget för att det ska träda i kraft. Vill man hålla den överenskomna tidtabellen krävs det dessutom att samtliga ratifikationsinstrument har deponerats inom år 2008.

Ett enda medlemsland – stort eller litet – kan med andra ord stjälpa processen för resten av unionen. Finland har därför samma moraliska ansvar som varje annat EU-land gentemot resten av EU att nationellt godkänna det fördrag regeringen har undertecknat.


Finland

Riksdagen ska godkänna internationella förpliktelser som rör grundlagen i ett så kallat inskränkt grundlagsförfarande. Frågan avgörs med kvalificerad majoritet, och beslutet kräver två tredjedelar av de avgivna rösterna (Finlands grundlag 95 § 2 mom.).

Utrikesutskottets betänkande (UtUB 6/2008 rd) stöder sig på grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 13/2008 rd), där det konstateras att ett bifall av landskapet Åland inte är ett villkor för hur Finlands vilja att binda upp sig kommer till eller hur Finland uttrycker den.

Med andra ord, Finland kan godkänna Lissabonfördraget oberoende av om Åland bifaller fördraget för egen del.

Grundlagsutskottet påpekade dock att de rättsliga förhållandena blir mycket osäkra om Åland inte ger sitt bifall till ikraftträdandelagen, eftersom Finland inte till alla delar kunde garantera att fördraget genomförs på behörigt sätt i landskapet.

För invånarna i Europa är ståndpunkten om Finlands självständiga beslut av stor betydelse, för det betyder att Lissabonfördraget inte går i stöpet på grund av ett medlemsland som företräder en procent av EU:s befolkning, om två tredjedelar av riksdagen (där 199 ledamöter representerar Finlands fastland) godtar fördraget.



Åland


Befolkningen på Åland (28.000) motsvarar ungefär en halv procent av Finlands, så den riksdagsledamot som garanteras Åland svarar rätt väl mot proportionalitetsprincipen när det gäller politisk representation.

Grundlagsutskottet konstaterar att beslutet att sätta Lissabonfördraget i kraft på Åland förutsätter bifall av minst två tredjedelar av lagtinget.

Ålands lagting har 30 ledamöter, så om elva medlemmar motsätter sig leder det till att de nya förpliktelser som Lissabonfördraget innehåller och som hör till området för landskapets behörighet inte träder i kraft på Åland.

Grundlagsutskottet nämner att Åland har tagit upp följande frågor: subsidiaritetskontrollen, talerätt i Europeiska unionens domstol, representation i Europaparlamentet och utredning av följderna av unionen som juridisk person.

Ålands lagting har efter en utdragen remissdebatt sänt Lissabonfördraget till utskottsbehandling, men ingenting talar för att plenum kommer att avgöra frågan snart.
Särskilt tre skäl har pekat på en utdragen behandling: Utåt förhandlar landskapsregeringen med Finlands regering om ökat inflytande i de frågor grundlagsutskottet nämnde. Inom landskapet har förbudet mot snus och skattefri försäljning av snus samt förbudet mot vårjakt på sjöfågel stärkt den separatistiska oppositionen, som kräver att Finland förverkligar kraven utan prut. Ett avslag rörande Lissabonfördraget skulle leda till följder som grundlagsutskottet betecknade som rättsligt oklara, liksom till politiska vägval svåra att överskåda; sakligt sett behövs det en utredning av konsekvenserna.

Nu har ett fjärde skäl dykt upp, genom den lagmotion som har inlämnats av frigörelsesträvare. Sex ledamöter föreslår att landskapsregeringen ordnar en rådgivande folkomröstning om Lissabonfördraget mot bakgrund av den lösning av de så kallade inflytandefrågorna som föreligger vid tidpunkten för beslutet.

Undertecknarna anger inflytandefrågorna mycket skarpare än grundlagsutskottet, som nödvändiga krav: en egen åländsk plats i Europaparlamentet, egen talerätt inför EU-domstolen, rätt att delta i EU:s rådsarbete på alla nivåer och vid behov den ena av de två rösterna för Finlands riksdag i den parlamentariska subsidiaritetskontrollen som rör EU-lagförslag.


Ralf Grahn